Min trana.

Skapligt förvånad jag blev i morse när jag gnuggat sömnen ur ögonen, SNÖ, det var ju precis vitt ute.

Min första tanke var, vilken tur att det kom idag och inte i går. 

Men nu är snön borta, den försvann ganska fort.

Om ni kollar riktigt noga i mitten på bilden får ni se min trana.

Det är inta alla som har en egen trana nästan utanför fönstret.

I går var den alldeles ensam och skrek eller den lät mycket iallafall. 

Den eller de brukar hålla till en bit in i skogen på en gammalt gärde bakom vårat hus eller så är de på gärdet framför vårt hus.

Första gången de kom, det brukar vara två, det var för flera år sedan och det kändes verkligen speciellt. Spännande och följa dem och framförallt se om det är en extra liten trana när de ska flytta till varmare länder när det blir så dax. Tranor var inte jättevanliga i de här trakterna när de dök upp hos oss men nu ser man tranor både här och där.

A-S