Middag och vårbukett.

Vilka fantastiska mornar vi haft senaste tiden, jag njuter varje morgon. 

Jag klagar inte på de soliga dagarna heller, mars har ju varit väldigt en bra månad.

Vi har skördat första spenaten för i år. Jag sådde spenat i höstas i tunnelväxthuset, de hann gro innan det riktigt kallt men de överlevde.

Jag tar vatten från ankdammen för att vattna både i tunnelväxthuset och sådderna inne.

------------- 

För någon vecka sedan fick Hans reda på att han var nominerad inför Åtvidabergs näringslivsgala. I vilken kategori framgick inte, det avslöjades under galan. Det var som "årets Åtvidabergare" han var nominerad, men han vann inte.

Med inbjudan till den digitala galan så fick man också erbjudande om att få hämtmat att äta hemma när man kollade på galan. Maten fick man hämta på La Patrona i Åtvidaberg, potatisgratäng och fläskfilé med sallad. Hans fixade rosenbröd, förrätt och dessert. Vi hade bjudit hem barnen och deras respektive och farmor Ingegerd. Vi hade en trevlig kväll, som alltid när vi samlar ihop oss.

Hur ofta ger ni er man/ pojkvän blommor? 

Igår fick Hans en vårbukett av mig, bara för han är värd det.

Ann-Sophie 

Stockholm och sjuk.

 

Förra fredagen tog vi tåget upp till Stockholm.

Hans var inbjuden till Stockholms hantverksförening, som fyller 175 år i år, för att prata lite om hantverkarnas historia.

Evenemanget hölls på Munchenbryggeriet.

Det bjöds först på lite plockmat och bryggeriets öl. Lite senare dukades det fram lite buffe, mycket gott.

När tillställningen var slut åkte ett lite gäng till restaurang Kvarnen på Söder. Vi åt en trerätters 'Tore Wretman' väldigt gott och vi hade himla trevligt. 

Vi kom hem på lördagsförmiddagen, ena sonen hade varit hemma hos oss och sett till djur och hus. Det hade han gjort så bra och förberett allt så vi behövde inte göra så mycket, skönt, även om det inte hade blivit speciellt sent kvällen innan så blir man lite seg av att vara iväg.

Söndagen bjöd på strålande väder.

Så härligt att ge sig i väg på en ridtur.

I tisdags blev jag förskyld, feber och allmänt uschlig. Jag har astma så det förvärrar nästan alltid minsta lilla förkylning, det blir jobbigt att andas och av det blir jag trött, har medicin men den hjälper inte till 100 procent men den lindrar.

Corona? Inte en aning, har inte testat mig.

I går, lördag, mådde jag bättre så jag tog en fika ute. Skönt att komma ut och röra på sig, hälsa på djuren och njuta av solen. 

Dammen har tinat och ankorna är glada. En anka har försvunnit, har inte sett ett spår av den. Skulle en rovfågel eller räv varit i farten borde vi sett fjädrar men inget. Den kanske har flyttat hemifrån. 

Jag har inte varit ute hos djuren sen i måndags men igår hälsa jag på hos getterna. 

Vi har så envisa hönor. Vi vill inte ha några kycklingar medan några av hönsen är av en annan uppfattning.

Vilken ljuvlig tid det är nu.

Juldekorationen ute blev i helgen utbytt mot penséer.

Snart kan vi äta färsk spenat.

Hans har i helgen monterat två av fyra vädringsluckor i tunnelväxthuset.

Som jag längtar till att alla paprika, chili och tomater kan flytta ut dit.

Ann-Sophie 

 

.

Vi gör vad vi kan.

 Jag vet inte hur många idéer jag haft till bloggen men än har inga kommit som inlägg här. Skriver ner dom i mina anteckningar sen stannar dom där. Luften gick liksom ur mig när kriget mot Ukraina startade.  

Vår dotter har ukrainska kollegor, bland annat en kvinna som är gravid vars mamma och moster sitter fast i Ukraina, i en stad som är hårt drabbad av kriget , nog fan känns det i hjärtat att höra dessa berättelser. Dottern och hennes kollegor hade en baby shower för denna kvinna igår och det känns också i hjärtat, så fint gjort.

Vi får helt enkelt göra vad vi kan för att hjälpa och det har vi sett i media att svenska folket är extremt duktiga på

Jag sätter punkt för kriget här, vi får så mycket information från media och jag vet att vi fortsättningsvis kommer hjälpa de drabbade på alla sätt vi kan. 

---

En kollega, vi jobbar ihop på begravningar ibland, sa häromsistens till mig -Ja tänker att det måste vara fint att komma hem till alla djuren efter en arbetsdag även om det är mycket jobb; utan att tänka svarade jag att visst är det så. När jag åkte hem den dagen tänkte jag på vad han sagt. För oss är det så självklart med våra djur, vi har alltid haft djur omkring oss. Vi tänker inte alltid på vad närheten till djuren gör för oss och vårt mående. Getyoga i all ära men att sitta på en sten i fårhagen med ett gäng får omkring sig som alla vill ha ens uppmärksamhet får en att känna sig behövd. Dom vill att jag kliar lite på deras halsar för att dom tycker det är skönt och jag sitter där och rensar huvudet, winwin liksom.

Pojken står och väntar på att jag ska komma och klia honom lite.

En annan som vill ha uppmärksamhet är katten Ida. Det slår sällan fel som när jag sitter i soffan och tittar på mobilen kommer hon och ska ligga i knät, hon nöjer sig inte fören jag lagt undan mobilen.

Klappa på mej tycker Ida.

Våra älskade djur, så glad att vi har er. Jag tänkte jag skulle presentera dom och berätta varför vi skaffat dom framöver i bloggen. Vilka ska jag ta först, hästarna,  getterna, ankorna eller några av dom andra?

Ann-Sophie