Strömsholm

Toppsy blev sämre i gårkväll, över 40 grader i feber och veterinären fick komma ut igen. Efter att hon konsultation med Strömsholm fick Toppsy mer medicin och så sköljdes livmodern två gånger. Det bestämdes att vi skulle åka till Strömsholm tidigt i dag. Det var inte så himla lätt att få Toppsy att gå på transporten för hon ville inte gå över huvudtaget. Hästarna fick stå lösa i transporten så Toppsy kunde lägga sig när hon ville, hon orkade stå i ungefär halva resan. Det var den längsta resa jag gjort på länge, tiden går så sakta och det tog ca tre timmar med täta kontroller. Framme på Strömsholm var det lika svårt att få henne i i stallet. In kom vi efter en liten stund. Vi var med och vägde hästarna och när undersökning gjordes, likaså när de sköljde livmodern. Toppsy har fång och livmoderninflamation samt så har hon skador i slitaket. Nu får hon bästa vården på Strömsholm och vi hoppas på det bästa. Ann-Sophie

Tråkigheter.

I dag har vi tråkigheter på Torpet och då menar jag inte att det har regnat precis hela dagen.

Toppsy har fått förlossningsfång.

Veterinären var här vid lunchtid och Toppsy fick smärtstillande/inflammationshämmande och penicillin.

Vi tog ut all halm och fyllde hela boxen med sand, sanden gör att Toppsy kan stå i en för henne bekväm position samt så får hon stöd runt hela hoven.

Nu håller vi alla tummar för att Toppsy ska bli frisk.

Toppsy får sin kvällsmedicin och Harley tittar på.

Harley får gå lite runt i stallet när vi är där.

Lite kvällsgos.

Ann-Sophie.

Harley och nakna får.

Harley.

Ute på gräsmattan på förmiddagen och lite senare fick de gå ut i hagen.

I dag kom fårklipparen, en riktigt duktig tjej. 

Det är ganska häftigt att titta på en kunnig fårklippare i arbete men den här gången låg jag hemma i soffan.

Det blir en hel del ull som ingen vill ha.

Äntligen korthåriga.

Dags att komma in för natten.

Harley följer sin mamma fint.

Här står Harleys mormor ( Sally) till höger, i mitten mormorsmor ( Stelly), lite häftigt att vi har fyra generationer här på torpet. Till vänster stå Norrpann och hon är inte alls släkt med de övriga.

Alla tre tycker det är bra konstigt att Toppsy inte går med dem.

Avslutar med en bild av en bit av syrenhäcken.

Den är översållad med blommor och det doftar underbart.

Ann-Sophie

Välkommen till världen.

  Jag var själv hemma medan övriga familjen var i Linköping. När jag var uppe hos hästarna på kvällen var det dags för Toppsy att föla. 

Till en början förlöpte det som det skulle men när båda frambenen var ute en bit hände inget mera. Toppsy krystade men nej, det var stop. Jag ringde till Hans i smått panik, de var i höjd med Bankekind. Snabbräkning hur lång tid det skulle ta för dem att komma hem och en snabb titt på mina anteckningar......det är kört var första tanken. Nästa gång jag ringde och kollade var hade de svängt in på Falerumsvägen och vi beslutade att jag skulle försöka hjälpa till genom att dra vi krystningarna. Ett par svaga krystvärkar sen orkade inte Toppsy mer och jag var förtvivlad. Tredje gången jag ringde var de nere i byn och då hade min panik förbyts i ilska och jag tyckte att nu var det dags för Hans att gasa på, vilket han gjorde men ni vet ju själva hur långsamt minuter kan gå ibland.

När familjen var på plats hos mej och hästen fick vi hjälpas åt att dra, när mulen var framme och Hans fick se tungan sa han att fölet är dött och har nog varit det en stund. Hur eller hur måste ju fölet ut, tackar högre makter att sonen var hemma för när jag hjälpte till hände inget, jag är för klen.

När de efter en stund får ut så mycket att huvudet är framme drar jag bort hinnan, som Hans tagit hål på, men inget liv. När halva fölet är ute börjar jag jag massera huvudet och halsen på ren instinkt och ser att fölet rör munnen, den lever! Men den är ju inte ute än när Toppsy ställer sig upp och försöker gå ett par steg, hon lägger sig efter en stund och då lyckas Hans och Anton få ut fölet.

Toppsy är rejält trött och vi låter de vara en tag. När fölet gör tappra försök att resa sig ibland grenar och Toppsys ben drar Hans fram fölet lite och snart har fölet kravlat fram till Toppsys huvud.

Fölet är starkt och försöker länge innan han står upp och det tar inte så lång tid innan den är ganska så stadig. Från det att han reser sig till det att de båda är i boxen lägger han sig inte någon gång, och det tar ett par timmar.

När kvällen övergått till natt är både stoet och fölet så pass ok att vi leder in dem i boxen. Efterbörden släpper inte och jag vet att Hans har pratat med veterinären några gånger under natten. 

Själv gick jag till sängs när jag varit med och sett att fölet diat och vi kollat könet.

Hans har haft veterinärkontakt under natten, andra gången de pratade sa veterinären att Hans skulle ut och springa med henne och det gjorde han, m en inget hände. tredje gången de pratade beslutade de att veterinären komma ut. Efterbörden är ute.

(Jag hörde som i dimma att veterinären var här tidigt i morse, vi har sovrums fönstret mot stallet)

Välkommen till världen Harley.

Att det känns som min förkylning tog ny fart i morse är ju strunt samma när vi har ett levande föl och ett sto som mår bra i stallet. Hans har varit vaken hela natten, jobbat en stund på morgonen och i eftermiddag kommer fårklipparen.

 Så här är livet på landet ett par dagar i slutet på maj för oss.

Ann-Sophie

Sängläge.

Idag blir det bilder från gårdagen. För jag har sovit halva dagen och nu ligger jag i soffan. 

Astma, feber och allmänt hängig. Och lite ledsen för sonen ska opereras igen och så förbannad på mitt/vårt godmanskap. Ska aldrig någonsin var godman mer i hela mitt liv Och jag tänker heller aldrig rekommendera någon att bli det.

Stona tycker det är så skönt att bli kliade på juvren.

 Ann-Sophie 

Ridavslutning och Midsommarblomster.

Idag var det avslutning för gruppen som ridit vårterminen hos Ella och hennes islandshästar

Eleverna hade en liten uppvisning för oss som inte red.

Jag är jätteimponerad av ryttarna, några har knappast suttit på en häst innan de började hos Ella och nu rider de själva.

Jag glömde fråga om jag fick lägga ut bilder på bloggen på de andra ryttarna så därför får ni bara se rumpor.

Louice har tyckt att det varit roligt.

Efter uppvisningen blev vi bjudna på rabarberpaj och vaniljsås, vilket smaka gott.

Sedan åkte vi upp till fåren så de fick byta hage. 

De hittar själva vägen, de har ju varit där några somrar nu. Förresten var det ett får som inte hängde med de andra och blev lite förvirrad innan hon hittade rätt fast på fel sätt, typ rakt genom staketet.

Jag hann även med att "sommarjobba" ett par timmar. 

Eftersom ett par timmar bakom gräsklipparen inte räckte som motion för mej mej idag så gick jag hem.

Första biten på vandringsleden, den leder genom skogen. 

Sedan en bit på grusvägen. Det var en skön kvällspromenad, alldeles ljummet ute.

Avslutar med en liten blomma.

Midsommarblomstren har slagit ut men det är ju ett tag kvar innan midsommar tack lov.

Trevlig kväll.

Ann-Sophie 

Hallå, hallå.

Hallå, hallå. 

Haft fullt upp sista dagarna och i dag har vi varit på Louise konfirmation.

Vi var fullt hus här hemma, tur att vi har altanen annars hade det blivit trångt inne. 

 

Vi gick in till gölen när alla gäster åkt hem.

