Middag och vårbukett.

Vilka fantastiska mornar vi haft senaste tiden, jag njuter varje morgon. 

Jag klagar inte på de soliga dagarna heller, mars har ju varit väldigt en bra månad.

Vi har skördat första spenaten för i år. Jag sådde spenat i höstas i tunnelväxthuset, de hann gro innan det riktigt kallt men de överlevde.

Jag tar vatten från ankdammen för att vattna både i tunnelväxthuset och sådderna inne.

------------- 

För någon vecka sedan fick Hans reda på att han var nominerad inför Åtvidabergs näringslivsgala. I vilken kategori framgick inte, det avslöjades under galan. Det var som "årets Åtvidabergare" han var nominerad, men han vann inte.

Med inbjudan till den digitala galan så fick man också erbjudande om att få hämtmat att äta hemma när man kollade på galan. Maten fick man hämta på La Patrona i Åtvidaberg, potatisgratäng och fläskfilé med sallad. Hans fixade rosenbröd, förrätt och dessert. Vi hade bjudit hem barnen och deras respektive och farmor Ingegerd. Vi hade en trevlig kväll, som alltid när vi samlar ihop oss.

Hur ofta ger ni er man/ pojkvän blommor? 

Igår fick Hans en vårbukett av mig, bara för han är värd det.

Ann-Sophie 

Stockholm och sjuk.

 

Förra fredagen tog vi tåget upp till Stockholm.

Hans var inbjuden till Stockholms hantverksförening, som fyller 175 år i år, för att prata lite om hantverkarnas historia.

Evenemanget hölls på Munchenbryggeriet.

Det bjöds först på lite plockmat och bryggeriets öl. Lite senare dukades det fram lite buffe, mycket gott.

När tillställningen var slut åkte ett lite gäng till restaurang Kvarnen på Söder. Vi åt en trerätters 'Tore Wretman' väldigt gott och vi hade himla trevligt. 

Vi kom hem på lördagsförmiddagen, ena sonen hade varit hemma hos oss och sett till djur och hus. Det hade han gjort så bra och förberett allt så vi behövde inte göra så mycket, skönt, även om det inte hade blivit speciellt sent kvällen innan så blir man lite seg av att vara iväg.

Söndagen bjöd på strålande väder.

Så härligt att ge sig i väg på en ridtur.

I tisdags blev jag förskyld, feber och allmänt uschlig. Jag har astma så det förvärrar nästan alltid minsta lilla förkylning, det blir jobbigt att andas och av det blir jag trött, har medicin men den hjälper inte till 100 procent men den lindrar.

Corona? Inte en aning, har inte testat mig.

I går, lördag, mådde jag bättre så jag tog en fika ute. Skönt att komma ut och röra på sig, hälsa på djuren och njuta av solen. 

Dammen har tinat och ankorna är glada. En anka har försvunnit, har inte sett ett spår av den. Skulle en rovfågel eller räv varit i farten borde vi sett fjädrar men inget. Den kanske har flyttat hemifrån. 

Jag har inte varit ute hos djuren sen i måndags men igår hälsa jag på hos getterna. 

Vi har så envisa hönor. Vi vill inte ha några kycklingar medan några av hönsen är av en annan uppfattning.

Vilken ljuvlig tid det är nu.

Juldekorationen ute blev i helgen utbytt mot penséer.

Snart kan vi äta färsk spenat.

Hans har i helgen monterat två av fyra vädringsluckor i tunnelväxthuset.

Som jag längtar till att alla paprika, chili och tomater kan flytta ut dit.

Ann-Sophie 

 

.

Vi gör vad vi kan.

 Jag vet inte hur många idéer jag haft till bloggen men än har inga kommit som inlägg här. Skriver ner dom i mina anteckningar sen stannar dom där. Luften gick liksom ur mig när kriget mot Ukraina startade.  

Vår dotter har ukrainska kollegor, bland annat en kvinna som är gravid vars mamma och moster sitter fast i Ukraina, i en stad som är hårt drabbad av kriget , nog fan känns det i hjärtat att höra dessa berättelser. Dottern och hennes kollegor hade en baby shower för denna kvinna igår och det känns också i hjärtat, så fint gjort.

Vi får helt enkelt göra vad vi kan för att hjälpa och det har vi sett i media att svenska folket är extremt duktiga på

Jag sätter punkt för kriget här, vi får så mycket information från media och jag vet att vi fortsättningsvis kommer hjälpa de drabbade på alla sätt vi kan. 

---

En kollega, vi jobbar ihop på begravningar ibland, sa häromsistens till mig -Ja tänker att det måste vara fint att komma hem till alla djuren efter en arbetsdag även om det är mycket jobb; utan att tänka svarade jag att visst är det så. När jag åkte hem den dagen tänkte jag på vad han sagt. För oss är det så självklart med våra djur, vi har alltid haft djur omkring oss. Vi tänker inte alltid på vad närheten till djuren gör för oss och vårt mående. Getyoga i all ära men att sitta på en sten i fårhagen med ett gäng får omkring sig som alla vill ha ens uppmärksamhet får en att känna sig behövd. Dom vill att jag kliar lite på deras halsar för att dom tycker det är skönt och jag sitter där och rensar huvudet, winwin liksom.

Pojken står och väntar på att jag ska komma och klia honom lite.

En annan som vill ha uppmärksamhet är katten Ida. Det slår sällan fel som när jag sitter i soffan och tittar på mobilen kommer hon och ska ligga i knät, hon nöjer sig inte fören jag lagt undan mobilen.

Klappa på mej tycker Ida.

Våra älskade djur, så glad att vi har er. Jag tänkte jag skulle presentera dom och berätta varför vi skaffat dom framöver i bloggen. Vilka ska jag ta först, hästarna,  getterna, ankorna eller några av dom andra?

Ann-Sophie

Kommer ni och lyssnar?

 

Har äntligen svar på mina prover efter att jag hade gallstens-känning, proverna såg bra ut, det var ju skönt. Men, läkaren skrev i brevet 'jag undrar om du hade gallsten', jo det undrar jag också. 

Låter det stanna där och litar på att proverna.

Idag tog vi ut Sally och Morrgann på en kort tur.

Det kom ju en del snö i natt och det var lite tjoffsigt att gå i, inte för hästarna såklart men för Hans, därför tog vi en kortare tur. Härligt att komma ut och skritta på skogsvägarna.

Vi har fyra myskankor som vi inte vetat vilket kön det är. Sista tiden har en varit borta för att helt plötsligt dyka upp igen och vi har misstänkt att minst en är en hona som smiter i väg och lägger ägg ( de är könsmogna nu). Som vi har letat, de går ju helt fritt så egentligen är det ju omöjligt att hitta ett bo. 

Idag hittade Hans deras gömma, under hönshuset. Det finns två ställen där de kryper under och mitt under är deras bo. Vi vet ju inte om någon av ankorna är en hane så vi har ingen aning om det blir några ällingar. 

Hans försökte fånga ankan under hönshuset på bild, det gick sådär. 

Men nu vet vi i alla fall vart hon håller hus. 

Från början hade de ett eget litet hus med en stor inhägnad. Men sedan började de flyga och ville inte ha deras hus längre, då fick de helt enkelt vara fria.

 

I veckan planterade jag om chili och paprikaplantor. 

Här är en lite sorts chili som jag inte har något namn på. Vi fick en planta när Farmen slutade 2018. Vi har alltså haft torkad chili sedan dess. Vart ju sugen på att testa grobarheten, sådde 10 frön och alla grodde.

Det här är en chili, Anaheim, från förra året. Egentligen behöver vi inte ner chili på ett par år då vi skördade massor av denna förra året men det är ju så roligt att odla, tror jag har tio av denna också.

Kan ju bli gåbortpresent kanske.

Anaheim bli upp till 20 cm, den här är nog 15 cm och den lilla Farmenchilin är ca 3 cm.

Att ha höns är ju också roligt och så gott med färska ägg.

Min tanke när vi kläckte fram våra höns var att kunna erbjuda färska ägg till försäljning, trodde nog att alla vill ha färska ägg från en liten hönsbesättning där hönsen får gå fritt och sprätta (när det inte är tvång att ha dom instängda på grund av stor smittrisk av fågelinfluensa). 

Men det går trögt att sälja, varför vet jag inte.

 Så nu funderar vi på att minska antalet hönor och bara ha till oss själva. 

Matilda och Malte, just nu populära getter på Torpet, Tv4. Eller dom är kanske inte så populära hela tiden, speciellt inte när de går på fel sida staketet.

Här hemma är de alltid populära, både stora och små människor gillar dom.

På tal om Torpet och Farmen.

Kommer ni och lyssnar?

I mars ska vi till huvudstaden, Stockholm.

Vi är inbjudna till Stockholms hantverksförening och där ska Hans prata lite om hantverksföreningarnas historia och så blir det nog lite om Farmen också.

Vi har ju varit med på hantverkarnas riksmöten lite runt om i Sverige när Hans satt med i hovslagarföreningen och dom mötena är alltid så himla trevliga.

Ann-Sophie

Jag är ju opererad och tappad mobil.

Är det någon som haft gallstensanfall? I torsdags natt vaknade jag av att jag hade ont i magen, lite till höger, under revbenen. Kände genast igen symtomen men jag är ju opererad, för tio år sedan tog de bort gallblåsan. Fram på dagen blev det lite värre, kunde inte äta min lunch så fram på eftermiddagen ringde jag vårdcentralen, lite sent på dagen kanske men jag behövde verkligen jobba hela den dagen. En läkare skrev ut diklofenak och så skulle jag få komma och ta prover på fredag morgon. Om jag blev sämre, fick feber eller ändrade hudfärg skulle jag in till akuten direkt. Man kan få "stenar" i gallgången som finns kvar efter operationen. Efter jobbet skulle jag hjälpa sonen att göra matlådor för ett par veckor framåt, tog en tablett och en macka, gjorde maten och åkte sen hem. Precis som efter mina gallstensanfall jag hade förr blev jag alldeles trött och däven, helt slut faktiskt och det blev tidigt i säng. 

När klockan ringde på fredag morgon var jag inte alls pigg, tittade mig i spegeln och det var ingen vacker syn, svullen och vit i ansiktet. Skulle ta prover klockan åtta och jag tog en timme ledigt och kunde då sova en timma innan det var dags att åka till Åtvid. Blev bättre och bättre under fredagen men fortfarande känns magen lite öm. Nu är det bara att vänta och se vad proverna visar.

Jag förlorade min telefon i tisdags och Hans hade varit så snäll och fixat en ny på torsdagen men jag orkade helt enkelt inte med att fixa till den utan den fick ligga kvar i kartongen tills på fredags kvällen.

På tal om att fixa till den nya mobilen,  jag blir galen! Apparna som jag använder ska laddas ner, sen ska jag komma ihåg de där för****ade lösenorden och när jag inte gör det ska jag komma på nya lösenord och då är dom för lika de föregående lösenorden. När lösenorden är klara ja då loggas appen ut från min andra enhet, i mitt fall läsplattan. Finns det verkligen inget annat sätt än lösenord? Sen läser jag nog instruktioner liiite för slarvigt för inget fungerar när jag håller på med teknik, kan ju bero på att jag tycker sånt är så tråkigt, allt ska bara fungera punkt, slut. 

Men ge mig uppdraget att få till exempel ett paprikafrö till att bli en stor frodig planta då läser jag på grundligt och gärna ett par gånger så jag inte missar något. Tur vi människor är bra på olika saker. 

Det blev en lång inledning på det här inlägget. Eftersom jag bara haft jobbmobilen i veckan har jag inte tagit några bilder. Men idag har jag invigt min nya mobil.

Idag har Hans tagit bort svalboet som satt under altantaket. Fy vad svalorna smutsade ner, rakt ner på vindruvan, inte så fräscht. 

I det här lilla svalboet kläcktes det två kullar förra sommaren. 

Det var ett himla tjatter på de små fåglarna. Vi tillbringar väldigt mycket tid på altanen på somrarna och när första kullen gett sig iväg tänkte vi, så skönt. Men det tog inte lång tid innan tjattret var tillbaka och jag tror att föregående kull var i boet samtidigt som den nya för det var väldans många svalor där.

Kolla vad vatten som fyllts på.

Jag tror de här kommer trivas fint i dammen.

Vilket strålarna vackert väder det varit idag. Inga jägare var ute, då passade vi på att ta ut Morrgann och Sally på en sväng.

Jag red Sally och Hans tömkörde Morrgan.

Det blev en härlig tur på skogsvägarna.

Ann-Sophie 

12 timmar i bilen och vi somnade på soffan.

Det viner runt husknuten där jag sitter i soffan, ser på nyheterna på tv hur stormen ställt till det runt om i landet. Vi har varit ganska förskonade, inget har gått sönder, inga elavbrott och vägen upp till Åtvid var farbar nu på morgonen. 

