Man ska inte ropa hej....

Idag har jag och äldsta sonen varit på sjukhuset.

I augusti opererades han för att ta bort vad läkarna trodde var en nervknöl i halsen.

Det skulle senare visa sig att det var ingen nervknöl . 

I mitten på oktober var vi inne på US och fick då reda på att han har sköldkörtelcancer.

Här lämnar jag några tomma rader, behöver inte skriva hur känsla var och är, ni kan säkert förstå.

Idag var vi alltså inne på US för information och träff med narkosläkare, operationen blir nästa vecka då hans hela sköldkörtel tas bort..

Vad det är för cancer får vi reda på vart efter, det kan dröja och så är det jul och nyår som sinkar svaret ännu mer.

Nu är det bara att skölja ansiktet i kallt vatten och putsa glasögonen (det liksom svämmar över ibland) för det är straxt dags att åka på sektionsmöte med facket.

 

Jag har frågat sonen om jag får skriva om detta och det var helt ok.

 Han har ett funktionshinder, en form av autism, så han tar det på ett helt annat sett än mej vilket ändå känns skönt.

A-S