Vurpa med moppen.

Ingen tycker synd om mig förutom sjuksköterskorna, sa Louice när vi åkte från vårdcentralen. Jo jag tycker jättemycket synd om dej svarade jag.

Igår kväll på väg till sjön med pojkvännen körde Louice omkull med moppen, hon fick en liten sladd och flög över styret. Hon ville inte komma hem utan pojkvännen tvättade rent såren. 

Ena armen.

Ena benet.

Och ena foten.

Det här var de värsta skadorna, hon har skrapsår både här och där men inte lika stora och blåmärken. Idag när jag fick bilderna tyckte jag att det var bra om någon tittade på såren, det är ju så varmt och det kan lätt bli infekterat. 

Två sjuksköterskor gjorde rent och plockade bort några småstenar ur såren och la sedan på DyoDerme, sårförband. Såg på henne hur ont det gjorde. 

Omplåstrad. Nu ska hon äta värktabletter mot smärtan och ta det väldigt lunft. Stackars Louice.