Igår hjälpte vi en vän att flytta hennes häst. En gammal vän, gammal och gammal,  vi är lika unga men vi har känt varandra sen vi var 15, alltså 37 år! Även om vi inte umgåtts frekvent under alla dessa år så vet vi att vi bara är ett samtal bort och hon skulle ställa upp för mig om jag behöver hjälp.

Vi skulle ner till Falkenbergs kommun för att hämta hästen och sen upp till Östergötland igen för att lämna av honom. Vi åkte kvart över sex på morgonen och var hemma igen sex på kvällen. 

 Tolv timmar i bilen men det gick bra och fikakorgen var full av förnödenheter. Blåsten kände vi av lite grann när vi åkte neråt på E4:an från Gränna och ner till Jönköping, resten av resan var det relativt lugnt och vi hann hem innan de värsta stormarna drog in.

Hästen stod som ett ljus hela vägen.

Bra med kamera både i transporten och på baksidan av den.

Söndag.

Efter att varit uppe i Åtvid en sväng på förmiddagen ägnade vi några timmar hos djuren. En dag på helgen mockas det i hönhuset och hästarnas lösdrift, sen diskar vi ur vattenbaljorna (alla djuren var uppvärmda vattenbaljor). Lite extra gos blir det ju också, sådant man inte hinner med på vardagarna.

Det gäller att hjälpas att hålla foderpåsen på plats i blåsten.

Lagom när vi kom in började det snöa, det blev en stund med snöstorm men det blev inte mycket med snö, lite trist då jag gärna vill ha lite snö och några minusgrader när det är vinter. 

Efter lite sen lunch somnade jag och Ida på soffan, inte alls enligt planen men vi var trötta helt enkelt. 

En av oss verkar vara väldigt trött.

Nu när jag uppdaterar bloggen ligger Ida tätt intill och sover så sött.

Kan hända att det blir en nybakad bulle till Farmen i kväll, bagaren har varit igång nu på eftermiddagen, doften av nybakade bullar är lite halleluja.

Ann-Sophie 

Radio, tidning och jag har inte covid.

Min födelsedagspresent från Hans kom hem i veckan, jippi, som jag längtat. Min dator klappade ihop för ett bra tag sen men jag har velat hit och dit om jag ska köpa ny eller om jag ska köpa en platta. 

Nu blev det en samsung-platta. Det är faktiskt en av anledningarna till att jag börjar blogga igen, för det är så növligt att blogga med mobilen.

I tisdags vaknade jag av att snoret rann och då menar jag rann, det fanns ingen hejd på det, och så huvudvärk. Har varit hemma resten av veckan, det var ingen covid, jag har testat mig. Jag har inte varit jättesjuk men krasslig och orkeslös. Har haft mysigt sällskap i soffan av Ida så det har inte gått någon nöd på mig.

Idag var första dagen sen i måndags jag var ute. 

Tog en sväng till tunnelväxthuset, längtar tills jag kan börja odla där.

Den översta temperaturen är i odlingsbädden, den andra mitt i tunneln.

Ingen värme där inne.

Lite av det jag sådde i höstas kom upp och vintersallat, plocksallat, spenat och persilja har överlevt till idag.

Förodlingsäsongen inne har börjat.

I år är sådderna placerade i badrummet på golvvärmen, dels för att katten Ida inte har koll på vad hon inte får röra och dels för att golvvärme är bra när frön ska gro.

Vad har jag sått? Kronärtskocka, vi har en kompis som aldrig ätit det så vi hoppas kunna bjuda på det i år. Sen har jag två test, ett är en paprika som stått på altanen i vinter, gror frysta frön, inte vet jag, än. Sen är det chilifrö som är några år gamla. Basilika, man kan aldrig få för mycket basilika och till sist paprika, samma sort som förra året, jättegoda. 

Jag har inte så mycket mer att berätta då jag mest legat i soffan hela veckan men jag kan ju berätta vad Hans har gjort.

I torsdags var Lotta från Corren här och gjorde ett reportage om Hans. De höll till ute och det blev ett bra reportage och flera fina bilder med Hans och djuren.

I dag, lördag, finns det att läsa.

Och i fredags var Hans inbjuden till radiofredag med Mathias Lindholm.

Såklart sjöng han en egenskriven snapsvisa. Du kan lyssna på programmet nedan.

Lyssna här

Ann-Sophie