lördag 8 februari 2014

Äntligen

Äntligen en ny kamera i hushållet. 
Det tar nog ett tag för mej att lära mej den men det är bara att pröva sig fram.


Fräsan sitter modell.


Ser ni talgoxen?


Jag behövde inte gå in i fårhagen för att fånga en ungtacka på bild.


En tupp som tror han kan gå genom nätet.


Denna vissna blomma har stått så här fin hela vintern.


Jag sprang efter Hans när han gav sig ut med motorsågen och här tog minneskortet i kameran slut.


Då fick jag plocka fram mobilen.
Satte mej på lämmen till hästtransporten och fotade tuppar och hönor.
Här blåser det i stjärtfjädrarna.


Så trött man kan vara då fast hon har inte ens börjat jobba.

Det var allt för idag.

A-S

fredag 7 februari 2014

Respons.

Jag har fått så mycket respons på inlägget "En stor jävla sorg". Jag är väldigt glad över att ni delat inlägget och jag märker att det diskuteras och jag hoppas att det inte tar slut här utan att vi fortsätter diskussionen så det kan bli en förändring.  Så ett stort tack!! Jag återkommer förmodligen igen och berättar hur det går för mej på min nya arbetsplats osv.


Idag är det ju fredag och jag bjöd min kollega på en liten semla.


Detta för att visa att jag är tacksam (en semla är ju inte så mycket men det är ju det lilla som gör det) över att ha en kollega som hon.
(Jag har haft turen att ha toppenkollegor under hela min anställning).
Som inte surar eller muttrar och ställer upp när jag med kort varsel måste ta ledigt för att åka till US med äldsta grabben.


Någon har köpt en kamera, hoppas jag får låna den ibland.

A-S



tisdag 4 februari 2014

Musli

Jag skulle kunna leva på flingor ( inga sockriga, klibbiga flingor utan helst Pauluns eller liknande) och mjölk eller musli ( pauluns där också) och fil. Men att köpa är ju ganska kostsamt.
Så fram med datorn och där jag tog fram flera recept på musli men även recept på granola. 
Jag tog lite ingredienser från olika recept och gjorde mig en variant på en blandning av musli och granola. Nu ska jag nog aldrig mera köpa färdigt, så gott det blev.  


Jag hackade mandel och hasselnötter grovt, det blandade jag med solrosfrö, pumpafrö, kokos, och en blandning av vete, korn havre, råg. Detta hällde jag ut i en djup plåt, blandade vatten, olja och honung som jag ringlade över. Sen var det skjuts in i ugnen så det fick torka/rostas lätt. Jag rörde om lite då och då tills jag tyckte det var klart. När det svalnat strödde jag över krossade linfrön.


Perfekt både till frukost och som mellanmål. I morgon ska jag pröva det på min keso/kvarg blandning.

A-S



måndag 3 februari 2014

Som i ett mjölkglas.



Klockan 08..00 i morse när jag åkte hemifrån.
Vägen mellan Falerum och Åtvid var som att köra omkring i ett glas med mjölk.


Klockan 16.30 nu i eftermiddag.


08.30 i Åtvid, där nere till höger ligger stationen och Willys rakt fram.


Lollo ville att jag skulle ta kort på henne när hon red Toppsy.
Korten blev ju sådär.


söndag 2 februari 2014

Tuppar

Tack för all respons på förra inlägget!!

Töväder, lite trist kan jag tycka. Nu när snön äntligen kom kunde det ju få ligga kvar ett tag.


Fräsan spanar in tupparna medan Sally spanar in Fräsan.


Det blåser i tuppens haklapp.


Hans skottade lite i hönsgården i dag. En av de fyra hönorna tyckte det var skönt att hoppa upp på plankan istället för att stå i snön.


Men vi öppnade dörren till hönshuset så de fick komma ut på lite större yta.


En svart tupp.


Och en brun tupp, han undrar nog vad jag håller på med. Det skulle jag med undra om någon kröp omkring i snön vid mina fötter med en svart konstig sak i händerna.


