Jag var själv hemma medan övriga familjen var i Linköping. När jag var uppe hos hästarna på kvällen var det dags för Toppsy att föla.
Till en början förlöpte det som det skulle men när båda frambenen var ute en bit hände inget mera. Toppsy krystade men nej, det var stop. Jag ringde till Hans i smått panik, de var i höjd med Bankekind. Snabbräkning hur lång tid det skulle ta för dem att komma hem och en snabb titt på mina anteckningar......det är kört var första tanken. Nästa gång jag ringde och kollade var hade de svängt in på Falerumsvägen och vi beslutade att jag skulle försöka hjälpa till genom att dra vi krystningarna. Ett par svaga krystvärkar sen orkade inte Toppsy mer och jag var förtvivlad. Tredje gången jag ringde var de nere i byn och då hade min panik förbyts i ilska och jag tyckte att nu var det dags för Hans att gasa på, vilket han gjorde men ni vet ju själva hur långsamt minuter kan gå ibland.
När familjen var på plats hos mej och hästen fick vi hjälpas åt att dra, när mulen var framme och Hans fick se tungan sa han att fölet är dött och har nog varit det en stund. Hur eller hur måste ju fölet ut, tackar högre makter att sonen var hemma för när jag hjälpte till hände inget, jag är för klen.
När de efter en stund får ut så mycket att huvudet är framme drar jag bort hinnan, som Hans tagit hål på, men inget liv. När halva fölet är ute börjar jag jag massera huvudet och halsen på ren instinkt och ser att fölet rör munnen, den lever! Men den är ju inte ute än när Toppsy ställer sig upp och försöker gå ett par steg, hon lägger sig efter en stund och då lyckas Hans och Anton få ut fölet.
Toppsy är rejält trött och vi låter de vara en tag. När fölet gör tappra försök att resa sig ibland grenar och Toppsys ben drar Hans fram fölet lite och snart har fölet kravlat fram till Toppsys huvud.
Fölet är starkt och försöker länge innan han står upp och det tar inte så lång tid innan den är ganska så stadig. Från det att han reser sig till det att de båda är i boxen lägger han sig inte någon gång, och det tar ett par timmar.
När kvällen övergått till natt är både stoet och fölet så pass ok att vi leder in dem i boxen. Efterbörden släpper inte och jag vet att Hans har pratat med veterinären några gånger under natten.
Själv gick jag till sängs när jag varit med och sett att fölet diat och vi kollat könet.
Hans har haft veterinärkontakt under natten, andra gången de pratade sa veterinären att Hans skulle ut och springa med henne och det gjorde han, m en inget hände. tredje gången de pratade beslutade de att veterinären komma ut. Efterbörden är ute.
(Jag hörde som i dimma att veterinären var här tidigt i morse, vi har sovrums fönstret mot stallet)
Välkommen till världen Harley.
Att det känns som min förkylning tog ny fart i morse är ju strunt samma när vi har ett levande föl och ett sto som mår bra i stallet. Hans har varit vaken hela natten, jobbat en stund på morgonen och i eftermiddag kommer fårklipparen.
Så här är livet på landet ett par dagar i slutet på maj för oss.
Ann-Sophie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar