Tjusningen med att bo på landet.

Känner att det blir väldigt mycket skrivet om vädret men det finns inte jättemycket att skriva om.

Det är så halt att vi låter hästarna gå i hagen, även om de har fyra brodd på varje sko så har inte vagnarna dubbdäck. Promenera är inte till att tänka på om jag inte ska gå i skogen förstås.

I går kväll/ natt vräkte regnet ner och gissa hur väglaget var i morse.

Stannade till ute vi postlådan, där våran väg möter upp grusvägen, för att rätta till bältet och vad händer? Jo bilen glider i sidled, inte långt men den glider. Grusvägen verkar rätt så ok ändå men ack vad jag bedrog mej, för halvvägs var det rena isgatan. Sakta och försiktigt tog jag mej upp på asfaltsvägen och där låg det gruskorn. Stannade till och messade Hans om väglaget och fortsatte långsamt mot Åtvid. Stannade igen efter en liten stund och messade jobbet att jag skulle bil sen. Det tog dubbelt så lång tid att åka till jobbet idag mot vad det brukar göra. Skolbussen hade kanat i diket i dag igen, utan barn i, inte i samma backe som i tisdags utan en annan backe på grusvägen. Stackars chauffören kan inte vara lätt för honom, han har inte kört denna tur förut utan började när vårterminen börja. Louice fick alltså stanna hemma igen.

När jag åkte hem hade var det lika halt på grusvägen som det var i morse.

Tjusningen med att bo på landet - inte när det är ishalka.

Men solen har varit framme och man blir genast på lite bättre humör fast jag gått inne och städat.

Nu är det dags att göra lite gott att äta till kvällen, känner på doften att Hans redan börjat dona i köket.

Ha en bra kväll och håll i hatten om ni ska gå ut för det blåser rejält.

Ann-Sophie

Hipp hurra.

Regn, blåst och plusgrader,  det blir nog inte mindre halt efter denna natt. Halkan verkar vara ett stort problem i hela landet.  Min syster ligger på ortopeden men brutna kotutskott på grund av halkan, kram syster.💜 

Nog om halkan. 

Idag fyller sonen 19 år, hipp hurra. Han går sista året på gymnasiet, har haft körkort i exakt ett år och jag fattar inte vart åren försvinner någonstans. 

Grattis!

Ann-sophie 

Ofrivillig hemmadag.

Hu så halt det var i morse när jag skulle åka till jobbet. Åkte en kilometer men efter att bilen kanat lite hit och dit beslutade mej att vända hem igen. Jag vart så jäkla rädd så jag fick hjärtklappning. 

Senare gick Hans och kollade efter skolbussen då Louice hade fått reda på att den åkt förbi grannen men inte kommit till oss på en kvart, tjugo minuter, det tar inte mer än fem minuter annars.  Skolbussen hade glidit ner i ett dike och Louice kom inte till skolan.

Efter ett tag gick Hans iväg igen för att se om bussen kommit bort men det hade den inte men däremot dök sandbilen upp. Chauffören fick först sätta dit drivkedjorna för att komma uppför backen. Bakom sandbilen kom en taxibil som skulle hämta upp busschauffören.

Det strulade visst lite med kedjorna så det tog ett tag innan vägen blev sandad. Jag tror sandbilen hjälpte bussen att komma upp ur diket.

Nu i kväll var vi till Åtvidaberg för Louice hade utvecklingssamtal och så behövde vi handla.

Backen där skolbussen stod i diket var väldigt sandad medan det på andra ställen inte var någon sand alls. 

Nu över till något helt annat. Jag hade tre höstglöd som blev så fula att jag ställde undan dem i ett fönster i kontoret. Jag har lite svårt att kasta växter men då ställer jag bort dem i fönstret på kontoret och där dör de snart av vätskebrist och då åker de ut. Men nu har de varit där, ja sedan i höstas har den ena varit där och de andra innan jul och vad hände? Istället för att dö har de återuppstått, fullt med knoppar på dem alla tre.

Så nu har de fått sig en rejäl rotblöta och är placerade i köksfönstret .

Det är himla kul när man lyckats med något oplanerat.

