Ofrivillig hemmadag.

Hu så halt det var i morse när jag skulle åka till jobbet. Åkte en kilometer men efter att bilen kanat lite hit och dit beslutade mej att vända hem igen. Jag vart så jäkla rädd så jag fick hjärtklappning. 

Senare gick Hans och kollade efter skolbussen då Louice hade fått reda på att den åkt förbi grannen men inte kommit till oss på en kvart, tjugo minuter, det tar inte mer än fem minuter annars.  Skolbussen hade glidit ner i ett dike och Louice kom inte till skolan.

Efter ett tag gick Hans iväg igen för att se om bussen kommit bort men det hade den inte men däremot dök sandbilen upp. Chauffören fick först sätta dit drivkedjorna för att komma uppför backen. Bakom sandbilen kom en taxibil som skulle hämta upp busschauffören.

Det strulade visst lite med kedjorna så det tog ett tag innan vägen blev sandad. Jag tror sandbilen hjälpte bussen att komma upp ur diket.

Nu i kväll var vi till Åtvidaberg för Louice hade utvecklingssamtal och så behövde vi handla.

Backen där skolbussen stod i diket var väldigt sandad medan det på andra ställen inte var någon sand alls. 

Nu över till något helt annat. Jag hade tre höstglöd som blev så fula att jag ställde undan dem i ett fönster i kontoret. Jag har lite svårt att kasta växter men då ställer jag bort dem i fönstret på kontoret och där dör de snart av vätskebrist och då åker de ut. Men nu har de varit där, ja sedan i höstas har den ena varit där och de andra innan jul och vad hände? Istället för att dö har de återuppstått, fullt med knoppar på dem alla tre.

Så nu har de fått sig en rejäl rotblöta och är placerade i köksfönstret .

Det är himla kul när man lyckats med något oplanerat.

Kör och gå försiktigt för det skulle visst fortsätta att vara halt. Själv åker jag extra tidigt i imorgon bitti, bättre att ta det lugnt och komma fram.

Ann-Sophie