Men ska man få till bra kort så spelar det ingen roll om det är snö på backen när jag kryper omkring.
Men jag tycker nog att motiven ska vara lite mer medgörliga och stå still lite längre så jag kan få till det där kortet jag tänkt. Som detta kort, det var inte alls tänkt att ena tuppen skulle äta något precis när jag knäppte.

Ni kanske undrar vad vi ska med alla tuppar till. Vi kläckte fram egna kycklingar och då vart det flest tuppar, sen så tog rovfågeln flest hönor och blev det som det blev. Vi ska inte behålla dem alla utan vill någon byta mot en höna så hojta bara till. Sen kan det ju bli tupp i vin också.


Vi tog en sväng med hästar och släde idag.
Det var inte mycket att ta kort på, allt ser liksom lika dant ut.


Här bor det visst en katt.


Varit och hämtat Lollo hos en kompis och är nu på väg hem.

Det var allt för idag. 
A-S

En stor jävla sorg.


Först vart jag stum, sedan förbannad och förbannad var jag ett tag men nu är det mest en stor jävla sorg jag känner.

Vad skriver jag om? Det här är inte likt mej alls, att skriva en sådan sak för att lägga ut på bloggen. Först tänkte jag - orka! Men nu har jag har suttit med det här inlägget några dagar, petat lite i det, funderat på om jag ska radera allt eller inte. Kan någon bli stött?  
Men efter att gått och funderat ett tag kände jag att jag inte kan hålla tyst. Alla borde få veta.

_________________________________________________________________________________

Jag är lokalvårdare, jag ser mej inte som någon som tar hand om andras skit utan mer en som gör rent, snyggar upp och se till att andra har en fräsch arbetsplats till och med en tillgång för kunden.
 Jag är stolt över mitt yrke!
Jag vet att jag gör ett bra jobb idag med de förutsättningar jag har.
 Jag vill utbilda mej vidare, vill lära mej allt men tyvärr har jag inte personligen råd till det då alla kurser kostar en bra slant. 
___________________________________________________________________________

Där jag arbetar nu ska ett nytt företag ta över fastigheterna så städningen ska ske i deras egna regi.
Jag och min kollega skulle få erbjudande att gå över till dem.
Jag läste på om företaget och såg att de funnits väldigt länge. Kände att det här var nog ett riktigt bra företag som tog hand om och trodde på sina medarbetare. Ett företag där jag kunde få mer utbildning och komma vidare i jobbkariärren. Jag var beredd att byta arbetsgivare.

Så kom då dagen när vi skulle träffa representanter från nya företaget, jag hade förhoppningar och frågor. Vi fick lite allmän information innan vi skulle prata enskilt med chefen.

Den första jag fick information om var att de haft en konsult som räknat på städning och tyckte vi hade alldeles för mycket tid.
12 timmar i veckan skulle bort men städningen skulle vara den samma - jag blev stum!
( Jag blev erbjuden 13.2 timmar i veckan, det är ju för farao ett hån!)

Det andra han säger är att "ni" gör nog lite för mycket nu - nu blev jag tvärförbannad! 
Nej verkligen inte svarade jag. Jag försöker få de som bestämmer nu att inse att vi behöver städa mer, oftare. Jag försöker för i jösse namn sälja mer städning.
 Där jag städar nu bor människor ( äldreomsorg ) det är deras sista hem. Ska de se dammråttorna längs golvlistorna, brödsmulorna som hamnade på golvet på måndagen städas bort  på torsdagen. Personaltoaletterna i omklädningsrummen som kanske användas av minst 25 personer/dag städas EN gång i veckan, fräscht eller hur. både personal och boende är våra kunder!!

Det ända vi gör som inte ingår i våra arbetsuppgifter är att visa medmänsklighet. Men det sa jag inte till honom då, jag var alldeles för arg.
  • Det är inte vårat jobb att hjälpa hen som irrat sig lite fel tillrätta - jag vill inte ha på mitt samvete att jag sett hen på fel plats men inte gjort något.
  • Jag har också hjälpt till med att ge någon ett glas vatten.
  • Håll min hand på någons axel när jag pratat med hen i fråga eller om någon känner sig lessen har jag även hållt handen en stund.
  • Jag tar mej varje dag tid att prata med en eller flera boende.
  • Det har hänt flera gånger att jag plockar upp en tidning eller liknande som ramlat ner på golvet när jag går förbi.
  • osv, osv.
Fick även information av nya företaget att alla kan städa och nyanställ personal behöver inte vara utbildad för de får de av företaget senare och ett nytt golv blir inte förstört så fort om det städas på fel sätt - TACK FÖR ATT NI TRAMPAR PÅ MITT YRKE!

Varför är jag då arg, upprör och sorgsen?
  • Jag fick en Pryl utbildning av min nuvarande arbetsgivare men certifieringen betalade jag själv då jag tycker att det är viktigt. Den visar jag jag är intresserad av mitt yrke och jag är stolt lokalvårdare.Men tyvärr fick jag ingen användning av det. Ska inte utbildning vara meriterande?
  • Om jag hade gått över till nya företaget hade jag fått jobbat med skygglappar och inte kunnat visa någon hänsyn till de boende för det hade jag inte haft tid med. (När vi nu möter de boende i korridorer både de som går själva och de i rullstol så går jag alltid åt sidan, ler och säger hej. Vi har fått mycket uppskattning för att vi visar hänsyn och är trevliga.)
  • Att jag fick sitta och "tjaffsa" med en från nya företaget om att alla kan inte städa. Alla kan dra en mopp fram och tillbaka även gno av en toalett. Långt ifrån alla kan städa, de har inte kunskap eller vilja. Alla förstår inte att du måste städa tex under möbler, under handfatet och slarv lönar sig inte (detta gäller även en del utbildad personal)
  • Att min blivande chef misstror mej i mitt yrke redan efter tjugo minuter. Ni gör nog för mycket nu, som han sa. Att få en chef som misstror mej direkt utan att jag gjort något - Nej tack.
  • Att jag kommer mista min nuvarande arbetsplats där jag trivs så otroligt bra, jag har bra kontakt med personal, chefer och boende. Jag kommer sakna de äldre och många av personalen som jobbar där! Att personal vi pratar med vill ha oss kvar. 
  • Till sist vet jag att vårt företag inte satsar på oss städpersonal, inte ger oss utbildning, uppskattning eller uppmuntran. Just de sakerna jag hoppats mycket på av det nya företaget.
____________________________________________________________________________

Jag blir inte arbetslös, jag kommer får en annan plats att städa på men varken jag eller min kollega vet vart än. Det kan bli jättebra, jag kan ju inte ta ut något i förskott. 
____________________________________________________________________________


För att sammanställa det hela: 

Jag tycker jag tjatat på min arbetsgivare om att vi behöver utbildning. Tycker också jag hela tiden pratar om att vi måste få upp statusen på vårt yrke. Vi måste vara stolta! När någon frågar efter mitt yrke säger jag stolt -Lokalvårdare - Men hur länge till säger jag det? 

Men hur ska det gå till att få vår yrkesgrupp att sträcka på våra ryggar. När inte ens stora företag med egna lokalvårdare kämpar för oss. Hur ska jag orka kämpa när man blir trampad på?
När det hela tiden ska sparas in så mycket pengar på städningen. Hur ska då kvalitén på städningen bli bra.

Till sist vill jag skicka med er något att tänka på: Tycker ni att till exempel en entré ser skräpig ut, som nu när det blir blött och mycket grus dras in. Nu undrar säkert var lokalvårdarna håller hus, städar de aldrig här?Oftast är det inte vårt fel - det är kunden som inte köpt mer städning!
På min arbetsplats städas entréer två gånger i veckan, ni kan ju tänka er själva hur det ser ut. Det är inte mitt fel, skyll inte på mej och mina kollegor!!!



Är inte ni nöjd med städningen- skyll inte på mej - för vill inte kunden betala så kan jag inte göra ett bra jobb!

Vill ni dela detta gör det gärna - jag tycker det är bra om fler får upp ögonen för hur vi lokalvårdare har det!

Ann-Sophie