Smitarna.

Två missade samtal, när jag ringde upp det ena, Hans nummer, fick jag veta att två hästar inte gick där de skulle. Det andra numret vill samma sak. 

Innan jag svängde in på våran lilla väg fick jag syn på de två hästar, grabbarna, som smitit ut från hagen. Parkera bilen, hämta grimmor och tänkte för mig själv att det blir nog roligt att få tag i de där två som just upptäckt friheten. De hade varit i trädgården också, de lämnade spår efter sig men det ser inte ut som något är förstört, bäst för dem. 

När jag närmade mej Morrgann började jag pratat lite med honom och då kom han till mej. 

När jag fått på grimman på Morrgann tänkte jag börja gå och låta Harley gå lös men det tyckte inte Harley. Han ville också ha grimma på sig. In med dem i stallet så jag kunde bära in matvarorna, på med kaffet sen byta till stallkläder, då svängde det in en bil på gården. 

Våra holländska vänner hade kommit. Perfekt att träna engelskan (som jag är rätt dålig på att prata men förstår det mesta) fick lite lökar, jätteroligt och i morgon ska jag gräva ner dem. När de åkt fixade jag hagen, släppte ur grabbarna och kom på att kaffet var klart sedan ett tag. In och ta en kopp på stående fot. 

Stona ska in varje kväll för Stelly behöver extramat. Är man 28 år behövs lite extra. 

Så här lugnt är det i stallet. Stelly står löst i gången när jag borstar henne sen står hon där och halvsover medan jag gör annat. 

Trevlig kväll / Ann-Sophie 

Selar.

Hans slutade skapligt i dag och när jag kom hem var unghingstarna i stallet. Jag skuttade i och bytte jobbkläderna mot stallkläder. 

Först ut var Morrgann. 

När det var Harleys tur fick Morrgann roa sig med att stå inne och titta ut på hönsen. 

När jag kom in i stallet och Harley stod uppbunden i stallgången slog det mej att han inte var lika valpig som han har varit. Han har vuxit både på höjden och blivit lite grövre. 

Lille plutten är ingen plutt längre. 

Norrpann fick komma ut också. 

De rosa stallgympaskorna frös jag i. Nästa gång blir det de fina rosa sockorna som min syster Ingegerd har stickat till mej (det är himla skönt med hemskickade sockor) och ett par kängor. 

Det är så mycket fina färger ute nu. 

Det är ju en fantastisk höst och inget regn (ja vet,  det behövs mycket regn men jag är ändå glad över att det inte är regnigt,  geggigt och råkallt). Det är skönt att komma ut ett par timmar efter jobbet, nu gräver jag ju inget i trädgården istället jag myser med hästarna, kammar långa manar och borstar bort den sista sommarpälsen. 

Ann-Sophie 

Frusna tår i ridskorna.

Blev lite sugen på att ta ut Sally på eftermiddagen.

Det är ju inte mörkt fören framåt sjutiden men det är så grått att reflexerna åkte på.

Bättre en reflex för mycket.

Redo, Sally står still medan jag hämtar pallen.

Här har vi just ridit förbi en sommarstuga där grisarna vänt upp och ner på hela gräsmattan. Sally verkade känna av grisarna för hon gick och tittade mot skogskanten bakom stugan en bra stund.

Vi såg inga grisar, såg inget vilt alls, jo förresten, jag såg tre rådjur på långt håll.

Men vad jag frös om tårna när vi kom hem, sprang in och bytte till gympaskor, som stod under elementet så de var varma och sköna.

Hästen i stallet som blir lite bortskämd, Stelly är värd att skämmas bort lite extra.

Idag fick hon gå lite lös och beta utanför hagen medan jag fixade i stallet, hon går ingenstans. 

Ann-Sophie

Bodflytt och vinterpäls.

Igår kom Hans bror hit med sin lastbil, vi skulle få hjälp att flytta en bod några meter. 

Det var inte det lättaste, de fick ge upp i går kväll. 

Idag efter frukosten gick de ut och försökte igen. 

Det står ett elskåp lite illa till och när boden var på väg upp på flaket fick Hans stå och "peta" på boden så den inte skulle åka på skåpet. 

Upp på flaket. 

Sedan skulle lastbilen flyttas lite innan boden skulle av på andra sida. 

