torsdag 28 februari 2019

Lycka på posten.


Men alltså, hur mycket skräp blir det egentligen. Tycker vi ofta är på återvinningsstationen.


När jag ändå skulle upp till Åtvidaberg tog jag med skräpet. I bilen funderade jag på hur man kan minska antalet emballage. Kom på ett, skaffa en ko så slipper man tetrapacken. Visst skulle det vara kul med en egen ko men vi har inte den möjligheten.


Hämtade ett paket lycka på paketutlämningen på ICA, växtlampor.


Hämtade även den nya köksfläkten och skickade iväg den som kom trasig. Känns som vi varit utan fläkt hur länge som helst men det är bara drygt en vecka. 


Jag har inte viljat sätta några frö i jorden innan lamporna kommit. 
Men idag händer det.


Upp med ett gammalt bord och på det ett underred från ett annat gammalt bord där bordsskivan är kasserad. Ibland är det bra att spara lite allt möjligt.


Hissanordningen monterades på det övre bordet.


Sådde både blommor, sparade från förra året och köpta grönsaksfrö.


Nu är första brettet fullt och ena lampan tänd.


I år ska jag verkligen försöka vara noga och anteckna vad jag sår och när. Det börjar ju bra i alla fall. 


Tog upp frö från frysen som ska få tina i kylen innan jag planterar dom.
Äkta ätbar kastanj från Holland. Hoppas de inte har legat för länge i frysen.

Härligt att äntligen vara igång med odlingen. Det måste grävas nya land i vår eller när som egentligen. Vi vill ju både Hans och jag ha så mycket egna grönsaker, rotsaker och potatis så vi inte behöver köpa så mycket, i alla fall inte under sommaren och hösten. 

Ann-Sophie



tisdag 26 februari 2019

Tacksamhet och mitt efternamn var så viktigt.


En ledig tisdag.


Började dagen med min egengjorda musli och ett kokt ägg från våra egna höns.


Slängde i en av tvätthögarna i maskinen sen tog jag på mej gympaskorna för en promenad.


Solen sken och det var vår i luften.


Känner sådan tacksamhet att få bo på landsbygden och kunna ta en härlig promenad i friska luften.
Träffade på ett par grannar, inte så ofta man gör det på promenaderna men det är alltid lika trevligt att prata bort några minuter. 
I början på promenaden såg en stjärtmes, det måste det ha varit, jag har nog inte sett någon härikring förut. Fågeln satt inte stilla så länge att jag hann få fram mobilkameran. En större rovfågel flög upp från ett träd, mäktigt, inte heller den fick jag på bild. Jag brukar titta mej omkring ganska mycket när jag är ute och går, det blir inte så raska promenader men det gör inget.


Två till som njöt av vädret.


Innan jag bytte efternamn var mitt egna efternamn Rosén så viktigt för mej, ville inte byta. Jag vet egentligen inte varför det var så viktigt men jag har alltid varit en Rosénare. Kanske det var för att jag trodde att efternamnet har gått i generation efter generation. Men när Hans släktforskade på min sida upptäckte vi att Rosén var taget, det var min farfar som helt plötsligt hette Rosén fast han var född Gustavsson. Vi hittar inte när han fick nytt efternamn och inte heller varför-
 Om jag skulle byta efternamn så ville jag tatuera in mitt gamla på handen och som morgongåva skulle jag få det.
Men nu känns det inte lika viktigt längre, jag behöver inte ha det tatuerat.
Jag skulle ändå vilja ha en tatuering men vet inte riktigt vad.



Från tatuering till kakor.
Lovade att baka kakor till jobbet, tjänster och gentjänster.


Kolakakor med havssalt, galet goda.

Ann-Sophie



söndag 24 februari 2019

Helgen som gick.


Man skulle kunna tro att det är april månad, varannan dag väder/aprilväder.
11 grader kallt i fredags och tö i går. Men ett som är säkert är att vi går mot vår och ljusare tider.


I går körde vi Morrgann för rockarden en lite längre sväng och det gick bra.


När vi kom tillbaka in hade den här lilla sötnöten och hennes föräldrar kommit. Louice fick i julklapp av dom att de skulle hjälpa henne att måla om hennes rum. 


Louice har förberett och målat med grundfärg ett par gånger.
Igår målade de två gånger med den grå färgen Louice har valt.
Hon har gjort allt själv med hjälp av sin bror och Stina. Från rosa till grått, det blev riktigt bra. Dörren är sedan gammalt målad med griffeltavel färg.


Fram på eftermiddagen gjorde Hans och jag i ordning oss för att åka till Sjögestad och Östergötlands brukshästklubbs jubileumsmiddag, de firar 40 år.