Uppdaterar med lite bilder i morgon, hoppas jag, lika fullt upp då. Louice har ridavslutning på islandshäst ridskolan och vi ska flytta får och förbereda inför deras frisörbesök kommande vecka.

Himlen öppnar sig.

Rätt som det är öppnar sig himlen och släpper ner regn, massor med regn. Nu tycker till och med jag att det räcker. Men man får se det positiva med allt regnande, fåren har friskt och gott vatten i sin bäck,  det blir inte så mycket mygg och där kom jag inte på mer. Just det, man slipper vattna potatis, blommor och jordgubbar. 

Vattnet rinner på fint i bäcken hos fåren.

På vägen till fåren har det varit skogsbruk (inte på vägen alltså men i skogen bredvid vägen) med maskin. Fy vad tråkigt det ser ut. Sist Louice red från Finnbygget hittade hon inte stigen som leder till "byn" utan fick hitta en annan stig att ta sig genom skogen. 

Hemma från fåren tittade regnbågen fram.

I dag är det onsdag och det betyder ridskola för dottern. Jag hade tänkt ta mej en promenad under tiden hon rider men det kom en regnskur så jag blev sittande på läktaren. 

PS, inga föl än, ds.

Ann-Sophie 

Frat = mosquitoes

Vilken härlig kväll, står ute vid husknuten i kvällssolen.

 Förut var jag uppe vid ridbanan och fotade Louice och Sally men jag stod inte ut med alla frat. Stackars djur, de har det inte så lätt nu fast vi sprayar dem försiktigt med insektssprej så kryper de där jäkla frakten in i pälsen. 

Kolla min klematis. Fick den som ett ett litet skott när jag jobbade inne i Linköping med markskötsel. Nu är den så himla stor och fin nu.

PS. Inga föl än. ds

Ann-Sophie 

Vaxpropp.

För er som inte förstår någonting av denna bild kommer förklaringen här: Detta är ett juver som tillhör ett sto (häst), ett dräktigt (gravid) sto . De där två sakerna som hänger ner från juvret är spenor (bröstvårtor). På ena spenan är det två små gulaktiga prickar, (de kallas vaxproppar) och det är de prickarna som gör det lite spännande. När de där prickarna uppstått är det inte långt kvar till att ett föl (hästbebis) ser dagens ljus för första gången.

Nog om vaxproppar. 

Nu ska jag göra rabarberpaj.

Ann-Sophie 

Allt från gräsklippning till gräsklippning.

Som jag längtat efter en heldag i trädgården och igår blev det en.

Gräsmattorna var så långa att jag fick klippa två gånger.

Men fint blev det och motion fick jag. 

Liljorna jag köpte på mässan i Stockholm är på väg upp. 

Hans tog hand om ogräset mellan plattorna med en gasolbrännare.

Kantgrävde ena sidan av häcken.

Första jordgubbsblomman för i år.

När jag pysslat hemma färdigt hemma åkte vi till fåren.

De var så pigga och glada och for runt som små lammungar.

Sedan tog en inspektionsrunda och så var jag tvungen att ta några blomsterbilder.

Dessa tulpaner är så läckra.

En tusensköna.

En jätteknopp av vad jag tror är en slags buskpion.

Hemma igen så hade Louice selat Sally för att ta henne till hjälp när ridbanan skulle klippas.

Denna hästdragna gräsklippare funkar alldeles utmärkt.

När solen var på väg ner och färgade himlen rosa styrde Hans Sally ut från ridbanan, de var färdiga för den här gången.

Louice checkar fyllda juver.

När Sally var ute i hagen samlade sig den lilla flocken och gick iväg för att beta.

Måste ju visa den nya vägen vi fått i rumma, trodde nästan det var en genväg till gården på andra sidan skogen och bergen.

Men uppför den långa backen var det en vändplast för timmerbilar, antar jag.

Men den kan bli en bra ridväg för det fanns några stigar att välja på uppe i skogen.

Ann-Sophie