söndag 29 april 2018

Hästkrafter.


Efter att ha städat drygt halva dagen behövde jag komma ut. 


Det fick bli en tur med Sally. Stallet var blockerat av plywoodskivor och diverse andra grejer som Louice och Hans använt till kaninburbygget. 
Det gick ju lika bra att stå ute. 


Det blev en skön tur i skogen.
När jag kom hem hade Louice och Hans kommit hem med kaninen. 


Stallet var städat och Sally kunde få komma in i boxen efter att jag spolat hennes ben (var ganska geggigt bitvis där vi red). 


Louice kanin får bo i en annan bur tills hon fått ungarna. 


Nu i kväll blev det andra hästkrafter. 
Hans och jag tog en sväng med motorcykelen. Det var första gången på ungefär 22 år jag åker bakpå och det var ju lika längesedan Hans skjutsade någon (mej), det gick galant. Härlig känsla och jag hoppas vi kommer ta oss tid att åka mycket i sommar. 

Ann-Sophie 

lördag 28 april 2018

Eira och grållen.

Lördag och fixardag. 


Bygget av kaninbur har tagits upp igen. Imorgon hämtar Hans och Louice en kanin.


Hönsen har hjälpt till med ogräsrensning, blir lite småtrött på dom. Efter att jag fått iväg dem tog jag hand om rabatten själv.


Där borta kan de vara, i gräsmattan och grönsakslanset. 


Fram på eftermiddagen kom lilla Eira, hon ska sova här inatt. 


Hans och Louice var och hämtade grållen från servicen när Eira kom. Självklart fick fick Eira åka med in till parkeringen. 


Jej.. jag får prova farfars motorcykel innan han själv skulle ut och åka. 

Ann-Sophie 


fredag 27 april 2018

When dreams come true.

Å hej vad dagarna går fort.
Nu när jag jobbar 7-16 hinner man inte med så mycket på eftermiddagarna men vad gör väl det.



Jag sa till Hans häromdagen - jag är så himla glad över att jag bytte jobb.
 Jag är både gladare och piggare nu än tidigare, att jobba ute är min grej.


Som några av er kanske sett på Instagram och Facebook har vi köpt en motorcykel. 

När Hans och jag träffades hade han motorcykel och vi var ute och åkte en del. När barnen kom sålde vi bågen, bil var ju mer praktiskt. Nu är barnen stora, bara Louice som tillfällig bor hemma och drömmen om en båge har växt fram.

Vi hade tänkt oss en GoldWing men så gick tanken över mot en Harley-Davidson. Kläderna köpte vi för några veckor sedan  bara för att vara förberedda när vi väl hittat vår dröm. 


Det slutade med en Triumph Thunderbird. 
I torsdags var det dags för Hans att köra hem nyförvärvet. 

Om vädret tillåter åker vi vår första tur tillsammans på valborgsmässoafton, å vad roligt det ska bli. 

Livet är för kort för att inte uppfylla sina drömmar! 

Ann-Sophie 






onsdag 25 april 2018

Det får ta sin tid.



Jobb i ur och skur, regnkläder på och regnkläder av, smutsiga byxor och mössan som bara vill hamna på sne, jag gillar't. 


Baksidan av huset, finns en del att göra efter borrningen och grävning efter vatten.


Därborta fastnade Hans med grävmaskinen i vintras. 


Här har det varit gräsmatta, lite jobb att återställa.


Framsidan där det grävdes för bergvärme, finns lite att göra här också.


Jo, det är faktiskt en blomrabatt. 
Men allt det här får ta sin tid men det kliar i fingrarna att få allt iordning. 


Rabarbern växer och kanske kan det bli en liten paj till helgen.

Ann-Sophie 


söndag 22 april 2018

25 år o vem träffade vi på flygplatsen.


Lördag. 


Gatan där Caffébarerna/restaurangerna ligger på rad. I början på gatan låg vårt hotell  


Vi gick lite i affärer, köpte några byxor, ganska billigt. Åt Fast Food, god pizza. 


På fredagen hade vi på håll sett en marknad så den tänkte vi besöka. 


