Sandbad.

Nu lägger jag förkylningen åt sidan för att jag tänkt berätta om några yra höns.

Ibland öppnar vi grinden till hönsgården så hönsen får gå lite fria och sprätta i något annat än den geggiga hönsgården.

De här är en blandning av två raser förutom en som är en fin rashöna.

De är lite förnäma (tror de själva i alla fall) och de kan ta väldigt god tid på sej att gå ifrån hönsgården. När det är dags att fösa in dem i hönsgården igen så går de lugnt in (ibland väldigt lugnt och försiktigt, sådär så man håller på att bli tokig).

Sedan har vi tre vita hönor som är uppfödda för att säljas till någon stor äggproducent, fast sex stycken hamnade hos oss.

Hallå, kommer ni inte ut någon gång, hallå.

 De tre vita som vi har kvar är ena riktiga yra höns. De springer hit och dit och är ibland lite överallt samtidigt. 

Just den här ville ha lite mat för hon gick på lagom avstånd efter mig en stund, såklart jag gick och hämtade lite havre.

De andra två vita springer nästan direkt under kuren (sadelkammaren på hjul) för att ta sig ett långt och skönt sandbad.

Som de håller på.

De sprätter sand och ålar sig.

De har gjort stora gropar i sanden och så länge marken inte är frusen är det ju bara att de badar på.

När de här tre vita ska in är det inta alls lugnt utan de far som det vore storm ute (och då blir man tokig för det).

Förresten skiner solen från en blå himmel idag.

 Och när jag gick för att hämta posten passade jag på att stå i solen en stund.

A-S