söndag 10 december 2017

Lucka 10


För er som inte kom på Smedby Gårds Lucia show kommer här en liten glimt från eftermiddagen. 


Fika i väntan på att showen ska börja. 


Ägarinnan Lotta och en annan ryttare inledde med en dressyr uppvisning. 


Uppvisning med polishund. Poänghoppning och en raspresentation missade ni också. 


Luciatåg med en Nordsvensbrukshäst som fick bära lucian och vacker sång av tärnor och tomtar. En trevlig eftermiddag gick över i kväll och jag tror jag kommer nästa år igen. 

Ann-Sophie 



lördag 9 december 2017

Lucka 9


På dagen för fem år sedan la jag upp detta inlägg.
Visst var det bättre förr när vintern var vintrig.
Nu när vi har bergvärme hoppas jag vi slipper uppleva 14 grader i köket någon mer gång.


14 grader i köket.

I morse var det -20 grader ute och 14 grader i köket, då är det tur att vi har järnspiseln.


Det nöp i kinderna när jag var ute på promenad, men det är en härlig känsla när det knarrar under fötterna och det blir ångmoln från munnen.


Grisarna har varit framme i natt, inte på våran mark som tur var.


Den här gamla staketstolpen har fått en snöhatt.


Fåglarna sammsas om maten, nötskrikor, talgoxar och jag tror det är några titor

Den här tomten fick vi av de som ägde sommarstugan, stugan som vi köpte. Han är så söt fast färgen börjar flaga och jag tror inte det finns något mer exemplar. Den kommer fram till varje jul.

//A-S

torsdag 7 december 2017

Lucka 7


Som barn fick jag då och då böcker av min pappa och till en jul fick jag Tomten av Viktor Rydberg. 


Jag tyckte så mycket om när pappa läst den boken för mej och jag har läst den för våra barn, fast jag tror jag tycker mera om den. 


En del svåra ord för ett barn men pappa översatte gamel svenskan så jag förstod. 


En fin saga om gårdstomten som jag trodde fanns på riktigt. 


För vem ställer vi ut den godaste risgrynsgröten om jularna om inte till gårdstomten. 

Ann-Sophie 

onsdag 6 december 2017

Lucka 6


Grattis Finland.


För hundra år sedan blev Finland en självständig stat och det säger vi grattis till, halvfinsk som jag är.


Längst till vänster står min mamma, hon kom till Sverige som krigsbarn på 40-talet tillsammans med sin bror. Mamma flyttade aldrig tillbaka till Finland men höll tät kontakt med sin familj där. Varken min mamma eller mormor finns kvar i livet men mina mostrar finns kvar och hos moster Ingeborg var vi i somras.

Ann-Sophie

tisdag 5 december 2017

Lucka 5


Tips på vad ni kan göra på söndag.


Smedby Gård ägs och drivs av Lotta Hadenius
 och det är andra året Lotta bjuder in till luciashow på gården.


Tills för ett par år sedan fanns enbart det "röda" stallet på gården, ett stall med 26 boxplatser.


Nu har även det "vita" stallet kommit till, det är fortfarande under uppbyggnad.


Det exklusiva stallet har en öppen planlösning
 där stall med 19 boxplatser och ridbana är under samma tak.

Kom och drick lite glögg och se luciashowen på Smedby Gård!

Adress: Smedby gård, 605 94 Norrköping

Med bil: Från Norrköping kör E22 mot Söderköping (Kalmar). Ca 3 km efter att motorvägen upphör tag höger vid landsvägsskylt Smedby Gård. Första Gården är Smedby Gård.

Hemsida  till Smedby Gård.


Varmt välkomna!


måndag 4 december 2017

En lång händelserik söndag.


Kl 05.00 ringde klockan i går morse, frukost, fixa djuren och hämta Louice för vi skulle till Stockholm och Sweden International Horse Show. 



Vi var både på eftermiddagens och kvällsföreställningen.
Alla har nog läst om den tragiska olyckan som hände. Vi satt på rad tre och det hände precis mitt framför oss, tänker inte gå in så mycket mer på det än att det hela sköttes så bra, eller hur man nu ska uttrycka det. Alla sex fyrspannen var inne på arenan eftersom det precis varit prisutdelning och då hände det, från hög musik, applåder och visslingar till att det blev knäpptyst.

 Alla medhjälpare från de andra ekipagen sprang fram och hjälpa till och vinnarekipaget ställde sig för att försöka skydda från insyn, de som inte hjälpte till med hästarna anslöt för att ställa sig som en skyddsmur så inte publiken skulle se så mycket. Samtidigt kom veterinär och arrangörer springandes, ett tält sattes upp över hästen, allt gick mycket snabbt, alla jobbade mycket samspelt. Djurambulansen kom och hämtade hästen och stämningen var var lågmäld på hela arenan. Fruktansvärt sorgligt, man tänkte mycket på kusken och hans familj och team.

