tisdag 14 november 2017

Till Holland


Sovmorgon, bara en sovmorgon till 7.15 är så guld värt. 


Lämnade em vintrigt Rumma på morgonen. 


Åt tidig lunch på Linköpings flygplats, vegoburgare som var supergod, innan vi gick ombord. 


Så smidigt att flyga från Linköping, en timme hemifrån. 


Kom tidigare än beräknat till Amsterdam. 


En vänlig herre meddelande oss att vi stod på fel busshållplats när vi skulle ta bussen till Amsterdams city. Tack vare honom kom vi på en tidigare buss till city, hade nog inte behövt vänta alldeles jättelänge på nästa men det var ju skönt att slippa vänta över huvudtaget. 


Vi bor på ett bed & breakfast hemma hos en familj ca 10 minuter från själva centrum. 


Ett fint rum högst uppe i huset. 

Våra planer för eftermiddagen ändrades på grund av regnet. Vi hade tänkt oss att promenera och se oss om i Amsterdam. Vi var blöta efter promenaden från bussen till boendet, inga paraply eller regnkläder har vi packat med oss så att gå på upptäcktsfärd var inget lockande alls. 


Vi gick hit istället. 
Kan verkligen rekommendera ett besök på Heineken, intressant och roligt. 


I vanliga fall bor det hästar här men på grund av ombyggnad är boxarna för tillfället tomma. 


Boxerna hade gjorts om till launger där man kunde sitta och träna på att dricka sin Heineken på rätt sätt. 


Väldigt fint stall. 


Vidare ut på stan och hitta någonstans att äta. 


Hans favoriträtt, hamburgare. Själv ska jag bli vegetarian när jag äter ute, inga frågor på det. 


Ann-Sophie 



måndag 13 november 2017

Var finns du?



Var finns du? Du som vill jobba som min dotters assistent, du som vill hjälpa henne nå framsteg som ingen annan tror på. Hålla om henne när kramperna tar över hennes kropp. Var finns du som har tålamodet och orken att hjälpa henne med Allt i hennes vardag. Var finns du som vill uppleva skratt och tårar tillsammans med henne. Var finns du som outtröttligt vill ge henne ditt Allt under de timmar ni spenderar tillsammans?





Här finns en fantastik familj att arbeta hos.

Jag har känt dom länge, länge och fått en inblick om hur det är att leva med assistenter dygnet runt. Så starka föräldrar som kämpar för att kunna ge tjejen det bästa liv som bara går och som ger assistenterna bästa tänkbara stöd och stöttning i deras arbete, de får en riktig bra arbetsgivare som månar om sina anställda på alla sätt.
Varför jobbar jag inte hos denna härliga tjej och hennes familj? Jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle klara av det men jag är inte rätt sorts person för det. Jag har så många gånger tänkt att om jag ändå kunde, jag kanske ska försöka men jag vill inte påbörja något jag har svårt att se mej fullfölja. Att ta in nya människor i sin familj, i sitt liv, i sina rutiner är inte så himla enkelt. 
Vad jag önskar är att familjen hittar rätt assistenter som förstår vad detta arbete innebär.

Ann-Sophie

lördag 11 november 2017

Kör försiktigt!


Vaknade till ett vitt landskap. 


Snöandet fortsatte under förmiddagen. 


På förmiddagen kom Eira och hennes föräldrar, Patrik var också med. De ska bo här när vi åker bort, inte Patrik dock. Mat och fika och mycket Eira gos förstås har dagen bestått av. 


Snöandet fortsatte under eftermiddagen. När Hans och jag gick ut till djuren åkte Anton, Stina och Eira till grannen och hälsade på en blivande 20 åring. 


Blöta hästar. Det har inte varit några minusgrader att tala om så den här snön är väldigt blöt, geggigt blir det överallt. 


En glad Eira.
 Nu har ungdomarna åkt hem i snömodden men förmaningen... Kör försiktigt! 

Ann-Sophie 

torsdag 9 november 2017

Kolsvart, tandvärk och vatten.


Hepp, så var det torsdag, en gråmulen och ruggig dag. 


Kom hem till ett tomt och kolsvart hus. 
Bakom huset höll Finspångs brunnsborrning på att gräva för vattnet. Ringde Hans, inget svar, han är nog hos tandläkaren. Han har haft tandvärk i flera dagar och idag var andra gången denna vecka som han är hos tandläkaren. Han visste inte om att det var strömlöst. Pratade med grabbarna som grävde och de hade varken slagit av strömmen eller grävt av någon ledning. Kollade E-ons hemsida och  där fanns information om strömavbrott och beräknades vara åtgärdat kl 18.00. Så var det med de. 


Som sagt, nu är vattnet på gång. De blev inte klara idag och kommer igen i morgonbitti. 


När vi ändå har dom här så gräver vi vatten till hästarnas vinterhage, dom grävde en bit poch Hans ska gräva det sista själv. 
Som vi burit vatten i alla år vi bott här ( i 23 år). I början bar vi vatten från källaren upp till stallet. Det är lite uppför till stallet och på vintrarna vet jag inte hur många gånger jag halkade, vattenhinkarna for iväg och själv blev man blöt, upp igen och börja om från början. Va vi slet, men djur ville vi ha. Det var hästar, getter, kaniner, höns, andra fjäderfä, grisar, till och med en kviga. Det blev mycket bättre när vi fick upp vatten till stallet, på utsidan satte vi ett vattenutkast. Nog om det. 


Typ så här känner jag nu, inte bara för att vattnet snart är inkopplat utan för att vi snart ska vara lediga och resa bort. Inte till något varmt land men vi ska umgås med Louice, hälsa på vänner och vara med på EFFAs årsmöte, European Federatipn of Farriers Associations, det är femte året vi åker och det är så himla trevligt. 

Ann-Sophie 



söndag 5 november 2017

Morrgann, pumpa, Harley och stona.



Igår tog vi en tömkörnings runda med Morrgann. En timmes promenad, perfekt, hästen får sin träning och Hans och jag får lite motion. 


Morrgann gick på bra och verkade tycka det var roligt att komma ut och se sig om. 


I går kväll var vi bortbjudna till nästgårds grannarna. Istället för en gåbort blomma karvade vi ur en pumpa, det var ju halloween. 


Vi skippade det läskiga temat och gjorde istället en liten hjärtgubbe. 
En mycket trevlig kväll gick över i natt innan vi tackade för oss och åkte hem. 


Idag var det Harleys tur att bli tömkörd, samma väg som i går men åt andra hållet. Lite miljöträning behöver han även om det inte händer speciellt mycket på denna runda. Men vad fel vi hade, en läskig stillastående bil, en grävmaskin och ett hus var lika läskiga, en gammal lada och en släpkärra var också dom lite farliga. Sen stannade han rätt som det var flera gånger men när vi kommit halvvägs var inget läskigt utan då fick han nästan lite bråttom hem. Han måste ha kommit in i någon 2.5 års fas där man blir lite knasig. 


Norrpann, jag säger bara Norrpann, nu börjar dem här perioden då hon smutsar ner sig från hov till öronspets varje dag. Jag fattar inte hur hon lyckas, blöt och skitig och svår att få ren. 


Majsann har blivit precis som sin mor, blöt, geggig och full med kardborrar på de mest konstiga ställen. Sally, Harley och Morrgann smutsar sällan ner sig på det sättet som som de andra stona. 


Efter en bra stund av borstning kom vi i alla fall iväg på en vagnstur. Det började snabbt skymma och när vi kom hem var det mörkt. 


Fast det är i början av november och vi haft några frostnätter blommar denna ros. 
Ann-Sophie 

fredag 3 november 2017

Louice i Holland.


Innan jag hämtade Eira jobbade jag några timmar. 


Vilken fantastisk fin höstdag vi haft idag och då kan man ju bara inte sitta inomhus,
vi var ute ett par omgångar. 


Så himla fint när solen skiner genom tunna höstlöv. 


Regnat har det gjort men inte på dagen. 


Louice har det bra i Holland. Hon trivs med praktiken och hon har fått beröm för att hon är duktig med hundarna (det tjatas ju inte mindre om att skaffa hund då hennes handledare tycker hon ska göra det). 
Det blir några inlägg åt gången när hon uppdatera bloggen, detta på grund av att det inte går att ladda upp bilder från mobilen utan hon måste sätta igång datorn och det är visst segt internet. 

Här  kan du läsa de senaste blogginläggen från Louice. 


När jag lämnat tillbaka Eira till hennes föräldrar och handlat åkte jag och tände ljus hos mamma och pappa. Tände ett här hemma också för alla dom som inte finns hos oss längre. 
Ann-Sophie 




torsdag 2 november 2017

Eira och farmor (och farfar).



Var och hämtade en liten Eira tidigt i morse. Eiras mamma är sjuk och hennes pappa måste jobba. 


Vi har pratat. 


Kollat på fåren.  


Tittat på hönsen, dom var fascinerande tyckte Eira. 


När vi skulle kolla på hästarnas somnade Eira så det blev en en timmes promenad istället. 


Hon har somnat i famnen. 


Och när farfar kom hem tog han över en liten stund. 

Ann-Sophie