Solen skiner från en blå himmel, forsythian blommar, likaså penséerna och jag sitter med en kopp nykokt kaffe här på trappen och njuter.
Visst ser det härligt ut.
Men vad skenet kan bedra.
I lördags slog förkylningen till och med den förvärras astman. Astman har jag känt av sen pollensäsongen började för några veckor sedan men ihop med förkylningen blir den så mycket värre.
Då, när jag började känna av pollen åkte jag till apoteket och köpte allergitabletter och nässpray.
Ett par dagar efter att jag börjat med tabletterna svullnade jag i munnen och läpparna, jag kunde inte komma på vad det kom av. Men slutade med tabletterna för att testa om det kunde vara dom. Svullnaden gick ner lite, fick några cortisontabletter som jag tog två dagar i rad. Kände att svullnaden gick ner mer och jag började sen med allergitabletter igen. Poff så kom svullnaden tillbaka, slutade ta dom och efter några dagar var svullnaden nästan helt borta. Nu är jag helt återställd och jag har gjort en anmälan om biverkning till läkemedelsverket.
Äldsta sonen fick positiv svar på coronatestet förra måndagen och jag blev tvungen att testa mej. Jag var inte direkt orolig för vi hade inte haft så nära kontakt och mitt svar var negativa.
Jag har handlat till honom, pinglat på dörren och hållit rejält avstånd vid överlämnandet av varorna. Han bor själv och det har inte varit så roligt när han inte mått bra, så självklart har jag stannat och pratat lite.
Nu mår han bra, tack o lov.
Jag är ju hemma från jobbet, förkylningen är bättre men astman håller i.
Jag blev så glad i måndags när jag fick meddelande om att jag kan boka tid för covid vaccination, jag bokade direkt.
'Du som är född 1971 och tidigare och tillhör riskgrupp kan nu boka tid för vaccination '
Tack för det, har nog aldrig varit så glad att jag har astma. Missförstå mig inte, jag är givetvis inte glad för att jag har astma men just nu när jag är i en period då jag har dessa besvär är jag tacksam att det kommer något gott ur det.
Fick igår reda på att alla på jobbet ska testa sig för covid, en kollega som jag inte träffat på över en vecka var positiv. Jag ringde VC för att kolla om jag jag får testa mig igen (om man de senaste dagarna testat sig och fått negativt svar ska man inte testas igen utan det ska gå ett tag mellan testerna) där tycker dom att jag ska avvakta och höra av mig om jag blir sämre.
Nu håller jag tummarna för att förkylningen ger med sig helt till nästa vecka då jag ska vaccineras.
Alltså det är lite otäckt när covid kryper så nära.
Orkar ni läsa lite till? Jag har mer att berätta.
Renoveringen av rummet har stått still, jag slipar inte spackelet just nu, inte ens med mask och Hans har haft fullt upp. Jag har inte heller hittat någon tapet, det är ju fint med färg, blommor, mönster och krusiduller men mitt huvud orkar inte med för mycket sånt i detta rum. Med två fönster och två valv, alltså inte en hel vägg, blir det för rörigt.
Jag fortsätter leta.
Platsen där tunnelväxthuset ska stå är färdigt. Hans har grävt och grävt. Nu är gruset beställt och väntas hem i dagarna.
Hedda och Matilda är dräktiga, jippi.
Det har varit en tjej här och scannat dom. Matilda blev förmodligen parad direkt när vi släppte in Bosse och Hedda lite senare.
Nu håller vi tummarna att allt kommer gå bra, någon gång i juni vet vi.
Vi har fått tillökning på gården.
Ni som följer oss på sociala medier har redan fått uppdateringar.
Vi började misstänka att ett par får var dräktiga. Inte alls planerat då vi valt att inte ha någon bagge och vi tog isär bagglammen från flocken i god tid innan de skulle bli könsmogna.
Men ack så fel vi hade.
Förra måndagen när Hans kom ut till fåren hade en tacka lammat, två tacklamm, (varav det ena dog på tisdagen). Samtidigt började nästa tacka lamma och Hans fick hjälpa till, en liten tacka och en bagge.
Tackan som lammade först fick mjölkstockning och vi tog henne till veterinären.
Det blev penicillin, smärtstillande och något mer som jag glömt vad det var.
Vi hade ju bokat tid för klippning av fåren till i fredags förra veckan men högdräkiga får ska inte klippas.
Som tur var fick Hans tag på tjejen som scannar djur så hon kom dagen innan klippningen.
Fåren ska hållas från mat 12 timmar innan scanningen och vi tog in dem i stallet men en tacka stängde vi in i fårhuset för jag var säker på att hon skulle lamma den natten. Mycket riktigt, två tacklamm stod och diade på morgonen.
Inga mer tackor var dräktiga, skönt.
Nu ser det ut så här fyra gånger om dagen.
Av fem lamm tre är flasklamm.
Här är Gos-Pojken, ett av flasklammen.
Vi har bokat tid för kastrering.
Aldrig att Gos-Pojken som han heter kommer gå till slakt och en bagge vill vi inte ha, så nu blir det som så och han får stanna här på gården tillsammans med tackorna.
Här har vi en tjej (flasklamm) som miste sin syster. Hon är störst av lammen, hon har inget namn än.
Gos-Pojken och Gertrud är syskon (Gertrud fick sitt namn av en kollega till mig. Säg ett namn sa jag till kollegan så får hon heta det, haha, så kan det gå när kollegor döper lamm). Gertrud är också flasklamm.
Först fick tackor med sina lamm gå i egna små boxar, nu går de i en stor box allihopa.
Hans ger dom flaska på morgonen sen var det tänkt att han skulle åka hem på dagarna för att ge lammen mat. Men mitt på dagen orkar jag mig ut, tar det i min takt. Sen hjälps vi åt på eftermiddagen och kvällen.
Det finns anledningar till varför vi inte vill hålla oss med bagge. Lamningar kan vara så jobbiga och jag är inte så förtjust i lamm/fårkött. För flera år sedan när vi födde upp lamm gick det knappt att bli av med dom. Ingen ville köpa köttet, jo ett par lammkotletter eller så men det är ju liksom mer kött på ett lamm.
Och så krockade lamningarna med den helgen Hans var iväg på hovslagarnas årsmöte.
Sista året, sen sa jag stopp, var jag och Louice (hon kunde väl vara i tioårsåldern) ensamma när nästan alla får började lamma samtidigt, det var kaos. Alltså jag menar ett riktigt kaos.
Från får till höns.
Hönan som ruvade och som fick en egen hörna i hönshuset åt upp alla sina ägg efter nån vecka.
Sen började en höna som ruvade fram kycklingar förra året ruva. Henne flyttade vi till en kaninbur som vi hade när vi födde upp kaniner. Nu ligger hon på ca 11 ägg men vi kommer inte ihåg när vi flyttade henne dit.
Kan vara så att det kläcks till helgen, spännande.
I går kväll orkade jag gå en kort promenad med Hans, så skönt.
Det är konstigt med mig och min astma, när jag är som sämst blir jag deppig för att jag inget orkar och så blir jag sugen på att ge mig ut och springa.
Herregud, jag har inte sprungit på flera år, om jag inte ska jaga in ett får på rymmen eller så.
Må så gott.
Ann-Sophie
