Här är min och Hans berättelse om resan till Skottland och Yorkshire.
Hans är i år ambassadör för Indian motorcykels och vi har då förmånen att åka på en Indian Pursuit.
Korten är tagna av mig med min Samsung S25, med några få undantag.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
När vi kommit ut från Newcastle åkte vi upp mot Edinburgh, som vi bara passerade, inte så bara med nio motorcyklar som gemensamt skulle med genom rondeller och rödljus. Hasse som var initiativtagare till denna resa hade täten och lotsade oss galant genom staden.
Vidare gick färden till Falkirk, där skulle vi sova en natt för att sedan fortsätta mot skotska höglandet.
Lunchstopp med en fantastik utsikt. Av en ortsbo fick vi veta att vi inte hade långt kvar till skotska gränsen, där en stor sten utgjorde gränsmarkeringen.
I restaurangen fick vi inte plats men vi blev insläppta i puben bredvid.
Matbeställning av en trevlig servitris.
Efter den välbehövliga lunchen åkte vi vidare, o lite pirrig var jag när vi närmade oss Skottland.
Här ser vi Skottland, mäktigt.
Thank You!
Med en fot i Skottland och en i England, står han där, Hans, lika förväntansfull på resten av resan som jag.
Häftig känsla.
Nu hade Indian tagit oss en bra bit på väg och ingen av oss hade ont i rumporna.
Nästan hela gänget samlat.
Från vänster, Jag, Hans, Stellan, Hasse, Anette, Jocke, Matilda, Lasse, Roger och Anita. Fattas gör Tomas, han hade hittat någon att prata med och hörde inte när vi ropade på honom. Hasse och Anette Tingvall känner vi sedan tidigare då Hasse varit Hans chef på Tingvalls bageri och Hans också skott deras hästar när de hade Lundby stuteri. Anita och Tomas kände vi lite grann men resten är nya bekantskaper.
En bensträckare med utsikt.
Framme i Falkirk och hotellet.
Av med all packning, incheckning, en dusch och på med fräscha kläder.
Nu var vi hungriga så ut på byn i jakt efter mat.
Men vi hamnade på en pub utan mat men med himla bra musikunderhållning och god öl.
Åhej vad bandet sjöng och spelade.
Så glada, så glada.
Informativ skylt.
Nu hade hungern tagit över och vi skulle jaga rätt på en restaurang.
Vi fick tips av en man utanför puben vilket visade sig vara en lyckträff. Mätta i magen blev det godnatt, imorgon skulle vi vidare till Newtonmore.
Efter en stadig frukost packade vi på motorcyklarna, i regn, vilket skulle visa sig vara återkommande under vår resa.
Vi gjorde ett kort stopp vid The Falkirk Wheel.
Det är världens ända båtlyft som hissar och sänker båtarna 25 meter i ett roterande hjul.
Därefter delade gänget upp sig, några ville åka direkt till hotellet i Newtonmore medan Hasse, Anette, Stellan, Hans och jag valde att åka upp till Högländerna.
Ett helt makalöst bra val.
Bilderna nedan är från Highland Tourist Route.
Fikapaus uppe vid en skidanläggning.
Vi gjorde ett stopp för att besöka Drottnings Elisabeths sommarresidens Balmoral men det var lite väl dyrt så vi hoppade över det. Men här är i alla fall bron in till "sommarstugan" och trädgården.
Det blir många bilder på Hasse och Anette då de åkte som först i ledet och vi som andra motorcykel.
Planerar ni en resa till Skottland måste ni åka denna väg.
Alltså, den är helt galet vacker, mäktig och helt makalöst, ord kan inte riktigt beskriva den och det trots det grå vädret som bjöd på några regnskvättar.
Missa inte denna väg, lova mig det.
Kartbilden kommer ifrån Indians app där man kan se vart man kört, planera ruter och mycket mer.
Som exempelvis körtid och snitthastighet.
Med denna resa fick vi till för oss en ny tradition, att ta en "komma fram öl" med eller utan alkohol, när vi nått dagens mål.
Här är det Hans och Stellan som njuter av en kall, god komma fram öl.
Vårt rum de kommande fem dagarna.
Efter dusch och mat åkte kartan fram, planerna inför morgondagen diskuterades.
Vart finns det tjocka rutiga mattor i trapporna om inte i Skottland.
Vi hör i morgon/ Ann-Sophie
