Lördag och alla delegater skulle sitta i möte hela dagen och vi respektive skulle få en guidad tur i en skog. Det dök aldrig upp någon som skulle visa oss vart vi skulle gå. Efter ca 45 minuter tog några danskar initiativet att vi skulle hitta skogen själva. På eftermiddagen var det tänkt att Mark och Louice skulle hämta upp mig för en tripp någonstans. Efter lite telefonkontakt med Louice och Mark bestämdes att de hämtar upp mig tidigare.
Vi åkte till ett samhälle som heter Urk. Vi började med lunch eftersom det regnade så mycket.
Efter att Mark förklarat några fiskmenyer bestämde vi oss för kibbeling.
Jisses vad med mat det var, supergott.
Det var både restaurang och fiskaffär.
Regnet förutsatte medan vi gick en sväng, St Nicolas var på väg in med sitt skepp men det skulle dröja en halvtimme så vi beslutade att ta bilen en sväng i samhället. Så mysigt och så många annorlunda hus. Åk dit om ni får möjlighet men välj en sommarmånad.
Vi fortsatte medan Mark berättade om orter, båtar, lite historia, så intressant och en sådan privat guidning uppskattar jag mycket. Vi åkte genom Friserland mot Zurich där vi skulle åka över Afsluitdijk till Den Oever.
Afsluitdijk, 32 km lång och ca 90 m bred dammbyggnad/vall i norra Nederländerna som skiljer Nordsjön från IJsselmeer, den insjö som uppstod när havsviken Zuiderzee separerades från Nordsjön. Wikipedia
Vi gick upp i ett utsikstorn.
Å hej vad det blåste.
Inte lätt att bli bra på bild när det blåser så.
Vi åkte även till Hoorn, tror jag det var, där vi blev visade hamnen. När vi fortsatte vägen mot hotellet kröp bilarna fram och klockan gick, det visade sig att det varit en olycka tidigare, skulle jag hinner till middagen. Det är alltid middag på lördagskväll efter mötet och den här gången var det på hotellet, vilket var tur.
Jodå jag hann och god buffé intogs med de övriga svenskarna och en italiensk man vid bordet.
Ätbar kastanj.
Efter frukosten på söndagen sa vi hej då till de andra som varit med på årsmöteshelgen. Nu skulle vi åka tillbaka till Mark och Quirine för att lämna bilen vi fått låna och för att sova sista natten i Nederländerna hos dem.
Vi tog en lång, 2 timmar, härlig promenad i nationalparken.
Vi gick genom en kort tunnel. Här får man rida, köra häst, cykla och gå.
I tunneln fanns konstverk, inte så himla fint kanske.
En kostsam historia tydligen.
På andra sidan vägen var det en helt annan natur. Påminde om Skillingaryds militärfält sa Hans.
En liten sjö som vid frysgrader blir en fin skridskoyta.
Vi klarade oss från regn och fick återigen mycket berättat för oss, väldigt intressant.
Kom tillbaka när det börjat mörkna och blivit lite kallt så varm choklad och typ små beskvier med cappuccino (så goda) överdrag smakade bra.
Mark, Louice, Quirine och Orlando.
Så gästvänliga, trevliga och fina vänner vi har som låtit Louice bo hos dem i en månad, skjutsat och hämtat från hennes praktik. Som låtit oss få bo hos dem och visat så mycket av deras hemland. Vi är så tacksamma och vi visste inte riktigt hur vi kunde visa vår uppskattning men så kom vi på att vi kan ju visa Åtvidaberg på ett sätt de inte sett det. Musikbåten med överraskning ska vi bjuda på i sommar.
Tack igen!
Ni har gett Louice minnen för livet.
Och Hans och jag har sett så mycket och lärt oss en hel del som vi inte fått gjort utan er
Quirine skjutsade oss till Schiphols, flygplatsen där KLM skulle flyga oss hem till Linköping.
Ann-Sophie
