Tacksamhet och mitt efternamn var så viktigt.

En ledig tisdag.

Började dagen med min egengjorda musli och ett kokt ägg från våra egna höns.

Slängde i en av tvätthögarna i maskinen sen tog jag på mej gympaskorna för en promenad.

Solen sken och det var vår i luften.

Känner sådan tacksamhet att få bo på landsbygden och kunna ta en härlig promenad i friska luften.

Träffade på ett par grannar, inte så ofta man gör det på promenaderna men det är alltid lika trevligt att prata bort några minuter. 

I början på promenaden såg en stjärtmes, det måste det ha varit, jag har nog inte sett någon härikring förut. Fågeln satt inte stilla så länge att jag hann få fram mobilkameran. En större rovfågel flög upp från ett träd, mäktigt, inte heller den fick jag på bild. Jag brukar titta mej omkring ganska mycket när jag är ute och går, det blir inte så raska promenader men det gör inget.

Två till som njöt av vädret.

Innan jag bytte efternamn var mitt egna efternamn Rosén så viktigt för mej, ville inte byta. Jag vet egentligen inte varför det var så viktigt men jag har alltid varit en Rosénare. Kanske det var för att jag trodde att efternamnet har gått i generation efter generation. Men när Hans släktforskade på min sida upptäckte vi att Rosén var taget, det var min farfar som helt plötsligt hette Rosén fast han var född Gustavsson. Vi hittar inte när han fick nytt efternamn och inte heller varför-

 Om jag skulle byta efternamn så ville jag tatuera in mitt gamla på handen och som morgongåva skulle jag få det.

Men nu känns det inte lika viktigt längre, jag behöver inte ha det tatuerat.

Jag skulle ändå vilja ha en tatuering men vet inte riktigt vad.

Från tatuering till kakor.

Lovade att baka kakor till jobbet, tjänster och gentjänster.

Kolakakor med havssalt, galet goda.

Ann-Sophie