När veterinären uttalat sig sa speaker att showen kommer fortsätta som planerat men att vi som publik fick välja om vi ville stanna eller lämna arenan. Tror inte många lämnade arenan. Showen skulle precis fortsätta när vi hör folk skrika från ena kortsidan, först trodde vi de skrek att alla skulle lämna men de skrek på sjukvårdare. Så programmet sköts upp en gång till, det tog ett tag innan vi fick reda på att showen kunde fortsätta och den drabbade personen var under omständigheterna ok.

Showen slutade en timme senare än planerat men så blev det. In i bilen och gasa hemåt, såklart var det bilköer i Stockholm då de reparerar broar nattetid. Vid Nyköping sa bilen till att föraren var trött, smart funktion, så vi bytte och jag tog över ratten. 

Efter ett tag fick vi se en massa blåljus på vägen, lastbilen innan mej saktade ner, kröp fram och slingrade sig igen blåljusen, själv saktade jag ner ordentlig innan jag kom fram, såg en civilbil med blåljus nere vid en påfart, måste vara en rejäl olycka tänkt jag men konstigt att lastbilen fick åka igenom. Det stod polisbilar och civilbilar och blinkade, poliser med röda stavar som vevades hit och dit (tyckte jag) smög mej verkligen igenom och blev stoppad. Vevade ner rutan, den bakre först för jag blev så himla nervös. Då säger polisen att de tyckte jag körde för sakta innan jag kom fram till dem. Eh va? Jag jag visst ju inte vad som hänt sa jag. Bara en vanlig poliskontroll svarar han. Kommer nog aldrig höra det från en polis igen, att jag kör för sakta vid blåljus. De måste ju vara ute efter någon speciell eftersom de spärrar av vägen efter midnatt.

Efter Norrköping blev det halt, asfalten glittrade, vågade inte köra så fort. Men vid halv tre i morse var vi hemma och var väldigt glad att jag tagit ledigt idag.



Blev inte något adventsfika i går men det blir det idag, Hans satte en deg på förmiddagen.


Jag har tagit en promenad i solen.


Behövde både sol och frisk luft, det till och med nöp lite i kinderna, härligt.


Lussebullarna på jäsning och Hans skor om Norrpann.


Hönsen gillar när de kan gå fritt, går gärna till sanden under hästvagnen men nu är de instängda för natten, det mörkt ute och snart tänder vi första ljuset och äter en nybakad lussebulle.


Ann-Sopohie


Lucka 4

Min ungdomsidol. 

Jag har haft häst i nästan hela mitt liv och fram till 19-20 års ålder var hästar mitt liv. Jag har aldrig varit någon tävlingsmänniska och hoppning har jag själv aldrig hållit på med, inte min grej helt enkelt. 


(Bild från Google)
 Men, en stor idol var ändå John Whitaker och hästen Milton. Oj, oj, oj vilket ekipage, vilken sagohäst han var, valacken Milton. Som dom vann, världscuper och flera EM, listan är lång.  


(bild från Google) 
Milton och John Whitaker. 


Igår under Sweden International Horse Show på Friends Arena såg jag min ungdomsidol igen. Som han red, den 62 år unga John, fatta, 62 år, respekt.

Jag hade också en vit valack, en ponny, som tyvärr fick tas bort det året jag skulle fylla 20. Vi fick många roliga och knasiga är tillsammans. 


Julius, Julle som han kallades, en korsningsponny mellan arab/new forset som min pappa köpte som föl i Härsjö, Åtvidaberg. Då bodde vi mitt i Åtvidabergs golfbana, Ängfall och när vi flyttade där ifrån fick Julle flytta till min bror som då bodde i Holmbo, Åtvidaberg.


Här sitter min bror Göran på Julle. Julle var mörkgrå från början och blev sedan kritvit. 


När Julle kom tillbaka till mej i Åtvidaberg efter några år så var det han och jag. Fast han hade så många konstiga påhitt tyckte jag så mycket om honom. Till exempel vet jag inte hur många gånger hästen kom före mig tillbaka till stallet efter en ridtur. När vi galopperade fick han ibland för sig att kasta sig åt sidan medan jag fortsatte rakt fram, jag var så arg att jag kokade av ilska men efter promenaden hem till stallet hade det värsta lagt sig. 
Julle min vita sagoponny. 

Ann-Sophie