Jag skulle lätt kunna dela upp detta inlägg i tre olika men det vill jag inte för i morgon kanske jag har något annat att visa och berätta för er. Vet ni förresten hur lång tid det tar att ladda upp 24 bilder (några raderade jag) till bloggen, jo det tar väldigt lång tid. Typ en kopp kaffe och sen påtåren, jag hann servera Hans en påtår och så har jag retat mej på att det tar sådan jädra lång tid att ladda upp dessa bilder. Jag hann även kolla igenom vad som hänt idag på instagram. Men nu så, nu har alla bilder hamnat i bloggen, äntligen.
Tog ett varv i hästhagen med stora kameran och det tog inte lång stund innan jag fick sällskap av Norrpann.
Var tvungen att kolla hur det gick för gullvivorna ibland alla hästbajsar. Jodå, de är på gång.
Inte så mycket gröngräs ännu men de går och pillar i sig det som finns (de får fortfarande hösilage).
När jag kollat klart på blommorna fick hästarna följa med in.
Jag har varken ridit eller kört på länge eftersom det har varit sjukstuga här hemma. men jag är nöjd när jag får pyssla om dem.
När jag borstat stona och kollat igenom dem fick de gå ut igen.
Såklart ska Norrpann göra fula grimaser när kameran åkte fram.
Det blåser lite lätt i manen och öronen.
Nytt, kallt vatten.
Nä nu vart jag trött sa Norrpann och gäspade stort.
Morrgann betedde sig som en hingst i hagen längre bort och Sally spanade nyfiket på honom.
Kolla stona!
Bäst att visa vad man går för, kom igen Harley.
Jag blir trött bara jag ser på dem.
Fast det är ganska roade att titta å dem.
Vi hade tur som fick två hingstar och att de är tillsammans och kan busa hur mycket de vill.
Nu över till något helt annat.
Jag blev så himla glad att jag nästan gjorde kullerbyttor i gräset (det skulle vara en syn för gudarna).
Min buskpion har en knopp, fatta, den har fått sin första knopp. Tänka att en knopp kan göra en så lycklig.
Den är ca 30 cm hög nu och den verkar stormtrivas.
När jag fortsatte mitt varv i trädgården fick jag syn på kvällssolens strålar på de röda gullvivorna.
Så himla vackert.
Men det är inte helt lätt att fota blommor med de här två runt benen och armar.
Rätt vad det är blir de osams, fräser åt varandra så det står härliga till sen rycker de ihop och slåss för en sekund för att sedan springa åt var sitt håll. Och detta framför näsan på mej som ligger halvvägs i rabatten för att fota gullvivan.
När katterna for iväg kunde jag komma lite närmare.
Vår, sol och blommor, mycket mer behöver man inte en sen tisdags eftermiddag för att bli glad i sinnet.
A-S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar