Promenader.

Hans väntar på bilderna som ska skickas till honom från Umeå innan han skriver ett inlägg.

 Det är ju roligare att promenera i skogen än på vägen.

Häromdagen gick vi en sväng för att se vart markeringarna var som kyrkan märkt ut nu i veckan.

Såklart undrar vi varför de markerar ut sina ägor, nyfiken i en strut, japp det är vi det.

Medan man går i skogen får man ju se både det ena och det andra. 

Här har en ekorre blivit mätt i magen.

Förmodligen en älgkäke.

 Det låg skelettdelar utspridda på ett litet område i en granplantering, det var nästan lite kusligt.

Idag gick vi en annan runda.

Vi gick vägen en bit för att vända in på en mindre grusväg (det finns faktiskt mindre grusvägar än den som leder till oss, fast det är nog inte många som tror det) för att gå in till ett gärde.

Önskar vi finge arrendera det, skulle ge mycket foder, men det är redan utarrenderat till grannarna.

När vi gått längs med hela gärdeskanten fick vi vika av upp i skogen. 

Där gärdet slutar tar en granplantering vid och där var det riktigt blött i marken.

Titta vad man mer kan hitta, taggtråd. 

Över stock och sten, sen rakt in ibland granarna.

Så var vi framme vid hästhagen. 

En lite damm bildas här varje år. Det har funnits både grodor och salamandrar i dammen. När vi hade gärde här och slog gräs satt det en och annan traktor i geggan också, . När den ena traktorn fastnade fick nästa komma och försöka dra upp den, minns inte riktigt hur det gick, kanske var ett tredje traktor också här.

Hästarna blev alldeles uppspelta när vi kom från ingenstans. 

Till och med gamla Stelly for iväg i en rasande galopp.

Vidare in i fårhagen och så var vi hemma på stallbacken.

Blöt om både strumpor och skor, gick vi in och torkade fötterna.

Ann-Sophie