lördag 19 september 2015

Hipp hurra.


Hipp hurra för Louice idag som fyller femton år.



Dagen började med frukost på altanen, såklart.
Förmiddagen ägnade jag till att klippa gräs och Louice tvättade Sally inför morgondagen.
Hans fixade till tårtorna och grejade inne innan gästerna skulle komma på eftermiddagen.


Efter paketöppningen blev det fika.
Hans har bakat sju sorters kakor och små Wienerbröd (som ej är med på bilden), bagartakterna finns kvar.


Louice ville ha emoji tårta.


Det blev två.
 

Jag och Hans fick också presenter. Stockrosfrön av syster Ingegerd och marmelad av syster Bettan.

Nu är Hans och Louice ute och förbereder inför morgondagen. Allt utom hästen ska packas in i bil och transport så bara hästen är kvar i morgon bitti.

Vad händer i morgon då? Jo, det är Östgötamässan Häst-Jakt - Lantliv på Vretaskolan. Där kommer Louice tävla i kallblodsgaloppen och bruksridningen, Hans tävlar i brukskörningen och hästen som ska med är Sally. Själv ska jag serva Hans och Louice, det är jag bra på och så ska jag heja på dem såklart.
 

Rosorna har fortfarande några knoppar och blommor kvar.
Ann.Sophie







fredag 18 september 2015

Inget internet.

Livet på landet... Vi har inget internet pga trasigt modem, vi har fått ett nytt men det saknades en kabel. Så därför är det dåligt med uppdateringar.
Ann-Sophie

tisdag 15 september 2015

Med häst och vagn till Ulrika marknad




Vi lastade vagn och häst och begav oss till Tidersrum där vi skulle starta vår färd. Det var ett strålande solsken vi gav oss ut i.


Louice och jag körde först med Sally och efter kom Janne på Sally och Ida på Ester.


Helt fantastiska körvägar bjöds det på. 
Radio Östergötland ringde och fick en direkt rapportering.


De här kossorna gjorde oss sällskap en bra bit på vägen.


Här stannade vi o rastade både på dit och hemvägen. Helt perfekt.


En fördel med att färdas på det här sättet, man kan njuta av en öl längs vägen.


Lagom fart. Här nånstans ringde radio Östergötland igen för att kolla hur det gick


Det första vi fick se när vi kom fram var Omar, Finspångskamelen .Sally brydde sig inte alls


Stället som Janne hade sett ut åt oss att binda våra hästar vid, nere på vallen. Hade pga allt regnande blivit allt för sankt så vi fick leta reda på en högre belägen plats bakom några marknadsstånd. 

Till natten fick vi plats med våra hästar inne i ladugården.


Det var våra tre plus Bengt Mårtenssons häst som stod där.


Själva sov vi uppe på skullen i halmen. Lite kallt var det emellanåt och då och då tog nån åsna i och skriade utanför. Men lite sömn blev det allt.


Det stod ett gäng saluhästar kvar över natten.


Jag var ute och fotograferade ganska tidigt och de stod så lugnt och åt.


Däremot så syntes inte de skriande åsnorna till. Om det var nån som tröttnade på dom och körde iväg dom eller vart de tog vägen vet jag inte


Den här bilen tillhör en av hästhandlarna.


Vi åt en tidig frukost som inhandlades i ett kafétält på området. Sedan gjorde vi i ordning våra hästar för att bege oss av innan det skulle bli för mycket folk och aktivitet på området.


Det hade ändå hunnit att bli mycket folk o trångt mellan stånden så Janne och Ida gick med sina hästar tills vi kom igenom marknadsgatan.


I utkanten av Ulrika hade ytterligare ett ekipage övernattat och de hängde med en bit på vägen tillbaka.


De började i täten.. 


men ganska snart körde vi om för att få upp tempot lite. Då vaknade även den hästen till. 



Vi blev ett litet följe i alla fall


Även på hemvägen hade vi sällskap av några kossor.


De var väldigt nyfikna och högljudda.






 Hans & Louice

















söndag 13 september 2015

Fåren och Harley.


Efter en mycket trevlig kräftskiva blev det för mej en lång sovmorgon


I fredags kväll fick vi ett telefonsamtal om att våra får inte var där de skulle.
In i bilen och iväg och de var inte alls där de skulle men som tur är lockar havrehinken starkt så inga problem att få in dem i hagen igen. De har inte rymt någon gång under denna betessäsong så lite märkligt var det fast orsaken upptäcktes snabbt, strömmen hade slagits av. De hade hunnit att gå omkring och lämnat en del spår efter sig men det har inte gjort någon jättestor skada.


I dag gick de snällt där de skulle.
När jag ändå är hos fåren brukar jag gå en runda för att se om allt är lugnt kring ägorna.


Tog lite kort också, här en klematis som växer i ett plommonträd.


Upptäckte att det fanns vindruvor redan i fredags och de smakade gott.


Kaprifolen blommar förfullt till insekternas glädje.


Nyponros.


Tog det här lilla fröet av buskpionen. Googlade på hur man skulle få det att gro. De behöver en kall och en varm period innan de gror så kanske att jag 2017 har en lite buskpion i någon rabatt.


På eftermiddagen åkte vi till Harley.


Som han växer.


Hans stod länge och kliade på Harley och han visade tydligt vart han ville bli kliad.



När vi skulle gå till bilen kom Pernilla med mathinken så vi följde med tillbaka upp till hästarna.


Nu får han välling med pellets i och han äter så bra.


Sluta inte klia, ååå så skönt.

Ann-Sophie






lördag 12 september 2015

Dimma och tacksam.


Det fanns stunder, korta och långa, då jag verkligen ville flytta till civilisationen. Vägarna på landet är urusla, snöröjningen under all kritik och skulle vi iväg på semester, kortare eller lite längre så var det svårt att få hus och djurvakt. Svårt att vara spontan, att bara sticka iväg ett par dagar. Ville inte ha ett enda djur som vi var tvungna att ska djurvakt till. 


Men när man tittar ut en sådan här morgon så rinner allt negativt av och man blir glad, lycklig och tacksam för att vi kan bo här och har valet att skaffa djur, de djur vi vill han. Vilken 14-åring kan gå ut i en hästhage som ligger runt knuten och ta in en häst för en ridtur i vår fantastiska natur. Hur många är det som kan gå ut till sina egna höns och plocka dagsfärska ägg. Eller att en kväll sitta på sin altan och det enda som hörs är syrsorna som spelar. Att vi har fantastiska grannar som ställer upp om vi skulle behöva hjälp är guld värt och vi finns såklart för dem.


Solen var på väg upp och det enda jag hörde när jag gick ut på trappen för att knäppa några kort var skogsmaskinens pipande (varför den piper hela tiden vet jag inte, det låter ungefär som när en lastbil backar).


På väg till Åtvidaberg, lite senare än vanligt.
Det var inte mycket trafik alls, jag körde inte själv så jag hade inte jättekoll.


Trädens grenar hänger ut över vägen och bildar som en grön båge som man får åka igenom.


Här fick jag fram mobilen lite sent men det var lite magiskt med den tjocka dimman över sjön.

Denna morgon är inte lika solig som igår men det gör inget för jag ska greja lite inne och fixa till altanen till kvällens festligheter. 


Hans bakade massor med rosenbröd igår kväll och idag hjälper han en vän att köra hans häst till Gunnar Bärlund i Rude för inkörning.


Till sist. Trädgårdsföreningens växthus i Linköping har hela 70 % på allt. Det var ganska urplockat men jag köpte två minikiwi, ska bli spännande att se om vi lyckas med dem. Köpte även en Viburnum erubescens, har ingen aning om vad den heter på svenska, har sökt men inte hittat något. Frågade även expediten men han var bara spydig. Hur som helst så blir det en låg buske med vita blommor. Ångrar mej lite att jag inte köpte några stora glasvaser/urnor som man kunde ha stora blockljus i eller blommor men, men, det kommer flera reor någon annanstans.
Nu känns ryggen ok och Hans knä blir bättre och bättre så snart kan vi börja gräva i trädgården igen.

Ann-Sophie