Getter och lamm.

Fredag

Vi särade på tackor och lamm, tror båda parter nog tyckte det var skönt. De har var sin halva i lösdriften, lammen får fodret inne och tackorna får gå upp till foderhäcken på berget.

Lördag.

Det snöade lite lätt på morgonen och enligt väderprognosen ska det bli lite kallare och några fler snöflingor är utlovade. 

Hans passade på att lägga på snökedjorna på traktorn innan det blir snö.

Jag hoppas fantastiskt det blir ganska mycket kallare än vad det varit, jorden behöver frysa och många små skadedjur dör ju när det blir tjäle innan snön kommer. 

När jag väntade på Hans som skulle komma med foder upp till fårhagen, jag öppnar och stänger grindarna, gick jag runt lite.

Vad kan man göra av enbär? En buske var helt översållad med bär.

Fåren har vatten nere vid lösdriften, både uppvärmt och kallt men de väljer ändå att dricka ur vattenpölarna.

Pölarna är ganska många vid det här laget. 

Vad sägs om den här utsikten?

Typ här, på högsta punkten i fårhagen skulle vi vilja bygga ett litet hus. Tänk att sitta och dricka morgonkaffet och se solen gå upp bakom skogen. 

Till slut kom han med fodret och jag fick annat att tänka på än husdrömmar.

Söndag.

Var iväg och hälsade på ett gäng jämtgetter/bockar.

Varför? Ja det får vi se, det kanske är så att Hans ska börja med getyoga. Tänk dej skylten ute vid vägen som visar på Wincents getyoga, haha.

Efter det åkte vi in till Linköping för att köpa så- och planteringsjord, jag tror faktiskt inte det finns att köpa på närmre håll.

Äntligen köpte jag en ny grävspade. Ibland blir jag lite dumsnål vilket jag själv får lida för, det går ju både bättre och lättare att arbeta med hela grejer.

Imorgon är det dags att åka till jobbet igen efter 11 dagars ledigt. Lite segt men ändå kul att komma igång och trevligt att träffa kollegorna igen.

Men jag kommer sakna att inte hinna med att vara med djuren lika mycket, för det kan jag inte när jag jobbar hela dagarna. 

Ska förbereda för första sådderna under veckan, vet inte riktigt vart jag ska hålla till i år. Katten Anders har kommit i trotsåldern så jag litar inte riktigt på att han låter bli plantorna. 

Ann-Sophie 

 

Men först ska julen plockas bort.

God fortsättning på det nya året. 

Hur har ni det med nyårslöften eller gör ni som jag, struntar i dom. Istället har jag drömmar och målsättningar. Vi, Hans och jag har ganska lika både drömmer och mål och det är ganska fantastiskt. Livet blir ju bra mycket roligare om man har sin äkta hälft med sig istället för mot sig.

Vi brukar prata och livet när vi sitter i det varma vattnet i badtunnan och frosten på marken runtomkring glimmar i månljuset. Hur livet har varit och hur vi hoppas det kommer bli. 

Varenda gång kommer vi till samma slutsats, att vi har det helt fantastiskt bra. Och vi önskar att alla någon gång fick sitta med sin andra hälft i en badtunna långt ut på landet, långt från stadens ljud och ljus och bara njuta av livet i en varm badtunna.

Okej, mina drömmar och mål.

Min julklapp från Hans.

Hans julklapp från mig.

Dom här julklapparna visar på ett par mål.

Jag rensade blåbär och hallonlandet nu efter jul, förberedas det som kan inför säsongen 2021. Jordgubbslandet ska bli dubbelt så stort, jag vill ha jordgubbar i frysen i december, det är ju ett jättebra mål.

Sortera nya och gamla fröer i vilken månad de ska sås. Det är dags att dra i gång första sådden nu i januari.

Ett tunnelväxthus står ganska högt på listan under mål.

Åka på många utflykter med motorcykeln, det är sådant vi behöver planera in och hoppas planen håller och att inget hällregn är på ingång. 

Besöka spa-anläggningar, det är belöning för allt slit i trädgåden.

Åka utomlands, både kortare weekend och någon längre resa till värmen, den senare ligger ganska högt upp på listan, drömmar.

Vi vill skaffa fler djur och dom får gärna bli tv kändisar.  Det är roligt att visa hur bra djur och människorna mår tillsammans. 

Och vi behöver inte många djur av samma art för att täcka husbehovet av ägg och kött. Det vi saknar är nötkött, jo jag skulle vilja ha ett par kor också men det har vi inte möjlighet till just nu.

Att vi ska rida oftare, jag kan ju rida själv men det är roligare att var två. Vi väntar på att Norrpanns hovar ska bli bättre, hon får tillskott och specialvård av Hans.

För att sammanfatta lite så vill vi bli mer självförsörjande, ta oss tid att njuta av livet, resa och utforska andra kulturer. 

Och så önskar vi kunna umgås normalt med våra nära och kära igen.

Men först av allt ska julen plockas bort.

 

Började slött och avslutade med träning.

Började dagen i soffan framför nyhetsmorgon, lite lagom slött. 

På förmiddagen undrade Hans om jag skulle med på promenad, han skulle ut och tömköra Morrgann. Jodå det kunde jag visst göra men jag vet ju hur ont jag får av min hälsporre efter en promenad på några kilometer. Så kom jag på den briljant idén, jag kan ju rida med, inviga min nya ridhjälm.

Påbylsad så jag inte skulle frysa. Det var ingen risk att jag gjorde, snarare tvärt om.

Vi gick ner till byn och vände.

Som unghäst gick Morrgann så fort att jag inte hann med när vi var ute och tömkörde, nu går han lugnt och fint, så lugnt att till och med Sally tycker det går lite väl långsamt.

Dags att ta i lite, använda musklerna.

Mockat och strött hästarnas lösdrift 

Strött upp hos fåren.

Hönsen har fått det rent och fint. 

Vi känner oss nöjda med dagen.

Fast vi är lite trötta på det här.

Och drömmer oss ett år tillbaka.

Ann-Sophie 

 

Beta, kyckling och ett varmt hav.

Efter att jag varit inne och grejat hela förmiddagen gick jag ut för att få lite dagsljus. 

Tyvärr fanns det inget dagsljus idag heller, sol, jag behöver den gula solen och ljuset.

Det ända gula vi ser just nu är gulbetorna vi äter.

Gick bort till gärdet där Hans plöjde upp nytt potatis/grönsaksland.

Han är inte så van att plöja men jag tycker det ser bra ut.

Ett litet potatisland skulle det bli.

Vallen är så dålig så han plöjer upp ena halvan och det vi inte odlar på kan vi så igen med ny vall.

Det är så härligt att gå in och gosa med fåren och getterna. Det är så mörkt när jag kommer hem på vardagarna och då ger jag mig inte upp i hagen. 

I somras hade vi en höna som började ruva i ett värprede i hönshuset. Vi var tveksamma om äggen var befruktade efter vi slaktat tupparna nån vecka tidigare. En morgon var där en kyckling och på eftermiddagen var kycklingen och hönan i hönsgården. 

Vi bar då in dom i en box i stallet men tog inte med de andra äggen då dom var kalla. 

Några dagar tidigare hade en annan höna börjat ruva, på ett ägg. Va fasen tänkte jag, om hon ändå vill ruva kan hon ju ta första hönans ägg, det kanske kan fungera. Dagen efter fanns där en kyckling och vi tog hönan och äggen in i en annan box i stallet.

Hönan med kycklingen och äggen sprang nu mest efter kycklingen och ruvade inte så mycket. 

Så dagen efter de flyttat in i boxen kollade Hans äggen och upptäckte att en kyckling hade börjat ta sig ur ett ägg men inte orkat. Kycklingen levde, knappt men Hans gjorde första hjälpen och satte den under en värmelampa i en bur.

Nä tänkte jag, vi kan ju inte ha kycklingar på tre ställen, när jag såg att kycklingen i buren var ok tog jag den och la under hönan som redan hade en kyckling och ägg. Det visade sig fungerade jättebra.

De sista äggen var inte befruktade. 

Vi hade så tur att det blev tre hönor, lycka.

Vi får se om de två hönorna är lika ruv-villiga nästa år, då kanske denna tupp är far till kycklingarna. 

För exakt ett år sedan landade vi på Guadeloupe, Karibien. Min 50 års present (min högsta önskan har varit att få bada i ett varmt hav på min födelsedag) och vår bröllopsresa.

Jag i ett varmt hav några veckor innan min 50- årsdag.

Jag minns känslan när vi kom ut från flygplatsen och gick till bussen, så varmt och så mörkt.

Klicka på filmen.

När vi kom fram till Langley Resort Fort Royal och klev av bussen fick jag nästan en chock, vilket oväsen. Grodor och cikador spelade för fullt och vi hade aldrig hört något liknande. Min första tanke var, - hur ska jag kunna sova, jag som vill ha det tyst. Men det var inga problem att sova, det ett sövande ljud.

Nu spara vi pengar för att kunna resa igen, gärna tillbaka till Kariben.

Ann-Sophie 

 

Varför ska jag inte odla nästa år?

 

Nästa år ska jag inte odla någonting, jag ska bara sitta ute i trädgården och njuta av gräset och blommorna. Inte slita med ogräs och inte ägna kvällarna efter jobbet med att vattna. 

Det är det ju så trist att odla vitkål som Hans gör kålpudding av. Han envisas med att göra coleslow och han syrar vitkålen så vi måste äta den hela vinter.

Palsternackorna växte nästan ihjäl sig och räcker nog hela vinter, det är ju inget vidare roligt.

Första året vi odlar majs, den har vi ätit grillad och kokt med smör och salt, resten åkte i frysen. Varför ska vi ha frysen full med majs?

Som Hans slet med potatislandet, det kan faktiskt vara farligt att slita ut sig så.

Det hade varit mycket lättare att köpa grönsaker i affären.

Barnbarnen smutsar bara ner sig när dom ska hjälpa till att skörda morötterna.

Var och varannan kväll måste jag ut och skörda broccoli, när det är så mycket bra på tvn.

Jag fick bär in den jättetunga krukan med tomater så den inte skulle frysa.

Att kunna plocka ihop en kartong rot- och grönsaker till en vän är väl att ta i onödigt mycket. 

Gå ut i bäckmörkret med en ficklampa i handen och gummistövlar på fötterna för att körda morötter, suck.

Nä vet ni vad, jag har ångrat mig. Jag ska njuta av blommorna i rabatten när jag vattnar grönsakerna på sommarkvällarna. 

Jag vill veta vart grönsakerna kommer ifrån, det som inte odlas här ska iallafall odlas i Sverige. 

Jag uppskattar verkligen maten Hans lagar från det vi hämtat i trädgården. 

Barnbarnen ska kunna plocka och stoppa i munnen direkt ute i trädgården.

Att kunna ge bort en låda grönsaker som vi lagt ner själ och hjärta i känns så bra.

Jag är medlem på Sarabackmo.se och i år har hon har en julkalender. I lucka 2 var det 25% på Impecta och då är det ju bara att slå till.

Nu är frön beställda (glömde visst några) och Hans får nog gräva upp trädgården lite, behöver mer mark att odla på.

 Sättpotatis och lök köper vi i vår när det börjar bli dags att sätta.

Ann-Sophie