Fårskallar

Vintertiden är kommen men november kommer bjuda på så mycket roligheter (som ni kommer få följa med på) att månaden bara kommer swichar förbi och vips så är det december . 

De fyra sista fåren är hemma. Hans lyckades i eftermiddag tillslut få in dem i transporten . 

Nu är det inte många blommande blommor kvar i rabatterna. 

Nästan alla lövträd har gula löv. 

Fast vi har ju fått njuta av några soliga och härliga dagar men nu sägs det bli både regn och snö i veckan. 

Vi har lite kvar att fixa ute innan den riktiga vintern kommer och det hoppas jag kommer hinnas med kommande helger. 

Ann-Sophie 

Jag blir galen både på oxar och får.

Talgoxar, jag tycker inte om dem sedan de invaderat våran altan. Vi har nitat dit myggnät på framsidan men de kommer in i alla fall. Idag har jag tvättat möblerna och tagit bort alla ljus och pryttlar som varit där. Sedan nitade jag fast myggnätet ännu bättre, men två centimeter mellan varje nit så vore väl självaste *** om de skulle komma in igen.

När jag var klar stängde jag altandörren och efter två minuter var det två talgoxar inne.

Jag blir galen!!

Nu har vi satt myggnät precis över varenda liten springa på altanen och hittar jag en endaste talgoxe där igen blir det krig på riktigt.

Halva dagen gick åt att sanera altanen och ute sken solen.

När det var dags att hämta hem fåren fick stona komma in och äta lite.

Det är vackert uppe hos fåren i höstskruden också.

Tittut.

Äntligen hemma.

I alla fall 14 av 18 är hemma.

Ett får blev lite hispigt när vi skulle lasta dem, hon fick med sig tre kompisar och sprang i från de andra. När vi skulle hämta de fyra ville de inte alls komma, två ville nog men de föll för kompistrycket och sprang åt motsatt håll. Ja, ja, nu får de gå där får vi försöka i morgon igen. Fårskallar!!

Ann-Sophie

Rädd för att rida.

Frågade Louice om vi skulle ta en ridtur idag döm om min förvåning när hon sa ja. 

Hon är 16 och jag ca trettio år äldre, när jag var i hennes ålder red jag på ett helt annat sett än idag, herregud, jag var nog lite galen då, ung och orädd. Hade jag inte haft flera års uppehåll från ridningen och hade jag inte åkt av ett par gånger riktigt rejält hade jag nog inte ändrat mitt ridsätt så mycket. Men jag blev rädd, skiträdd för att rida. Nu när jag tagit mig i kragen och börjat rida igen är jag supernöjd om jag kan komma ut och skritta i en eller ett par timmar. Att jag rider ensam spelar ingen roll för mej, det gör jag gärna bara jag kommer ut på en ridtur . 

Louice vill gärna galoppera, jag är inte där än, inte på Sally när vi rider ut tillsammans.  Sally vill tävla, ligga först och jag känner att jag inte har kontrollen. Galoppen tränar vi på när vi är ute ensamma, Sally och jag . 

Men nu skulle vi i alla fall rida ut tillsammans . 

Louice på Norrpann. 

Och jag på Sally . 

Klara, färdiga, rid. 

Vackert och blåsigt. 

Det var bättre i skogen där inte blåsten kom åt att blåsa så mycket . 

Vi var ute ett par timmar och det var trots blåsten en skön ridtur. 

När vi var ute och red förberedde Hans inför fåren hemkomst. I morgon är det tänkt att de ska få komma hem till vinterhagen och lösdriften. 

Ann-Sophie 

Dags att flytta.

Två Ikea kassar och en kaffebryggare packades in i bilden i går. 

Och idag lämnades grejerna i en lägenhet i Åtvidaberg. Navelsträngen är klippt, Anton flyttar hemifrån och han flyttar ihop med sin Stina. 

Det finns lite grejer kvar hemma och det hämtas i morgon men först åker vi till Norrköping och hämtar Stinas saker.

 Känslan av det första egna boendet, pirrigt, härligt, jobbigt, underbart, nervöst och helt fantastiskt. 

Nu har vi bara ett halvt barn hemma (hon är hemma på helgerna och loven) och hon pratar om egen lägenhet, redan!! Hon skulle vilja ha egen lägenhet i närheten av skolan, gärna ihop med pojkvännen. 

Barnen växer och fort går det. 

Ann-Sophie 

Hopp i galopp.

När jag kom hem gick jag upp för att byta kläder då hörde jag en duns, en sådan där duns som när en fågel flyger in i fönstret.

Det var en fågel som flugit in i fönstret.. på insidan!

Har ingen aning om när, var, hur denna talgoxe flugit in i huset.

Det ända jag kom på var att vi har haft talgoxar inne på altanen och när vi ska släppa ut dem är det ju möjligt att en flugit in i stället för ut. men det var ju ett par dagar sedan.

När jag öppnade dörren för att släppa ut fågeln kom katten, Å nej så enkelt byte skulle inte katten få så jag bar upp den och satte den utanför ena sovrumsfönstret. Den såg lite medtagen ut för den satt kvar med näbben öppen. 

Sol och tio grader varmt, perfekt för en ridtur på Sally.

Det är inte så mycket röda höstlöv längre, däremot gula, massor med gula höstlöv.

Vi var väl ute någon timme men nån galopp blev det inte i dag.

Ann-Sophie

Galet.

Hur torrt det än är på somrarna sinar aldrig vatten brunnen men nu när det regnat så mycket får vi problem. Regnvattnet rinner in i brunnen. Vattnet luktar inte illa, smakat har jag inte gjort men det är inte helt klart vatten som kommer ur kranen. Igår pumpades allt vatten ur brunnen så får den fylla på med nytt vatten sen får vattnet stå och rinna ur kökskranen till systemet rensats ut. Det tar tid, tur det finns vatten på annat håll. 

Det fortsätter att blomma i rabatten. Lite galet så här i slutet på oktober. 

Medan andra växter skiftar i höstfärger. 

Stelly får lufta pälsen, det har ju faktiskt varit lite uppehåll idag. 

Rosen som slutade blomma för länge sedan har fått knoppar, lite galet. 

Galet är också att talgoxarna hittar skrymslen att ta sig igenom och skita ner hela altanen. Vi står här inne och ser att de kommit in, inte varifrån, och vart de flyger ut. Vi täpper till alla tänkta ställen de kan komma in och ut likt förbaskat är det en liten talgoxe som hittar in och skiter lite extra. Kampen mot talgoxarna fortsätter. 

Ann-Sophie 

Sjuk.

Magsjuka, blä, vidrigt, ett par kilo lättare, värk i hela kroppen, ja ni vet. 

Nu på förmiddagen har jag fått i mig lite frukost. Hurra, vad lite yoghurt, kaffe och ett par värktabletter kan göra mig så glad. 

Ute bara regnar det, blött och geggigt. 

Stona ser jag från köksfönstret, mysigt, Stelly har fått på sig regntäcke, hon behöver det nu. 

Ann-Sophie 

Skönt att komma in i stallet.

Tekniken är fantastiskt. Här står jag i stallet och lyssnar på hästarnas mumsande och om tio minuter kan ni läsa detta inlägg. 

På eftermiddagen får stona lite mat inne och lite ute. 

Detta för att Stelly äter lite långsammare, Norrpann har inget emot att vara inne en stund. 

Den gamla damen blir så stressad av att vara inne själv, blivit värre med åren, och för att hon ska kunna äta i lugn och ro får det bli såhär. 

Medan stona står inne förbereder jag morgon maten. 

Nu står jag vid stalldörren och lyssnar på mumsandet och tittar på regnet som faller ute i skymningen.

Trevlig kväll / Ann-Sophie 

Katter.

När jag var ute stannade upp och tittade på alla fina färger som visar sig i naturen nu och katterna kom de direkt. De bryr sig inte om färgerna i naturen precis. Busan vi gno sig mot mitt ben och Fegis vill gno sig mot Busan. 

Skulle kunna tro att de sitter ihop. 

Busan brukar tröttna på Fegis och fräsa åt honom men i dag gjorde hon inte det. 

Visst är det fint ute nu. 

I trädgården är det också fina färger. 

I hagen kan man vila ögon på bruna färgklickar.  

Har börjat stödfodrat hästarna, stona kan inte äta ur samma hög, två går bra men inte alla tre. Stelly mår fint, har precis kommit in från stallet där jag har borstat och pysslat med dem en stund. 

Ann-Sophie 

Stelly.

Igår när vi kom tillbaka från körturen med Sally gnäggade Norrpann men inte Stelly (dom brukar nästan alltid gnägga välkommen när någon av dem varit ute en sväng, Stelly gör det först). Inne i boxen låg Stelly, det händer titt som tätt att hon ligger och vilar men det här var inte som hon brukar. 

Vi släppt ut de andra hästarna och lät boxdörren stå öppen så fick vi se hur hon 

reagerade. Hon reste sig och följde med ut. Hon gick rakt förbi höselaget och vatten fortsatte upp i hagen och jag gick för att fylla på fodersäckarna. Hörde något uppe i hagen, tittar upp, ser Stellys ena ben i luften, hon rullar sig. Eller inte, benet var helt stilla och jag tittade igen, nä benet var helt stilla. Hon dog, hon måste ha dött. Paniken, in i huset skrek på Hans, Louice kom och vi kramades innan vi sprang ut igen.

Benet låg inte rakt upp längre, hon låg på sidan och benen låg rakt ut,  hennes andning var knappt synbar. Där och då tog vi beslutet, vad det än var skulle hon inte få lida. Hon försökte sätta sig upp men lade sig igen. Vi klappade och pratade med henne, tårarna ville inte sluta rinna, Hans ringde veterinären.
Louice gick in först, sen jag, behövde varmare kläder, Hans dröjde sig kvar.

När Hans går iväg reser sig Stelly upp och följer efter honom ner till de andra stona, kör undan Norrpann och ställer sig och äter som om inget hade hänt.
Efter en stund ringer Hans veterinären och säger som det är. Kan ha varit en liten gaskolik gissade hon.

Just nu står jag i stallet och lyssnar på när  alla tre stona mumsar hö, idag är det extra rogivande att höra mumset.



Stelly 28 år är kvar hos oss och så länge hon mår bra får hon vara det.

Ann-Sophie 

Instagram

Igår blev det inte att jag grävde ner lökarna, fick lite annat för oss. 

Men idag åkte de ner i jorden, passade på att rensa bort lite ogräs också. 

Hittade ett konstigt ogräs, en liten morot. Jag sparade massor med morotsfrön förra året och ett måste hamnar här. 

Gräver ju inget i trädgården, skrev jag häromsistens. Men jag tog några tag med spaden i min blivande rabatt. 

Har läst på om gerberan, den vill ha ljust året om och klarar sig fint i ner mot tio grader. Det blir att klura på hur de ska överleva vintern. Jag kan köpa nya nästa år men vill ändå testa att övervintra dem. 

En ros blommar fortfarande, den har några knoppar också. 

Penséerna jag flyttade hit blommar också. 

Tog ut Sally på en tur. Sex nyfikna islänningar hängde på en bit. 

Stannade till och köpte en pumpa. 

Under färden skapade jag ett insta konto som heter @socknahast. Där kommer jag lägga upp filmer (och bilder) på våra hästar och aktiviteter med våra hästar. Eftersom det inte går att lägga upp filmer här på bloggen så gör jag det på instagram. In och gilla sidan @socknahast om ni vill. 

Ann-Sophie