Tjusningen med att bo på landet.

Känner att det blir väldigt mycket skrivet om vädret men det finns inte jättemycket att skriva om.

Det är så halt att vi låter hästarna gå i hagen, även om de har fyra brodd på varje sko så har inte vagnarna dubbdäck. Promenera är inte till att tänka på om jag inte ska gå i skogen förstås.

I går kväll/ natt vräkte regnet ner och gissa hur väglaget var i morse.

Stannade till ute vi postlådan, där våran väg möter upp grusvägen, för att rätta till bältet och vad händer? Jo bilen glider i sidled, inte långt men den glider. Grusvägen verkar rätt så ok ändå men ack vad jag bedrog mej, för halvvägs var det rena isgatan. Sakta och försiktigt tog jag mej upp på asfaltsvägen och där låg det gruskorn. Stannade till och messade Hans om väglaget och fortsatte långsamt mot Åtvid. Stannade igen efter en liten stund och messade jobbet att jag skulle bil sen. Det tog dubbelt så lång tid att åka till jobbet idag mot vad det brukar göra. Skolbussen hade kanat i diket i dag igen, utan barn i, inte i samma backe som i tisdags utan en annan backe på grusvägen. Stackars chauffören kan inte vara lätt för honom, han har inte kört denna tur förut utan började när vårterminen börja. Louice fick alltså stanna hemma igen.

När jag åkte hem hade var det lika halt på grusvägen som det var i morse.

Tjusningen med att bo på landet - inte när det är ishalka.

Men solen har varit framme och man blir genast på lite bättre humör fast jag gått inne och städat.

Nu är det dags att göra lite gott att äta till kvällen, känner på doften att Hans redan börjat dona i köket.

Ha en bra kväll och håll i hatten om ni ska gå ut för det blåser rejält.

Ann-Sophie