söndag 6 december 2020

Började slött och avslutade med träning.


Började dagen i soffan framför nyhetsmorgon, lite lagom slött. 


På förmiddagen undrade Hans om jag skulle med på promenad, han skulle ut och tömköra Morrgann. Jodå det kunde jag visst göra men jag vet ju hur ont jag får av min hälsporre efter en promenad på några kilometer. Så kom jag på den briljant idén, jag kan ju rida med, inviga min nya ridhjälm.


Påbylsad så jag inte skulle frysa. Det var ingen risk att jag gjorde, snarare tvärt om.


Vi gick ner till byn och vände.


Som unghäst gick Morrgann så fort att jag inte hann med när vi var ute och tömkörde, nu går han lugnt och fint, så lugnt att till och med Sally tycker det går lite väl långsamt.


Dags att ta i lite, använda musklerna.


Mockat och strött hästarnas lösdrift 
Strött upp hos fåren.
Hönsen har fått det rent och fint. 
Vi känner oss nöjda med dagen.


Fast vi är lite trötta på det här.


Och drömmer oss ett år tillbaka.

Ann-Sophie 





 

lördag 5 december 2020

Beta, kyckling och ett varmt hav.


Efter att jag varit inne och grejat hela förmiddagen gick jag ut för att få lite dagsljus. 


Tyvärr fanns det inget dagsljus idag heller, sol, jag behöver den gula solen och ljuset.
Det ända gula vi ser just nu är gulbetorna vi äter.


Gick bort till gärdet där Hans plöjde upp nytt potatis/grönsaksland.


Han är inte så van att plöja men jag tycker det ser bra ut.


Ett litet potatisland skulle det bli.

Vallen är så dålig så han plöjer upp ena halvan och det vi inte odlar på kan vi så igen med ny vall.


Det är så härligt att gå in och gosa med fåren och getterna. Det är så mörkt när jag kommer hem på vardagarna och då ger jag mig inte upp i hagen. 


I somras hade vi en höna som började ruva i ett värprede i hönshuset. Vi var tveksamma om äggen var befruktade efter vi slaktat tupparna nån vecka tidigare. En morgon var där en kyckling och på eftermiddagen var kycklingen och hönan i hönsgården. 
Vi bar då in dom i en box i stallet men tog inte med de andra äggen då dom var kalla. 

Några dagar tidigare hade en annan höna börjat ruva, på ett ägg. Va fasen tänkte jag, om hon ändå vill ruva kan hon ju ta första hönans ägg, det kanske kan fungera. Dagen efter fanns där en kyckling och vi tog hönan och äggen in i en annan box i stallet.

Hönan med kycklingen och äggen sprang nu mest efter kycklingen och ruvade inte så mycket. 
Så dagen efter de flyttat in i boxen kollade Hans äggen och upptäckte att en kyckling hade börjat ta sig ur ett ägg men inte orkat. Kycklingen levde, knappt men Hans gjorde första hjälpen och satte den under en värmelampa i en bur.

Nä tänkte jag, vi kan ju inte ha kycklingar på tre ställen, när jag såg att kycklingen i buren var ok tog jag den och la under hönan som redan hade en kyckling och ägg. Det visade sig fungerade jättebra.
De sista äggen var inte befruktade. 


Vi hade så tur att det blev tre hönor, lycka.


Vi får se om de två hönorna är lika ruv-villiga nästa år, då kanske denna tupp är far till kycklingarna. 

För exakt ett år sedan landade vi på Guadeloupe, Karibien. Min 50 års present (min högsta önskan har varit att få bada i ett varmt hav på min födelsedag) och vår bröllopsresa.


Jag i ett varmt hav några veckor innan min 50- årsdag.

Jag minns känslan när vi kom ut från flygplatsen och gick till bussen, så varmt och så mörkt.


Klicka på filmen.

När vi kom fram till Langley Resort Fort Royal och klev av bussen fick jag nästan en chock, vilket oväsen. Grodor och cikador spelade för fullt och vi hade aldrig hört något liknande. Min första tanke var, - hur ska jag kunna sova, jag som vill ha det tyst. Men det var inga problem att sova, det ett sövande ljud.

Nu spara vi pengar för att kunna resa igen, gärna tillbaka till Kariben.

Ann-Sophie 







 

onsdag 2 december 2020

Varför ska jag inte odla nästa år?

 

Nästa år ska jag inte odla någonting, jag ska bara sitta ute i trädgården och njuta av gräset och blommorna. Inte slita med ogräs och inte ägna kvällarna efter jobbet med att vattna. 


Det är det ju så trist att odla vitkål som Hans gör kålpudding av. Han envisas med att göra coleslow och han syrar vitkålen så vi måste äta den hela vinter.


Palsternackorna växte nästan ihjäl sig och räcker nog hela vinter, det är ju inget vidare roligt.


Första året vi odlar majs, den har vi ätit grillad och kokt med smör och salt, resten åkte i frysen. Varför ska vi ha frysen full med majs?


Som Hans slet med potatislandet, det kan faktiskt vara farligt att slita ut sig så.


Det hade varit mycket lättare att köpa grönsaker i affären.


Barnbarnen smutsar bara ner sig när dom ska hjälpa till att skörda morötterna.


Var och varannan kväll måste jag ut och skörda broccoli, när det är så mycket bra på tvn.


Jag fick bär in den jättetunga krukan med tomater så den inte skulle frysa.


Att kunna plocka ihop en kartong rot- och grönsaker till en vän är väl att ta i onödigt mycket. 


Gå ut i bäckmörkret med en ficklampa i handen och gummistövlar på fötterna för att körda morötter, suck.

Nä vet ni vad, jag har ångrat mig. Jag ska njuta av blommorna i rabatten när jag vattnar grönsakerna på sommarkvällarna. 
Jag vill veta vart grönsakerna kommer ifrån, det som inte odlas här ska iallafall odlas i Sverige. 
Jag uppskattar verkligen maten Hans lagar från det vi hämtat i trädgården. 
Barnbarnen ska kunna plocka och stoppa i munnen direkt ute i trädgården.
Att kunna ge bort en låda grönsaker som vi lagt ner själ och hjärta i känns så bra.



Jag är medlem på Sarabackmo.se och i år har hon har en julkalender. I lucka 2 var det 25% på Impecta och då är det ju bara att slå till.

Nu är frön beställda (glömde visst några) och Hans får nog gräva upp trädgården lite, behöver mer mark att odla på.
 Sättpotatis och lök köper vi i vår när det börjar bli dags att sätta.

Ann-Sophie