Träning på asfalt.

Efter jobbet åkte jag till syrran Ingegerd för att lämna en squash.

Squashen växer massor på bara en dag.

Själv fick jag jättegoda vindruvor. 

Syrran har en fin vinranka i sitt växthus och det fanns många klasar.

Efter middagen tog Hans och Louice in stona. Majsann får stå uppbunden och hon borstas , hovarna kratsas och så lite gos förstås.

När hon är klar står hon och sover lite.

Idag var det träning på asfalt och de vita strecken.

Hon tittade lite på strecken men hon gick på dem utan beskymer.

Vi åkte upp till fåren och hu vad läskiga de var tyckte Majsann, det var ju länge sedan hon såg dem.

Jag hoppade av hos fåren, tittade så de mådde bra och fyllde på vatten sen gick jag hem.

Jag gick vandringsleden över skogen och den börjar med 280 meter stigande, rakt upp typ. Herregud som jag flåsa, noll kondis. Hörde hur det prasslade några gånger i skogen och när jag kom upp såg jag ett par hjortar som stod och glodde på mej. De var nog i chock, de undrade säker vad det var för djur som lät så konstigt. När andningen återgått till någorlunda normalt sprang hjortarna iväg.

Det är väldigt fint uppe på höjden, solen var på nedgång och med dagens sista strålar som lös in i skogen var det fantastiskt vackert.

Nej jag har inte ramlat, jag böjde mej ner för att ta kortet. Skulle man möta någon just då hade denne fått sig ett gott skratt för det ser nog inte klokt ut när jag håller på att ta kort i skogen med stavarna som spretar åt alla håll för att de sitter fast på händerna, men i så fall bjuder jag på det.

Dagens promenad på ca 3 km var rätt lagom, huvudsaken att man kommer ut och får lite frisk luft.

Ann-Sophie