Övningstur inför Skottland.

Idag tog vi en övningstur med delar av gänget som ska med till Skottland. Hans ville åka ner till Lönneberga och minnesstenen som är rest till Oscar Hedströms minne, en av grundarna till Indian motorcykeln. Stenen står där huset låg, där Oskar föddes och bodde sina nio första år innan familjen utvandrade till USA. Det var i USA idén om Indian motorcykel kläcktes och togs fram.

Redo för en dag på motorcykeln.

Vi mötte upp ett litet gäng i Valdemarsvik och tre anslöt längs vägen. Här hade vi en liten genomgång om hur vi kör i den här gruppen. Det är ju rätt så viktigt att alla vet vilka tecken vi använder i olika situationer och så vidare. 

Första stoppet för att sträcka på benen var vid macken i Blackstad.

Framme vid målet, ett litet gäng motorcyklister var där när vi kom, kanske ett populärt resmål för Indian-åkare.

Hans vid minnessten.

Om ni klickar på bilderna blir dom större och ni kan läsa vad som står, som här på minnessten. 

Här blev det även kaffe och mackor.

Efter en stund körning hade vi matstopp. 

Musteriet.

Djursdala by Vimmerby.

Ett ställe jag kan rekommendera, god mat, rejäla potioner och trevlig personal.

Å så hade dom en grålle.

Färden fortsatte på trevliga vägar med många kurvor, där mellan några kurvor avvek ett lite gäng och åkte hem till sig.

Vi stannade för en bensträckare där vi hade en fantastisk vy över Åsunden och blommande körsbärsträd

Det fanns lite kaffe kvar i våra termosar så det gjorde vi slut på.

Färden fortsatte mot Björkfors och vidare mot Åtvidaberg, där vinkade vi av ett par till. Vi vek också av i Åtvid för vi behövde handla lite. 

Det här var våran första långa tur med denna motorcykel, vi åkte ca 35 mil.

Vi har åkt på större vägar med högre farter men mest mindre motorcykelvänliga vägar med mycket kurvor. Vädret var mest soligt men ibland hopade sig molnen, bitvis lite blåsigt men vi frös inte. Jag har inget att klaga på, stitter som en prinsessa där bak. Hans trivs väldigt bra med Indianen, tycker den är väldigt lättmanövrerad, även på mindre vägar trots sin storlek. 

Vi är ett härligt blandat gäng både vad det gäller motorcyklarna och folket vi åker med. Jag tror vi kommer ha en himla kul och minnesvärd resa till Skottland. 

Nästa mctur blir förmodligen valborgskortegen Linköping-Skänninge. 

Efter det 1 maj kortegen i Norrköping med Hot Iron Valdemarsvik. 

 

Ny hoj och Skottland.

Strax efter 07.00 i lördags satte vi oss i bilen för att åka till MLT Powersport i Mönsterås. De hade öppet hus och invigning som återförsäljare för Indian motorcyklar. Varför skull vi dit undrar ni kanske, jo, det ska jag berätta nu. 

Det var för den här skönheten.

En Indian persuit.

Hans ska vara ambassadör för Indian Motorcykels i år och skulle hämta hem den här motorcykeln.

Niklas från Indian Sweden var på plats, han och Hans gick igen motorcykelns all finesser.

Här bak ska jag sitta och njuta under våra turer i sommar.

Vi var på plats hela dagen och det kom mycket folk. Det bjöds på fika och så fanns det korv med bröd att köpa. Ett välordnat evenemang och himla trevlig personal.

Ett gäng kompisar kom dit för att kika på Hans nya motorcykel och för att åka med honom hem, trevligt initiativ av dom. Jag var ganska avundsjuk på dom som var ute med hojarna denna vackra dag men jag kommer ju få åka en hel del senare.

Inspektion.

Det var många som ville se motorcykeln, prata med Hans och förstås, ta selfie med honom. 

Dags för Hans, och våra kompisar, att bege sig hemåt.

Vi tackar MLT powersport I Mönsterås och Niklas från Indian Sweden för en trevlig och generös dag.

____________________________

I januari la vi ut en film på sociala medier om ett möte vi var på väg till. Nu avslöjar vi vad det handlade om.

Tada....Vi ska åka till...

Vi är ett kompisgäng som i maj tar våra hojar och åker till Skottland. 

Det ska bli så jäkla kul. Vi är alldeles pirriga och förväntansfulla. 

Ni ska få följa med oss via sociala medier och min blogg.

Fram till Skottlandsresan ska vi ut på lite kortare turer för att känna nya motorcykel och jag tänker att ni får lite uppdateringar om det också.

Vi hörs/Ann-Sophie 

. 

.

 

Grålleklubben anordnade en skogsdag.

 I lördags anordnade grålleklubben en skogsdag straxt utanför Valdemarsvik. 

Traktorer av olika modeller fanns att se.

Min bror som är aktiv i grålleklubben var där med sin grålle.

Ett par nordsvenskar var också på plats för att visa vilket fint jobb de kan göra i skogen

Virket som kördes ut lades upp i högar.

Olika företag var på plats, bland annat Södra skogsägarna. Svärsonen jobbar för Södra och stod i deras monter. Louice var med men gick tillsammans med Hans och mig.

Intressant och se de olika traktorerna i arbete.

När det inte går som tänkt kommer folk fram och hjälper till.

Över stock och sten drar traktorn sitt lass.

En liten skotare möter en Ferguson. 

Valdemarsviks sparbank bjöd på korv och fika, smakade gott då det var ganska gråkallt.

Nordsvensken Semira äter sin lunch vid eldstaden där många hade samlats för att värma sig.

Hans och Semira känner varandra sen gammalt, Hans är hennes hovslagare.