Kör och gå försiktigt för det skulle visst fortsätta att vara halt. Själv åker jag extra tidigt i imorgon bitti, bättre att ta det lugnt och komma fram.

Ann-Sophie

En ruggig söndag.

Av stormen Egon märkte vi inte så mycket, vaknade några gånger i natt av att vinden ven. Vi har inte haft strömavbrott, det har vi knappast haft sedan stormen Gudrun för efter den stormen gjordes eldragningen om.

En liten parentes, vi har en höna som värpt nästan varje dag i vinter, det är en duktig höna det.

Snöhästens huvud blåste/smälte bort i natt och av ljuslyktan fanns inte mycket kvar.

Det var lite ruggigt ute i dag men en kort promenad blev det ändå.

Det hade börjat frysa på när jag gick och i bilspåren var det lite halt.

På förmiddagen bestämde vi att på eftermiddagen skulle det bli en sväng till Linköping och biografen. Vi såg "Micke och Veronica" och det fick godkänt av oss alla tre ( Sonen var inte med).

Det var riktigt halt på de mindre vägarna när vi åkte hem och det är nog inte sandat när jag ska åka i morgon bitti så det är bäst att ta lite extra tid på sig då.

Ann-Sophie

Snöhäst.

Äntligen kom det snö, hela för- och eftermiddagen har det snöat.

Visst ser det härligt ut.

Louice och jag började på varsitt projekt.

Eftersom mitt projekt var så snabbjobbat, snölyktan, så hjälpte jag Louice med hennes.

Busan ville också hjälpa till men hon var mest i vägen.

Louice tjatade om att hästen var för lång, huvudet för brett och ganaschen måste ju synas.

Men det är ju bara en snö häst, fick jag påminna henne om några gånger.

Men det slutade med att hon hämtade kniv och mejslar så jobbade jag fram huvudet och svansen.

När det blev mörkt tycket jag att vi skulle gå in men Louice hämtade pannlampan så fortsatte vi en stund till.

När vi blev kvar ute så vi kapade hästen på längden och gjorde en ny bakdel.

Vi höll oss sysselsatta en lång stund.

Nu står hästen där ute och vi hoppas den håller för den kommande stormen.

Trevlig lördagskväll önskar jag er.

Ann-Sophie

Snö.

Det började snöa redan i går kväll.

Det fortsatte att snöa en bit in på dagen men så värst mycket har det inte kommit.

Men visst är det vackert som vi brukar säga till en granne som avskyr snön.

Efter jobbet var det raka vägen hem, äta lite och sedan iväg med Louice till ridskolan.

Det är vad som hunnits med idag, jobb och ridskola.

Ann-Sophie

Sista dagen på denna långledighet.

Börjar med att berätta att det nu ska gå lätt att kommentera mina inlägg här på bloggen, bara att skriva kommentaren och klicka på skicka. 

Så skönt, kände inget av min magsjuka när jag vaknade idag. Jo lite förresten, i mina magmuskler.

Gav mej ut på en lugn och sakta promenad.

Mina spår sedan den leriga promenaden syns fortfarande. Jisses tänker ni nog när ni ser bilden, så stora skor hon har. Men det har jag ju inte, bilden är ju tagen på nära håll.

Isen är rena konstverket.

Ännu en bäck som inte helt har frusit, det var ganska bra fart på vattnet.

Promenadrundan jag gick i dag tar vanligtvis 50-60 minuter men i dag tog det nästan två timmar.

Kylan nöp lite i näsan och kinderna och solen har inte varit framme alls idag. Det kom några snöfrön när jag nästan var hemma men det blev inget av de.

Måste visa julstjärnan. Det blev inte jätte många röda blad denna jul och nu när det är ljusare på dagarna blir det inte fler heller. Den får lite större kruka i sommar och så åker den in i sovrummet igen till hösten, där är det svalt mörkt.

Idag var sista dagen på min långledighet och det är ju skönt att veckan börjar med tre arbetsdagar.

Sonen börjar skolan i morgon och Louice börjar terminen med studiedag. Jag tycker nog det ska bli skönt att komma in i lite rutiner igen även om sovmornar är jätteskönt.

Ann-Sophie