Nu står boden där den ska och nästa projekt kan påbörjas. 

Själv har jag trasslar ur kardborrar ur manar och svansar. 

Nu är hösten här på riktigt, enligt mej, en frostnatt i veckan och det har blåst ganska ordentligt. Idag är det gråväder och det regnar till och från. 

Stelly har börjat få vinterpäls, mysig tjock och varm. 

Än finns det mat åt fåren och planen är att de ska gå kvar så länge som möjligt. 

Hallonlöven är intensivt röda och lyser upp i gråväderet. 

Ann-Sophie 

Rymmarna.

På förmiddagen satt jag och min kollega med varsin kopp te när han som servar våra städmaskiner kom. Han satte sig hos oss och vi kom in och prata om motion, Men du, sa servicekillen, du får ju din motion när du håller på med dina hästar. Mmm, nja det kan jag inte påstå sa jag. Kan ju inte säga att jag motionerar speciellt mycket när jag grejar med hästarna, det kunde vara mycket bättre på den fronten.

När matvarorna var inplockade gick jag till hästarna, de har en stor fin hagen i skogen.

De har en stor fin hage som de tydligen blivit missnöjda med för det fanns ingen häst i hagen.

I början gick det bra att leta, de lämnade lite spår efter sig. Men spåren upphörde och jag fortsatte leta en stund i skogen. Gick hem, kollade genom hagarna som vi inte använder men som står öppna. Unghingstarna var lugna och fina och då är ju inte stona i närheten.

Fortsatte till ensilagebalarna, vidare in på en skogsväg men inga spår efter stona. Jag ropade, stannade och lyssnade men inga hästar. Medan jag gick hemåt funderade jag på vart jag skulle leta härnäst.

Se där ja, har ingen aning om hur de gick till balarna eftersom jag inte såg dem där en kvart tidigare.

När jag lett in dem i hagen lade sig Stelly ner och vilade.

Hon är för gammal för dessa dumma påhitt.

Hästarna var nu instängda i hagen och jag gick för att hämta en balja så de skulle få lite vatten. Visst f*a, Hans har ju plockat ner en bit av staketet eftersom vi ska flytta en bod. 

Två ståltrådar och ett elrep huller om buller i ett nyponsnår. 

Tror jag sa alla fula ord pappa lärt mej ( han nekade förstås till det och skyllde på att min bror lärt mej dem men ni skulle hört min pappa när vi satt i eka ute på sjön och fiskedraget fastnat i botten eller när näten trasslade sig, jag lovar, han kunde hela registret).

Fick fast trådarna i grävaren 

Vi hade hägnat in fjolårets ensilagebalar men nu är alla balar inhägnade, man vet ju inte om stona hittar på nya hyss och så kommer inte vildsvinen åt dem.

Två timmar senare går stona nöjt i hagen hemma och jag är hungrig. 

I dag hade servicekillen rätt, jag fick ju min motion när jag grejade med hästarna.

Ann-Sophie

Får vi inte följa med hem?

Går genom skogen.

Fram till hästhagen.

Hej flickorna ropar jag.

Den ända som bryr sig är Norrpann, de andra två har stängt av öronen.

Norrpann tycker inte det gör något att de andra inte kommer för då får hon ju matte för sig själv.

Matte är en sådan bra kliare och så här kan vi stå länge.

När jag fått nog att att klia Norrpann gick jag till Stelly och Sally. Sally gjorde fortfarande ingen notis om att jag var i hagen. Stelly ville bli kliad och det fick hon bli. När jag var nöjd, Stelly var inte helt överens med mej, gick jag till Sally och sa - hoho, matte är här. Ja och? såg Sally ut att tänka. Alla tre stona mådde fint och jag gick genom hagen tillbaka till grinden, två hästar följde efter mej medan den tredje stod kvar en bit bort.

Hallå, du glömde oss. Idag fick de inte komma med hem vilket Norrpann och Stelly tyckte var lite dumt gjort av mej. 

Å för er som inte har koll på nattens väder (det hade inte jag heller, Hans upplyste mej) kan jag berätta att det är risk för frost i natt. Gerberan fick varsin hatt på sig nu i kväll och så måste jag komma på något sett att få dem att övervintra. Tips emottages.

Ann-Sophie