Kista med minnen.

Åkte till min syster Bettan efter jobbet. Oj vad mycket vi hade att prata om, kom på att det var ju jättelänge sedan vi sågs så det var ju inte så konstigt att vi tjattrade som vi gjorde. Fast det gör vi ju jämt oavsett hur ofta eller sällan vi ses.

Hennes dotters lilla hund var på besök hos henne. Inte lätt att ta kort på denna vovve för han är ju sällan helt stilla.

 Min andra syster, Ingegerd, hade efter en önskan av mej stickat sockor och nu var de färdiga för leverans. Jag kan ju inte sticka själv, har försökt att lära mej åtskilliga gånger men det går bara inte.

Så att får hemstickade sockor är lyxigt!

Tycker att den lilla lappen är så söt, hoppas den inte går bort när de ska tvättas.

En kista med minnen.

Den har stått hemma hos Ingegerd sedan mamma gick bort och nu står den hos mej.

Denna fick min mamma med sig från Finland, hon kom hit som krigsbarn som det hette då någon gång på 40-talet. Hon var inte så gammal när hon tillsammans med sin ena bror skickades över Östersjön till Sverige i hopp om ett bättre liv än i krigets Finland. Hon hamnade i Åsebo, Åtvidaberg, Sverige. Hennes bror flyttade så småningom hem till Finland igen men mamma stannade, mötte kärleken och så blev vi fem syskon. Mamma hade alltid kontakten kvar med sin släkt och vi var över flera gånger och hälsade på när jag var yngre. Nu har min äldsta syster lite kontakt med en farbror till oss, inte ofta men någon gång om året.

I kistan idag finns det minnen, fotografier och lite papper som idag inte är viktiga men som sagt, minnen.

Här är min mormor, mamma, syster, systerdotter och systerdotterns son, alltså fem generationer.

Sena eftermiddagen gick jag en promenad i Åtvid medan Louice var på ridskolan. Jag hade tagit på mig vinterjackan och det var rejält överdrivet.

Torsdag i morgon och en dag närmare helgen.

A-S