Fredag, klämdag och jag tog ledigt.
Började min lediga dag med en sväng till Åtvid för att hämta och leverera covidtest, den som ska göra covidtest hemma får varken hämta eller lämna dom. Sen skjutsa Anton och Eira till vårdcentralen då Eira som går på penicillin på grund av halsfluss fått hög feber. Det blev en ny penicillinkur till henne då den första tydligen inte hjälpte.
Hon var så ynklig när vi satt i bilen och väntade på Anton som var inne på apoteket, hon ville inte ens titta på något på min mobil, stackars lilla pluttan.
Jag köpte ett lass isglass som hon fick med sig hem.
(Hennes gosedjurs-favorit och mina favorit vantar matchar varandra).
Mina beställda fröer låg i postlådan när jag kom hem. Det kliar i fingrarna och jag måste komma iväg och köpa lite jord. Kronärtskockan och paprikan bör komma i jorden snart för att hinna bli skördeklara till sommaren/sensommaren.
Gjorde en investering på fröna jag hade hemma och jag behöver INTE köpa några fler, jag behöver bara komma ihåg det också.
Förrförra året blev all skörd bra, jag odlade bland annat vitkål, broccoli, squash, morötter, rödbetor och en hel del till.
Förra året blev allt skit, totalt misslyckat. Inte ens morötterna grodde och löken ruttnade. Stjälksellerin var det ända om gick ok. På semester tänkte jag iallafall röja upp i landen och hålla dom ogräsfria tills nästa säsong, vad hände då, jo jag bröt svanskotan.
Ja, ja, det blir en ny odlingssäsong, bara att ge sig på det igen. För vem vill inte äta het pumpasoppa och nybakat pumpabröd en kall vinterkväll eller falsk ostkaka gjord på squash på råvaror från egen skörd. Eller för den delen gå ut i trädgården en sommardag och se vad man hittar att tillaga som lunch.
Vy från i morse, vintern har kommit tillbaka. Härligt tycker jag för jag har hellre några minusgrader och snö än mildväder och gegga.
Jag blev ridsugen, solen sken och snön gnistrade vackert, så mysigt att luffsa omkring i snön. Så när Hans röjde snö med grållen tog jag en ridtur med Sally, fast då hade solen gömt sig bakom molnen, haha.
Jag tänkte inte ge mig väg så långt då varken Sally eller jag har varit ute och ridit på länge.
Hade två alternativ men båda gick i stöpet då jägarna var ute. Jag tycker nog vi har bra relation till jägarna i jaktlaget runt oss, är dom ute behöver jag ju inte störa dom genom att rida på skogsvägarna där dom sitter. Ingen blir gladare än vi om dom minskar ner på både hjort och vildsvin. Därför skrittade vi bara på vägen en sväng och vände tillbaka.
Det var ändå härligt att komma upp i sadeln igen, första gången i år och första gången på väldigt länge. Jag kände faktiskt av svanskotan lite fast det snart är ett halvår sedan jag bröt sen. Jag har ju inte tänkt börja hoppträna precis så det gör nog ingen skada om jag rider lite lungt.
/Ann-Sophie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar