12 timmar i bilen och vi somnade på soffan.

Det viner runt husknuten där jag sitter i soffan, ser på nyheterna på tv hur stormen ställt till det runt om i landet. Vi har varit ganska förskonade, inget har gått sönder, inga elavbrott och vägen upp till Åtvid var farbar nu på morgonen. 

Igår hjälpte vi en vän att flytta hennes häst. En gammal vän, gammal och gammal,  vi är lika unga men vi har känt varandra sen vi var 15, alltså 37 år! Även om vi inte umgåtts frekvent under alla dessa år så vet vi att vi bara är ett samtal bort och hon skulle ställa upp för mig om jag behöver hjälp.

Vi skulle ner till Falkenbergs kommun för att hämta hästen och sen upp till Östergötland igen för att lämna av honom. Vi åkte kvart över sex på morgonen och var hemma igen sex på kvällen. 

 Tolv timmar i bilen men det gick bra och fikakorgen var full av förnödenheter. Blåsten kände vi av lite grann när vi åkte neråt på E4:an från Gränna och ner till Jönköping, resten av resan var det relativt lugnt och vi hann hem innan de värsta stormarna drog in.

Hästen stod som ett ljus hela vägen.

Bra med kamera både i transporten och på baksidan av den.

Söndag.

Efter att varit uppe i Åtvid en sväng på förmiddagen ägnade vi några timmar hos djuren. En dag på helgen mockas det i hönhuset och hästarnas lösdrift, sen diskar vi ur vattenbaljorna (alla djuren var uppvärmda vattenbaljor). Lite extra gos blir det ju också, sådant man inte hinner med på vardagarna.

Det gäller att hjälpas att hålla foderpåsen på plats i blåsten.

Lagom när vi kom in började det snöa, det blev en stund med snöstorm men det blev inte mycket med snö, lite trist då jag gärna vill ha lite snö och några minusgrader när det är vinter. 

Efter lite sen lunch somnade jag och Ida på soffan, inte alls enligt planen men vi var trötta helt enkelt. 

En av oss verkar vara väldigt trött.

Nu när jag uppdaterar bloggen ligger Ida tätt intill och sover så sött.

Kan hända att det blir en nybakad bulle till Farmen i kväll, bagaren har varit igång nu på eftermiddagen, doften av nybakade bullar är lite halleluja.

Ann-Sophie 

Radio, tidning och jag har inte covid.

Min födelsedagspresent från Hans kom hem i veckan, jippi, som jag längtat. Min dator klappade ihop för ett bra tag sen men jag har velat hit och dit om jag ska köpa ny eller om jag ska köpa en platta. 

Nu blev det en samsung-platta. Det är faktiskt en av anledningarna till att jag börjar blogga igen, för det är så növligt att blogga med mobilen.

I tisdags vaknade jag av att snoret rann och då menar jag rann, det fanns ingen hejd på det, och så huvudvärk. Har varit hemma resten av veckan, det var ingen covid, jag har testat mig. Jag har inte varit jättesjuk men krasslig och orkeslös. Har haft mysigt sällskap i soffan av Ida så det har inte gått någon nöd på mig.

Idag var första dagen sen i måndags jag var ute. 

Tog en sväng till tunnelväxthuset, längtar tills jag kan börja odla där.

Den översta temperaturen är i odlingsbädden, den andra mitt i tunneln.

Ingen värme där inne.

Lite av det jag sådde i höstas kom upp och vintersallat, plocksallat, spenat och persilja har överlevt till idag.

Förodlingsäsongen inne har börjat.

I år är sådderna placerade i badrummet på golvvärmen, dels för att katten Ida inte har koll på vad hon inte får röra och dels för att golvvärme är bra när frön ska gro.

Vad har jag sått? Kronärtskocka, vi har en kompis som aldrig ätit det så vi hoppas kunna bjuda på det i år. Sen har jag två test, ett är en paprika som stått på altanen i vinter, gror frysta frön, inte vet jag, än. Sen är det chilifrö som är några år gamla. Basilika, man kan aldrig få för mycket basilika och till sist paprika, samma sort som förra året, jättegoda. 

Jag har inte så mycket mer att berätta då jag mest legat i soffan hela veckan men jag kan ju berätta vad Hans har gjort.

I torsdags var Lotta från Corren här och gjorde ett reportage om Hans. De höll till ute och det blev ett bra reportage och flera fina bilder med Hans och djuren.

I dag, lördag, finns det att läsa.

Och i fredags var Hans inbjuden till radiofredag med Mathias Lindholm.

Såklart sjöng han en egenskriven snapsvisa. Du kan lyssna på programmet nedan.

Lyssna här

Ann-Sophie 

 

Lilla pluttan till doktorn och vintern kom tillbaka.

Fredag, klämdag och jag tog ledigt.

Började min lediga dag med en sväng till Åtvid för att hämta och leverera covidtest, den som ska göra covidtest hemma får varken hämta eller lämna dom. Sen skjutsa Anton och Eira till vårdcentralen då Eira som går på penicillin på grund av halsfluss fått hög feber. Det blev en ny penicillinkur till henne då den första tydligen inte hjälpte. 

Hon var så ynklig när vi satt i bilen och väntade på Anton som var inne på apoteket, hon ville inte ens titta på något på min mobil, stackars lilla pluttan.

Jag köpte ett lass isglass som hon fick med sig hem. 

(Hennes gosedjurs-favorit och mina favorit vantar matchar varandra). 

Mina beställda fröer låg i postlådan när jag kom hem. Det kliar i fingrarna och jag måste komma iväg och köpa lite jord. Kronärtskockan och paprikan bör komma i jorden snart för att hinna bli skördeklara till sommaren/sensommaren. 

Gjorde en investering på fröna jag hade hemma och jag behöver INTE köpa några fler, jag behöver bara komma ihåg det också. 

Förrförra året blev all skörd bra, jag odlade bland annat vitkål, broccoli, squash, morötter, rödbetor och en hel del till. 

Förra året blev allt skit, totalt misslyckat. Inte ens morötterna grodde och löken ruttnade. Stjälksellerin var det ända om gick ok. På semester tänkte jag iallafall röja upp i landen och hålla dom ogräsfria tills nästa säsong, vad hände då, jo jag bröt svanskotan. 

Ja, ja, det blir en ny odlingssäsong, bara att ge sig på det igen. För vem vill inte äta het pumpasoppa och nybakat pumpabröd en kall vinterkväll eller falsk ostkaka gjord på squash på råvaror från egen skörd. Eller för den delen gå ut i trädgården en sommardag och se vad man hittar att tillaga som lunch.

Vy från i morse, vintern har kommit tillbaka. Härligt tycker jag för jag har hellre några minusgrader och snö än mildväder och gegga.

Jag blev ridsugen, solen sken och snön gnistrade vackert, så mysigt att luffsa omkring i snön. Så när Hans röjde snö med grållen tog jag en ridtur med Sally, fast då hade solen gömt sig bakom molnen, haha. 

Jag tänkte inte ge mig väg så långt då varken Sally eller jag har varit ute och ridit på länge.

Hade två alternativ men båda gick i stöpet då jägarna var ute. Jag tycker nog vi har bra relation till jägarna i jaktlaget runt oss, är dom ute behöver jag ju inte störa dom genom att rida på skogsvägarna där dom sitter. Ingen blir gladare än vi om dom minskar ner på både hjort och vildsvin. Därför skrittade vi bara på vägen en sväng och vände tillbaka. 

 Det var ändå härligt att komma upp i sadeln igen, första gången i år och första gången på väldigt länge. Jag kände faktiskt av svanskotan lite fast det snart är ett halvår sedan jag bröt sen. Jag har ju inte tänkt börja hoppträna precis så det gör nog ingen skada om jag rider lite lungt.

/Ann-Sophie 

 

 

Som att ha småbarn.

Kattungar, visst är dom söta.

Men det är ju som att ha småbarn.

Det här är synen som mötte mig i morse.

Här är anledningen till oredan. 

Det här är inte den ända oredan hon ställer till med när hon far runt med bollen.

Den lilla bollen som prasslar, Idas käraste leksak. 

Bollen är aldrig långt borta, om den inte ligger under soffan då. Hon kastar omkring den och jagar iväg med den. Bär omkring med den i munnen och kommer med den för att jag ska kasta iväg den, hon apporterar, vi tränar faktiskt på det ibland och hon är duktig.

Tur att och är både söt och gosig för annars hade hon blivit förpassad till sadelkammaren på heltid.

Ann-Sophie 

 

Jag kommer tillbaka.

Nu kör jag igång bloggen igen. Jag har inte bestämt än hur många uppdateringar det blir varje vecka men jag vet att det inte blir varje dag för det kommer jag inte hinna. 

I år var alla barn och lilla Eira hemma på julafton, himla mysigt. 

Vi hämtade Patrik, Anton och Eira på julaftonsförmiddagen.

På julafton får alla djuren lite extra godsaker och Norrpann som står på boxvila fick lite extra omsorg av Eira.

Jag vill ge Norrpann en kram sa Eira. 

Anton hos getterna. 

Tomten besökte oss på kvällen.

Eira fick en häst i julklapp, nä inte har vi köpt en häst utan det var Louice som gav bort Sally till henne. 

På juldagen ville Eira rida och Sally sadlades så tog vi oss en promenad. Eira var så rädd för hästarna i somras men helt plötsligt vände det och hon ville rida, nu kan hon ju ha Sally som sin.

