De trodde jag aldrig!

Till er som känner mej väl- svälj kaffet innan ni fortsätter läsa och för er andra, ni kommer snart förstå.

Förr, för några år sedan eller i alla år fram till nu, tyckte jag synd om de som sprang. Körde jag om en löpare när jag var ute och körde bil tänkte jag för mej själv (ibland tänkte jag högt också) stackars krake, ta ut sig sådär. Eller, det går fortare med bilen. Det fanns inte i min värld att jag någonsin skulle komma att ta på mej ett par "springskor" och ge mej ut och flåsa, aldrig.

I dag har jag, Ann-Sophie köpt ett par löparskor, jo det är sant. Ett par grå med lila detaljer och snören, jättefina! Det trodde jag aldrig!

Tanken var att köpa nya walkingskor då de gamla gjort sitt. Killen i affären var väldigt hjälpsam och förklarade vilka som var bäst för mina fötter. Och helt plötsligt kom det, det som jag aldrig skulle säga, det som jag, Ann-Sophie aldrig skulle göra. -Men om jag intervalltränar, vad är bäst då? Ska sanningen fram har jag varit ute och promenerat i rask takt, eller powerwalkat vad nu det är för skillnad. Men jag började mina promenader på ett löpband i källaren på mitt jobb, jag gick 45 min några dagar i veckan. Gick där och glodde på mej själv i spegeln som så lägligt är uppsatt mitt framför löpbandet. Inte jätte intressant att gå och glo på sig själv så när snö och is smält började jag gå ute. Jag har hållt i gång i drygt halvår och sista tiden har liksom ett spring i benen kommit. Fråga mej inte varför utan det bara kom. Så jag har sprungit lite men så tungt det gått, herre gud har jag tänkt för mej själv jag har haft rätt i alla dessa år. Stackars människor i löparskor!

Givetvis var jag ju tvungen att ut och pröva dessa fina löparskor när jag kom hem. På med spotify, i med luren i örat och sen iväg. Jisses vad lätt det gick, nåja, så lätt det nu kan gå med min kropp, men vilken skillnad.



Så nu alla ni som rör er på vägarna där jag bor, det är bara jag i mina orangefärgade löpardräkt som guppar fram högt flåsande och högröd i ansikte, farligare än så är det inte.

Här kommer fördelarna med att bo på landet och motionera:

• Man får frisk luft och en och annan liten insekt i munnen.
• Hinner se mycket som tex små grodorna och hoppe hare.
• Varierad terräng där du kan snubbla på trädrot och halka i en lerpöl.
• Slipper packa väskan och sätta sig i bilen för att ta dej till det där fantastiska löpbandet på gymmet där du betalat en liten slant för att vara, under tiden du gjort det har jag redan gjort min runda och hunnit duscha och lagt upp fötterna på soffbordet utan kostnad.

Men jag måste nog erkänna att om mitt nya intresse håller i sig står jag nog där på löpbandet i källaren på jobbet och glor på mej själv när mörkret faller på.

//A-S