Inte på åtta månader.

Ska vi ut och rida frågade Hans i morse, gärna blev svaret från mej.

Jag har inte ridit på åtta månader, varför?

Sist jag red höll jag på att inte komma av hästen, mina höfter sa ifrån.

Jag kunde inte slänga högerbenet över hästen, Hans undrade om han skulle hjälpa mej men vad kunde han göra. Det gjorde så ont och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag la mej fram över halsen på hästen, gick inte, försökt luta mej bakåt och svinga benet över halsen, gick inte. Till slut med mycket vilja tvingade jag benet över hästen och gick sen som en kratta med Sally till stallet.

Tänkte att jag skulle ringa vårdcentralen dagen därpå men där blir man ju bara skickad till en sjukgymnast direkt, istället ringde jag "min" naprapat inne i Linköping. Naprapaten trodde efter min beskrivning att det var något galet med höfterna men när han väl började undersöka stämde det inte riktigt utan han trodde mer att det var mina muskler runt höfter och längdrygg som ställde till det. Efter en stund med tens på rygg och höfter började han massera och jag höll på att skrika rakt ut av smärta. Musklerna var stenhårda. Fick med mej lite övningar att göra för att hemma så mina muskler inte ska bli så hårda igen. 

I dag efter en tur på nästan två timmar kom jag av hästen hur lätt som helst.

Nu kan vi rida lite oftare än var åttonde månad.

Eftermiddagen ägnades i trädgården.

Rabarbern växer fint under hinken och snart kan vi äta årets första rabarber.

Fortsatte med min örtagård. 

Dragon till vänster och till höger ska oreganon vara, behöver bara sätta upp ett litet plank som håller jorden på plats från att kasa ner i lilla diket.

Hans provlåg lavarna i bastun, det blir bra när dom kommer upp lite.

Kanske han hinner få den så pass färdig att det går att basta till påskhelgen.

Det är ju ljust till klockan åtta på kvällarna och det är lite svårt att gå in men det finns saker att göra inne också.

Dammsugaren är inte så rolig att se på bild men små smultronplantor är desto roligare, i alla fall för mej. Första omgången glömde jag bort och jag fick köpa nya frö.

Sötpotatisplantorna växer så det knakar.

Avslutar med petunior. Fröna är så pyttesmå, lätt att det blir många frö på samma plats.

Det brukar gå bra att försiktigt sära på dom är de vuxit till sig. Det är sparade frö från förra årets olika petunior jag hade här hemma, allt från svarta till röd/beige randiga.

Ann-Sophie