Vi trodde det var en liten gata men det var hur stort som helst.


Det fanns allt från bh:ar till filodeg. 


En svalkande öl. 


Taken på marknaden. 


Ännu mer tak över marknaden.


En promenad bredvid Nisava. 


En svalkande icecoffe efter promenaden. 
Det var så varmt att vi inte gjorde något speciellt under dagen.


Avslutade med middag på en "finare" restaurang. Hm, vad ska vi äta? Den engelska menyn var inte helt enkel att förstå. 


Hans började med att beställa en glas rött, eller? 


Hans har fått in sin mat, en skål med benfria revben med ost, inte begrep vi att man var tvungen att beställa tillbehören för sig. Lite bröd fick han i alla fall men beställde in pommes och ett glas rött. 


Min ostfyllda kyckling med lite pommes. 
Så kan det gå när man inte förstår hur det går till att beställa mat på finrestaurangen, men roligt hade vi. 


I morse var det så dags att lämna Serbien. 


Men vem sitter på flygplatsen och inte tror sina ögon när Hans och jag kommer gåendes, jo Rocco från åets Farmen. Vi blev nog lika förvånade som han. 

Det visade sig att han har ett hus och en bit land i Serbien. Det blev en riktigt trevlig väntan på flygpanet. Han berättade varför han har hus där och så fick vi en historielektion om Serbien.

Nu har vi varit hemma några timmar. Anton, Stina och Eira har varit här och hållt Louice sällskap och stannade kvar på lite grillat. 

Resan som jag fick i julklapp är jag supernöjd med. 


Kan väl säga att vi firade 25 år och vi kör på i minst 25 år till. 

Ann-Sophie 







lördag 21 april 2018

Dej känner jag igen, det är väl från tv?

God morgon, en hel lördag utan planer. 


Men vi börjar med gårdagen. 
När vi satt oss för att äta frukost kom ett par som hörde att vi pratade svenska. Dej känner jag igen sa mannen till Hans, det är väl från tv. Vad är oddsen på det, här sitter vi på ett lite hotell i ett land som svenskarna inte verkar upptäckt än och möter ett par som inte förbokar hotellen på deras resa. De var på bilsemester i en Volvo cab. Resan hade de startat hemma i Sverige och skulle nu vidare genom forna Jugoslavien. 


Godaste kakan fick avsluta frukosten. 


Oj vad vi promenerade, vi gick över floden Nisava till The Fortress 



En lite park i The Fortress där de sålde växter


På väg till hotellet för att lämna jackorna, ja det var varmt, träffa Hans på ett par stela herrar. 


Gårdagens lunch och öl, så himla gott, 1600 kostade den, i RSD deras valuta och i svenska pengar blir det 140 kr. Alltså det är så himla billigt att äta och dricka här. 


Vi promenerade vidare, såg en ambulans, den tar nog inte så stora människor.


Vi hamnade på fel sida järnvägen på väg till vårt nästa mål. 


Det var den fattiga delen verkade det som.


Framme vid The Skull Tower. 
Googla det, ganska makabert. 

Vi gick tillbaka till hotellet för en powernap. 


Innan middagen tog vi en promenad i staden. Jag tog inga bilder på middagen men på Hans händelser på instagram ligger det filmer, ett tag till innan de försvinner, in och följ @wincent1971. 
Jag lägger upp en del på min instagram också @rosenfia  Det är ganska dyrt med mobildata och telefoni så vi går bara ut på nätet där det finns fritt wifi. 

Ann-Sophie 







torsdag 19 april 2018

Framme i Serbien o Nis.


En fantastisk solnedgång mötte oss inför landning. Den gulvita pricken, solen, var i verkligheten eldröd. 


Mycket berg runt staden Nis. 


Nu är vi incheckade på Eter Hotel. 
Ett verkligen annorlunda men väldigt mysigt hotell. 


Bakom glaset finns toa och dusch. Bakom den vita pelaren är handfatet. 


Handdukarna med sidenband. 

Dags att gå ut och äta lite/ Ann-Sophie