Vad är det under tunnan?
Jo, rabarber.
Tänkte att vi skulle få glasrabarber, en tidig skörd att göra lite kräm eller paj av.
När jag var sjukskriven bad jag dom på jobbet att spara dagstidningarna till mej. En hel kasse full blev det.
Mer en hälften gick åt till projektet kompostlimpa, resten till en varmbänk.
Min svärmor och mina systrar har också sparat tidningar till mej, det är ju toppen.
Kycklingarna växer.
I går fick de hela boxen men vi sparade pallkragarna för de behöver värmelampan ett tag till.
En kyckling flög upp och satte sig på taket på pallkragarna. Hen blev nog förvånad själv, för den satt som förstelnad ett bra tag. Till slut lyfte jag ner den och då sprang den in till värmelampan.
Samling till frukosten.
En ny varmbänk blev det i dag. Den första verkar inte ha kommit igång ordentligt så nu prövar vi med mer färsk skit, både fårskit och hästskit.
Jag har hållit liv i en paprikapaprikaplanta över hela vintern. Fick den förra försommaren och den gav två paprikor på sensommaren. För några veckor sedan började den blomma och nu har den en liten frukt. Hoppas jag kan hålla igång plantan och att paprikan mognar.
Fick upp ett minne idag på FB.
Det är nog det bästa jag gjort i mitt yrkesliv, sa upp mej från en heltidstjänst och gick till ett säsongsjobbobb med inställningen att det ordnar sig alltid.
Jag var så evinnerligt trött på att gå inne åtta timmar om dagen och göra om samma varje dag. Jag vet att jag tänkte, mer än en gång, när jag stod i en hiss på väg ner med sopsäcken - jag kommer bli knäckt om jag ska jobba så här till pensionen.
När jag fått telefonsamtalet om att säsongsjobbet var mitt om jag vill ha det, ringde jag Hans för att än en gång förvissa mig om att jag skulle våga ta steget (fast han svarade inte). Skitnervös gick jag till chefen och sa upp mig och att jag behövde få gå om två veckor, uppsägningstiden är tre månader. Jag fick gå om två veckor och jag blev så glad.
Säsongsjobbet har lett till att jag har fått chansen att göra något jag aldrig jobbat med innan, hade nog aldrig ens tänkt tanken på det heller, att jobba med begravningar. Framåt sensommaren kommer jag att få ytterligare en chans att få jobba med något jag aldrig gjort förut. Det ena ger det andra så att säga.
Det är så himla bra med oss, Hans och mej, vi stöttar varandra i allt, jobb, studier, drömmar. Att vi är ett dreamteam kom vi överens om för länge sedan.
Ann-Sophie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar