Svar idag.

I tisdags ringde det på mobilen, det visade sig vara den alltid så trevliga sköterskan på kirurgiska kliniken. Nu hade röntgensvaren kommit och läkaren ville träffa sonen och mej redan på torsdag. Där börjar det, tankarna, känslorna, svettningarna, Visst inga problem, vi kommer. När dessa telefonsamtal kommer är jag otroligt glad att jag är själv för jag skulle inte klara av att prata med någon just då. 

När varje kallelse kommer blir jag alldeles skakig inombords, är nervös fram till dagen vi ska in till sjukhuset, strax innan vi åker blir jag äckligt lugn för att i väntrummet bli nervös igen.

 Jag är med på alla läkarbesök, undersökningar, provtagningar och jag sitter i väntrummet när han är inne på röntgen och om det är den röntgenundersökningen som tar några timmar går jag till Trädgårdsföreningen eller ett varv på stan. Jag har sovit på sjukhuset när han opererats, sista gångerna har han fixat det själv. (En gång i år har Hans varit med in annars vill sonen helst att jag följer med, sonens riktiga pappa bryr sig inte). Ibland ska vi till huvudbyggnaden på US och ibland till cancerhuset som jag kallar det. Ibland åker vi in flera dagar på rad ibland tar det nån månad eller mellan besöken.

I början var det värst att gå till cancerhuset men nu spelar det ingen roll.

Jag har gråtit och svurit åt den där jävla skitcancern. Men oftast biter jag i hop, tar på mej mitt "glada" ansikte, nä jag är inte glad alla dagar, och så går dagarna, veckorna och nu år. Skillnaden på början av denna resa och nu är att jag talar för min chef och kollega, båda två är mycket förstående, att sonen och jag ska till sjukhuset och jag vet inte om jag kommer och jobbar mer resten av dagen allt beror på svaren. Bryter jag ihop så gör jag och då vill jag inte ringa och förklara läget. 

I ett par års tid har vi hållit på, många resor blir det och sammanlagt fyra operationer på halsen.

 (Var av en operation var på grund av "knölen" 2013 om jag minns rätt).

I dag skulle vi få det slutgiltiga svaret, var all cancer borta? Inga nya sjuka körtlar?

Röntgensvaren såg ganska bra ut, jodupptagning fanns på "strängen" mellan där sköldkörteln suttit och tungan. På ultraljudet som gjordes idag kunde läkaren se två körtlar men han tycket att de såg friska ut. Tyvärr hade ju inte svaren på proverna kommit och därför kunde läkaren inte ge några klara besked idag. Nämen tack då. Nu ska vi vänta till nästa vecka när "alla inblandade" hade haft stormöte för att få svar på allt.

Jag har nära och kära som också gått/gå igenom den där skitcancern men även andra jobbiga sjukdomsbilder och jag önskar att ingen av oss skulle behöva det.

Så här är det, så här har vi det helt enkelt.

vi tar nya tag och vänder allt negativt till positivt.

A-S