Förr var vi med på mycket hästrelaterade arrangemang. Skogsdagar, vårbruksdagar  utflykter, uppvisning och tävlingar men inte längre. Det tar mycket tid och engagemang att åka iväg med både häst och redskap. Visst var det roligt och visst saknar vi det ibland. Vi kanske dyker upp med häst i något av grålleklubbens arrangemang framöver.

Vi hörs/ Ann-Sophie 

Sista dagarna på Guadeloupe.

 Då har vi kommit fram till sista dagarna på Langley Resort Fort Royal, Guadeloupe i Karibien. 

Sista dagarna ägnade vi åt sol och bad. Näst sista dagen gick vi tillbaka till pärlstraden för lunch och bad, en helt underbar strand.

Godmorgon.

Vi hamnade oftast vi samma bord både vid frukostarn och middagarna. Jag klagade inte, sämre vy kunde vi haft.

Handdukarna efter föregående dags bad torkade oftast under natten.

Våran strand.

Där borta, ovanför stenmuren låg våra bungalows. 

Hotellet, där borta var vi aldrig. 

Oj vad jag kommer sakna allt men främst havet och värmen. Kroppen mår så bra i klimatet på andra sidan jorden.

Så skönt att flyta runt.

Skönt att sitta i skuggan på stranden. 

God öl utanför våra bungalows med bästa vänner. 

Fina solnedgångar. 

Något vi inte kommer sakna är insektsbett, Hans blev värst drabbad. När vi var här 2019 fick vi inte ett ända bett så vi tänkte inte alls på att ta med myggmedel. 

Jag har ju precis glömt bort att berätta om "våran" pelikan.

Den höll till på och runtom resorten. Det fanns några till men ingen som kom så nära.

 

En kväll när Hans hoppade i havet själv kom pelikanen flygande runt honom och landade straxt bredvid. 

Glad att jag fick en bild på dom.

Sista morgonen fick vi se personalen ta hand om en död pelikan, sorgligt och vi hoppades att det inte var våran pelikan. 

Utcheckning klockan 11.00

In med bagaget i bagageutrymmet. 

Minibussen som skulle ta oss till flygplatsen gick klockan 17, det gav oss en hel dag på stranden, jag själv var mest i havet. För oss som skulle flyga hem fanns duschar att låna. 

Även om det skulle bli skönt att komma hem ville jag gärna stanna en vecka till. Vem vet, kanske åker vi tillbaka en tredje gång. 

Vi hörs/ Ann-Sophie 

Bestiga en vulkan eller slappa på stranden

 Resorten anordnar ju olika utflykter var av en går till en fortfarande aktiv vulkan. Det är ungefär 50 år sedan den senast hade något utbrott. Nu kommer det endast lite svavelgaser från den södra kratern. Vi hade läst och sett lite bilder från den hemma och Hans var lite sugen på att testa att ta sig upp på den så han bokade in sig på den turen. Vi andra bestämde oss för att ta en lugn dag på stranden istället. Så nu får Hans ta över skrivandet av detta inlägg. / Ann-Sophie 

Dagen började tidigt innan frukostmatsalen hade öppnat så vi som skulle med till vulkanen fick lite frukost i receptionen. Lite torftigare än vad man vant sig vid, en liten yoghurt och nån brödbit och kaffe från kapselmaskin. Sedan begav vi oss av i minibussar. Det tog ungefär två timmar att ta sig dit. La Soufrière, som vulkanen heter, ligger i den södra delen av ön vi bodde på.

Väl framme vid berget var det totalt, enligt mina mått, kaos med bilar och parkering. Det var tänkt att vi skulle åka upp till ca 900 meters höjd men jag tror att vi kanske kom till 700 m. Enligt guiden/chauffören, en svensk tjej, så var det ändå ganska lugnt! Det var ofta ännu värre om det var utlovat riktigt klart väder. Men det var bara att knalla på.

Första biten, när vägen tagit slut, var stenlagda gångar.

Som sedan övergick mer i stenlagda trappor.

När man tagit sig uppför dessa allt brantare trappor kom man till en lite större avsats och det blev lite asfalt igen en kort bit. Redan här var utsikten fantastisk och man såg bergstoppar runt omkring.

Ja, när inte molnen var ivägen förstås. 

På vissa ställen var det broar eller nåt litet staket eller så.

Men oftast var det bara upptrampade stigar eller stenar att klättra på. De svåraste sträckorna fotade jag inte av naturliga skäl då man var tvungen att se var man satte händer och fötter.

Däremot stannade jag till då och då och njöt av utsikten.

Här kan man se den närmaste staden Sainte-Claude.

Och till slut nådde jag toppen, 1467m över havet.

Det var väldigt blåsigt uppe på toppen.

Alltså VÄLDIGT blåsigt, man fick kämpa för att stå still.

Men jag stannade ändå en stund och väntade tills molnen skingrade sig vid ett par tillfällen i alla fall så jag kunde skymta den delen av vulkanen som är aktiv.

Hit men inte längre. Klara dagar kan man tydligt se den södra kratern och gaserna som kommer ut. Nu var det lite för dimmigt men svavelosen kändes i alla fall.

Här är en liten dalgång mellan topparna.

Sedan var det bara att ta sig ner samma väg som man kom.

Även på nedvägen stannade jag och njöt av utsikten.

Väl nere så är det en liten bassäng som innehåller vulkaniskt varmt vatten som man kan bada i. Ska tydligen vara bra mot det mesta men det stod tydliga instruktioner om att man inte skulle doppa huvudet.

Jag tänkte nöja mig med att doppa fötterna.

Men det var ganska behagligt för trötta ben så det blev nästan hela benen.

När alla i sällskapet kommit ner blev det lunch och sedan hemfärd till hotellet. /Hans