Vi hämtade upp ett äldre par som fick åka med oss. Han, Karl-Erik har haft nordsvenskar tidigare och hållit nordsvensk hingst, han har också varit ordförande i klubben och var med och startade den.
Vi var också aktiva för några år sedan då var vi med på skogskörnings tävlingar, några brukskörnings tävlingar och åkte på lite skogsdagar för att träna hästar men nu åker vi på adventskaffet och årsmötena.


Väl framme började årsmötet, halvvägs i dagordningen blev det uppehåll för snittar och mingel, efter det återupptogs årsmötet.


Alla som någon gång varit ordförande i klubben fick var sin jubileums plakett av glas, Hans har suttit som ordförande i två år, för några år sedan.

När mötet var slut var det dags för middag och underhållning av Ola Florhed med kompanjon som sjöng och spelade gitarr och till sist lottdragning.


När vi rundade av kvällen fick alla en present i form av sittunderlägg och sådana är ju bra att ha.


I dag sken solen igen och vi, Hans och jag, bestämde oss för en ridtur.


Men vad det blåste, lite otäckt då man inte hör om det kommer några fordon.
Vi såg några hjortar, en stor rovfågel och en vildsvinssugga med några kultingar. Det mest läskiga under ridturen, enligt hästarna, var en linderödgris med kultingar i en hage jämter vägen.


Eftermiddagen ägnade vi till att göra rent i hönshuset och


 i lösdriften, varför använder hästarna lösdriften som toalett?


Ann-Sophie






torsdag 21 februari 2019

Mitt jobb och min fritid.


Jag lovade ju häromsistens att jag skulle berätta vad jag jobbar med och jag har även fått frågor om det. Så nu är det väl ändå dags att jag berättar. 
Lägger till mina intressen också för det går lite hand i hand.

Jag blev erbjuden anställning i Åtvids församling på kyrkogårdsförvaltningen.
Nu på vinterhalvåret städar jag samt att jag är kyrkovaktmästare. På sommarsäsongen ska jag även vara ute på kyrkogårdarna och arbeta.


Städningen.
Lycka, när min chef sa att jag fick beställa det jag ville ha när jag ska städa.
Äntligen någon som förstår att kvalitén går före pris och har förtroende för mig att jag väljer bra grejer. 


Kyrkovaktmästare
I den här rollen ställer jag i ordning inför begravningar samt att jag sköter ljudet vid densamma.
Och ja, det är känslosamt men det går bra.


Sommarsäsongen.
 Då arbetar jag ute, det bästa av alla jobben.
Våren börjar med att få bort att grus efter vintern, ibland ganska tungt men jag ser det som träning.
Vi planterar blommor, rensar ogräs och klipper gräs. Det görs så mycket på och omkring kyrkogårdarna, allt kanske inte gemene man ser men det är mycket jobb.


Förra säsongen skötte jag skötselgravar.


Det var en ganska varm säsong som ni säkert alla märkte av.


Med mycket vatten och små pauser gick det bra.


Ibland kom det finbesök.


Man kan ta fantastiska bilder av allt vackert man ser när man jobbar ute.


Det bästa med att jobba utomhus är att få andas frisk luft.


Och att få följa årstiderna.


Ibland är det tungt men belöningen är när det blir fint och besökanden på kyrkogårdarna uppskattar jobbet man gör.


I november slutar säsongen och allt har färdigställts inför vintern.
Jag gräver inte gravar, har varit med ett par gånger.


Nu när det är vinter längtar jag till nästa säsong.
Som ni kanske har förstått så gillar jag allra bäst att jobba ute. När andra suckar över att det är tråkigt att klippa den egna gräsmattan får jag bita mej i tungan för att inte erbjuda mig att göra det. Jag skulle önska att dygnen mellan mars och november hade 48 timmar.


Då skulle jag hinna med mitt största fritidsintresse.


Odla grönsaker.


Odla med barnbarnet.


Plantera blommor och rensa ogräs.


Skörda.


Det som varit mitt största intresse förr har ramlat ner till mitt näst största intresse, våra hästar.
Att ta en ridtur i skogen är så skönt och avkopplande.
En tur med häst och vagn på kvällskvisten en sommar kväll, ja det är inte mycket som slå det. Eller varför inte en tur med släden då snöflingorna faller, visst låter det mysigt.


Ett annat intresse är att åka motorcykel, jag kör inte själv men åker mer än gärna bakpå. 


Ytterligare ett intresse är att resa. 
Inte till ett varmt land för att ligga på en strand en hel vecka. 
Vi vill resa för att uppleva andra länder, se oss omkring och promenera och upptäcka.


Och äta god mat.

Det bästa är att Hans och jag delar alla intressen nästan lika mycket.
Största skillnaden är att jag gillar att rensa ogräs men gillar inte att att laga mat. Hans är precis tvärt om och hans mat och bakverk är ju så himla goda.

Ann-Sophie