Nyårsafton firade vi hemma med några vänner. Jag glömde helt bort att ta kort, jag som alltid gör det i vanliga fall. 

Vi firade faktiskt det nya året redan dagen före nyårsafton då jag fått en en fast heltidstjänst. Jag började som säsongsanställd, fick utökat med 40% på vintern som vaktmästare det ledde till ett vikariat inom administration som jag delade med min gamla tjänst.

När jag vågade så vann jag, det är aldrig försent att pröva sina vingar.

Nytt år nya möjligheter. Jag ger inga nyårslöften längre, har inte gjort det på många år, jag blev ju så jäkla besviken när jag inte klarat att hålla dem.

Däremot har jag lovat mig själv att försöka tänka positivt även när det händer negativa saker och det har jag blivit bra på. 

Nya året inleder vi som katten Ida gör, lite slött och slappt. 

"Vår katt Anders försvann på sensommaren, han hade aldrig gjort det tidigare, han kom in varje dag. Någon dag efter att Anders försvann såg en jägare en död röd katt på en skogsväg. Vi gick för att se om det var Anders men hittade honom inte, något djur hade nog dragit iväg med honom. Katten Annette sörjde och vi letade kattunge. Ida kom till oss i slutet på oktober. Det tog några veckor innan Annette och Ida blev kompisar, nu är de bästa vänner"

God fortsättning på 2022!

Ann-Sophie 

Röntgen och tre timmar på akuten.

 Igår satte jag mig i bilen för första gången på fem dagar, ville känna på hur det gick med svanskotan.  När jag satte mig till rätta gick det bra (i och ur bilen är lite mer smärtsamma) så jag åkte till Gryts handelsträdgård men hittade inget kul. Fortsatte till Roy Thellmans handelsträdgård vid Långrådna, oj vad mycket fina perenner de hade.

De hade utökat handelsträdgården i år fick jag veta.

Fem perenner fick följa med hem, en rosa och en orange solhatt, ett par kokardblomster och en vit riddardporre. 

Vad gjorde jag när jag kom hem då? Jo rensade lite ogräs och grävde ner perennerna. Så jäkla dumt gjort, aj, aj.

Idag, måndag, hade jag telefontid med läkaren och jag fick en akuttid till röntgen. 

Det gick ändå ganska fort att bli röntgad. Sen fick jag vänta en stund på resultatet. Min tanke var att de skulle kolla om bilderna blev ok och sen åka hem och vänta på att läkaren skulle ringa och berätta hur det stod till. Men så blev det inte. Eftersom de hittat något på röntgenbilderna fick jag gå till akuten, vänta på en läkare där, i tre timmar! Det var dryga timmar. 

En fraktur och en blödning. 

Inte konstigt att jag har ont. Jag som inte är så bra på att ta det lugnt får fint acceptera faktum, och som läkaren sa -det är en fraktur och den ska läka.

På väg hem från sjukhuset ringde min läkare från vårdcentralen. Var är du? På väg hem från sjukhuset svarade jag. Vänd säger han, du har en fraktur  du måste träffa en ortoped eller kirurg. Efter att jag förklarat att jag pratat med en läkare fick jag fortsätta hem. Men han tyckte inte det var ok för att svansen ser sned ut. Fortsättning följer och jag får kanske tänka om angående de starka värktabletterna.

Ann-Sophie 

Lullig och avtrubbad.

Nu har det regnat ett par dagar, så välbehövligt. 

Det är fler än jag som är tacksamma över regnet, ankorna är minst lika glada. De får gå fritt nu och gillar att bada i vattenpölarna. Katten Anders håller ett öga på dom.

Vi ska absolut inte ha fler kycklingar även om den här hönan tycker det. Hon byter rede och lägger sig där det finns ägg för dagen. Vi plockar äggen varje dag men en stund hinner hon ligga på dom, sen ligger hon kvar. Det går inte att plocka äggen med handen för då blir man hackad utan vi har en platt pinne som vi lyfter henne med.

Så kom det efterlängtade regnet, de brunbrända gräsmattorna börjar bli gröna igen. 

Att gräsmattorna blivit uppbrända och bruna är ju skit samma, det är värre med beten och grödor till djuren. Vi har gott om bete till våra djur men jag tycker synd om dom som redan nu i juli måste stödfodra.

Efter en miss med läkaren igår blev det ingen röntgen av svanskotan. Vi skulle höras på måndag igen. 

Vi har lite olika syn på att äta läkemedel doktorn och jag. Dessa fick jag utskrivet och har tagit en tablett och det var ingen trevlig upplevelse och inte tog den bort värken. Jag blev helt avtrubbad och lullig, efter några timmar blev jag illamående. Berättade det för läkaren som ändå tycker jag ska äta dom. Vet ni, jag har heller ont än äter en igen.

Ann-Sophie