Mamma- ropar Louice, bloggar du?
Ja- svarade jag, men jag har inte många bilder kvar, bara fem.
FEM!!!- ropar Louice.
Ja, fem av tjugoen- svarade jag, det är ju inte så många.
Så här är det hos oss, när jag laddar upp bilder kan ingen annan göra så mycket på sina datorer. Inte se på film, inte spela och inget annat heller för den delen, så illa är det.
Livet på landet.
Efter frukosten väckte vi ungdomarna för det var dags att åka och städa efter gårdagens kalas/fest.
Hans, jag och Anton åkte bort och städade bygdegården så där fördrev vi några timmar på förmiddagen. Jag fnyste och svor över uselt städmaterial, hade det funnits bättre grejer hade inte städningen tagit så lång stund. Yrkesskada, ja absolut, men jag tycker att det ska finnas bra grejer när man ska städa efter sig och så spelar det ingen roll om det är en campingstuga eller en lokal. Och kan inte uthyraren någonting om städning så finns det hjälp och få. Så där ja, fick jag avreagera mej lite.
Medan jag gick där och moppade kom jag på en massa bra saker för att få människor att ta städning på allvar. Men det var ju inte städning det skulle handla om idag, det tar jag i ett annat inlägg.
Hallå kommer ni?
Å det är så kallt om fötterna.... men ut skulle de och raka vägen till barmarken under sadelkammaren.
Harley den lilla sötnöten skulle få gå bredvid Sally idag.
Jo men det här blir ju bra tycker Harley när han nosat på Sally och inspekterat selens dragläge och knuten på hans egna grimskaft.
Å så gick de, Sally på tå (het) och Harley gick snällt bredvid.
Det var inga problem alls egentligen förutom att Sally var väldigt pigg och på alerten idag. Det har hon i och för sig varit de sista gångerna vi kört henne.
Det blev en kort sväng för det var så halt för Harley.
Vi har i det närmaste isgata på hela grusvägen.
Medan Harley byttes mot en släde kunde jag inte motstå att gå och fota Norrpann.
Jag gillar egentligen inte stora hästar, jag är mer en "ponny" typ men Norrpann är ett undantag. Denna snälla och goa häst som man bara kan gå in till i hagen för att ge en kram.
Och Morrgann, jag tror han blir stor och förmodligen kommer han också bli ett undantag.
De är allt bra fina de där två.
Hopp i släden så bar det iväg.
Eftersom det är så himla halt på grusvägen så har sandbilen sandat rejält i uppförs och nerförsbackarna. Men det gick hyfsat att åka.
När vi kommit en bit hemifrån kom en granne (nu ligger ju inte husen så tätt här ute så det blir ju grannar fast det är några kilometer mellan husen) ut med ett knäckebröd till Sally men hon var inte sugen.
Vi hade med oss bullens varmkorv och varm choklad och när vi hittat ett bra ställe att stanna på så band vi upp Sally vid ett träd och så fick hon sitt knäckebröd.
Släden blev ett bord.
En korv tack.
Lite varm dryck.
Vi stannade inte länge för vi blev så frusna.
Hu så kallt, hopp i släden så drar vi hem.
Någon åkte hellre pulka efter släden.
Jag frös så mycket att jag valde att gå sista biten hem.
Det har varit en vacker dag men kylan bet i kinderna.
A-S