I går kväll, när jag stod och borsta tänderna kom jag på att det är 1:a advent till helgen. Ups, jag som hade tänkt adventspynta i GOD TID i år. Men i nästa stund kom jag på att det är två veckor kvar, skönt. Jag brukar inte ta i så mycket men byta några gardiner och ta fram stjärnor och ljusstakar.
För många år sedan advents och julpyntade jag i hela huset, inte överdrivet men lagom mysigt. Jag gillar verkligen julen men sen, när allt ska packas ihop, då är det inte lika roligt. Nu är det i köket och finrummet som tomtarna får vara. Resten av huset får nöja sig med adventsljusstakar och stjärnor.
Man ska ju gå sin egna väg här i livet och det har den här hönan tagit fasta på. Ja, ja, hon får hållas. Häromdagen satt jag och läste "höns till salu" annonser. Har ju velat fram och tillbaka om de här hönsen. Ja, jag vill nog behålla dom vi har, bygga nytt hönshus och köpa fler.
När jag berättade det för Hans tittade han på mej och sa -det är nog därför vi passar så bra ihop. Ja så är det, vi vill något sen ångrar vi oss sen vill vi något annat tills vi till slut bestämmer oss. Men det är ju det som är så bra, man kan ju ångra och ändra tills målet är nått.
Dags för friskvård.
Hon är stor Norrpann, gillar egentligen inte varken att sköta eller rida stora hästar, ponnymänniska som jag är. Men med Norrpann är det något annat. Den hästen kan man inte annat än tycka om och jag tycker verkligen om den här stora hästen.
Mitt på dan gav vi oss ut, det var kallt och duggregnade.
Hade jag att välja på en promenad eller vara inomhus en dag som denna hade jag valt att stanna inne. Men finns alternativet "ut och rida" så väljer jag just det sättet för att komma ut en grå novemberdag. Ett tag tappade jag helt lusten att rida men nu är jag så tacksam att lusten kommit tillbaka.
Nu ska jag ta tag i tisdagen och se vad den har att bjuda på.
Ann-Sophie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar