Full rulle.

Första veckan sedan skolor och jobb dragit igång är snart slut. Det har varit full rulle hela veckan, barnen har börjat nya skolor och nu får sonen inte längre skolskjuts eftersom han börjat gymnasiet i stan, så det blir lite pusslande med tider och skjutsanden.
Dottern tyckte att det var lite jobbigt att ta sig till skolan, nu är hon så "stor" att hon inte längre får åka lilla skolbussen hela vägen till skolan utan måste byta ungefär halvvägs till stora bussen.

Jobbet började med en rivstart då min kollega var sjuk och jag hade ingen vikarie, men det var bara att köra på. Har varit på jobbmöte också och fick då reda på att det är dags för lönesamtal, HJÄLP, mitt första, hua. Vi ska på en halvdags utbildning också, det ser jag fram emot.

Äldsta sonen har en knöl på halsen, stor som en halv tennisboll, har varit hos doktorn med det och ska tillbaka på måndag, och ja, jag är lite nervös för vad det är.

Sen kom ju helgen och igår fyllde sambon år så vi hade hans föräldrar här, senare på kvällen var vi bjudna till min ena syster, vi har bara för roligt när vi träffas :)
Idag har jag pysslat lite ute, åskan har kommit och gått likaså har det regnat till och från, mest till ett långt tag.

Nu är det snart dax att hämta upp sambon som kört iväg traktorn på service. Nästa vecka hoppas jag att allt flyter på i lite lugnare tempo och att jag kommer få ha min dator ifred.

 

Var hos hästarna förut i dag och såg den här fina nyponbusken.

 

Toppsy ser inget.

 

 

Min fina blå Hortensia.

 

Rensat ogräs både i blomrabatten och....

 

...och i häcken.

 

//A-S

Humlor.

I går var en sån där härlig högsommardag då solen sken, en lätt vind som knappast kändes, humlor som surrade in och ur blommorna och en katt som låg på en stol och solade. En sådan dag som man vill tillbringa i trädgården med att rensa ogräs, plocka de sista vinbären och dricka en kopp kaffe på trappen.
Så jag tog på mej arbetshandskarna och gav mej på nässlorna i häcken. Då kom dom, först en sen en hel drös, bromsarna!. Slog ihjäl ett par innan jag höll på att bli tokig, det gör så in i helsike ont när de bits. Det var bara att ge upp för jag vägrade gå in och ta på mej långbyxor och långärmad tröja, inte i den här värmen.
Hämtade istället mobilen för att ta lite kort i trädgården medan kaffe skulle bli färdigt.

Hummla på Rosenskära.

Hummla i blomma.

Höstanemon.

Kryddor i baljor.

Solande katt.

......................................

På kvällen åkte vi till Rix Fm festivalen. Vi började med lite mat för att senare möta upp fina Mia med familj.

Kräft och räksallad.

Hemgjord burgare med riktigt god pommes.

Här uppträder Erik Saade

Kl 22 började fyrverkerierna med James Bond tema. Det var riktigt häftigt.

Sen var det bara att sätta sig i bilen och brumma hemåt.





//A-S

De trodde jag aldrig!

Till er som känner mej väl- svälj kaffet innan ni fortsätter läsa och för er andra, ni kommer snart förstå.

Förr, för några år sedan eller i alla år fram till nu, tyckte jag synd om de som sprang. Körde jag om en löpare när jag var ute och körde bil tänkte jag för mej själv (ibland tänkte jag högt också) stackars krake, ta ut sig sådär. Eller, det går fortare med bilen. Det fanns inte i min värld att jag någonsin skulle komma att ta på mej ett par "springskor" och ge mej ut och flåsa, aldrig.

I dag har jag, Ann-Sophie köpt ett par löparskor, jo det är sant. Ett par grå med lila detaljer och snören, jättefina! Det trodde jag aldrig!

Tanken var att köpa nya walkingskor då de gamla gjort sitt. Killen i affären var väldigt hjälpsam och förklarade vilka som var bäst för mina fötter. Och helt plötsligt kom det, det som jag aldrig skulle säga, det som jag, Ann-Sophie aldrig skulle göra. -Men om jag intervalltränar, vad är bäst då? Ska sanningen fram har jag varit ute och promenerat i rask takt, eller powerwalkat vad nu det är för skillnad. Men jag började mina promenader på ett löpband i källaren på mitt jobb, jag gick 45 min några dagar i veckan. Gick där och glodde på mej själv i spegeln som så lägligt är uppsatt mitt framför löpbandet. Inte jätte intressant att gå och glo på sig själv så när snö och is smält började jag gå ute. Jag har hållt i gång i drygt halvår och sista tiden har liksom ett spring i benen kommit. Fråga mej inte varför utan det bara kom. Så jag har sprungit lite men så tungt det gått, herre gud har jag tänkt för mej själv jag har haft rätt i alla dessa år. Stackars människor i löparskor!

Givetvis var jag ju tvungen att ut och pröva dessa fina löparskor när jag kom hem. På med spotify, i med luren i örat och sen iväg. Jisses vad lätt det gick, nåja, så lätt det nu kan gå med min kropp, men vilken skillnad.



Så nu alla ni som rör er på vägarna där jag bor, det är bara jag i mina orangefärgade löpardräkt som guppar fram högt flåsande och högröd i ansikte, farligare än så är det inte.

Här kommer fördelarna med att bo på landet och motionera:

• Man får frisk luft och en och annan liten insekt i munnen.
• Hinner se mycket som tex små grodorna och hoppe hare.
• Varierad terräng där du kan snubbla på trädrot och halka i en lerpöl.
• Slipper packa väskan och sätta sig i bilen för att ta dej till det där fantastiska löpbandet på gymmet där du betalat en liten slant för att vara, under tiden du gjort det har jag redan gjort min runda och hunnit duscha och lagt upp fötterna på soffbordet utan kostnad.

Men jag måste nog erkänna att om mitt nya intresse håller i sig står jag nog där på löpbandet i källaren på jobbet och glor på mej själv när mörkret faller på.

//A-S

Nästa gång bestämmer jag.

För några år sedan annordnade vi en långritt, vi var ett gäng glada människor och hästar. Kuskar, medresenärer och ryttare som under två dagar var ute på vägarna i en lång rad. Natten tillbringades i ett militärtält. Vi var ett gäng som var med varje år, sen tillkom några  och andra föll ifrån. Första året var 2004  och då hade var och en med egen mat de andra fyra åren fixade jag och min sambo med allt, färdväg ( fråga markägare, se till så vägbommar var öppna osv) mat, övernattning, hagar och allt annat som hör till. Vi hade jättetrevligt men till slut vart det för mycket och sedan dess har det inte blivit någon mer, tyvärr.
Nu känner jag att det skulle vara trevligt att annordna det igen så vi får se tills nästa år. Men idag var det dax för en dagstur.

Matsäcken packad och lastad, Stelly selad och förspänd och Sally med Lollo på ryggen så var vi klara för avfärd, en dagsutflykt skulle det bli. Sambon hade bestämt att idag ska han minsann hitta en skogsväg som han länge velat hitta.

Det började så bra med trevlig grusväg, molnigt och blåsigt men inte kallt, perfekt för att inte insekterna skulle påga hästarna.

I sakta mak skrittade hästarna fram och vi...

.... åkte förbi små gulliga hus, man riktigt njuter av tystande och lugnet.

HÄR började äventyret, den vanliga grusvägen slutade här och skogsvägen tog vid. Vi frågade en ung kille om den här vägen leder fram dit min sambo trodde att den skulle leda, visst sa killen. MEN vägen är ganska backig och lerig. Pling, plong här skulle första varningsklockan ringt, men inte. Vägen såg ju ok ut bara lite "blockig" men inte värre än att det skulle gå.

Vägen blev lite dålig så sambon gick av en stund o kollade läget lite, upp igen och sen iväg.

Han fick hoppa av igen för att säkert ta vagnen fram i bland stock och sten.

På en del ställen var det så lerigt att han inte kunde gå så nära vagnen. Men det SKA GÅ. Efter ett tag fick jag hålla hästen medan sambon fick gå och kolla om vi kom fram eller om vi skulle vända. Vi fortsatte! Glömde ta kort på de värsta bitarna av den så kallade vägen hade nog med att kolla om vagnen skulle ta sig fram.

Efter vad som kändes som en evighet tog vi en rast, äggmacka och kaffe smakar riktigt bra. Hästarna band vid varsitt träd, där fick de stå och pusta. Sambon gick en sväng för att se hur vägen så ut längre fram. Han kommer tillbaka och säger - Vi kommer ut där vi startade, där grusvägen slutar och skogsvägen tar vid. Alltså lyckades vi inte hitta rätt väg utan vi har snurrat runt i skogen, över stock och sten, diken och lervägar. Jag har då gått nästan hela tiden i skogen, en rejäl promenad. Så nästa gång bestämmer jag vägen!

Efter rasten bytte vi så Stelly fick bli ridhästen och Sally körhästen, det är bra när utrustningen passar båda hästarna med bara lite justering.

Vi kände inte för att åka hem än och så hade vi ju hamburgarna kvar som vi skulle grilla. Vi fick ta en ny väg helt enkelt, en som vi kände till.

Äntligen dax för grillning av hamburgare, nu var vi hungriga och trötta.

Mätta, trötta och skrattiga, vissa mer än andra, själv drabbas jag av skrattanfall som kan hålla på en liten stund. Vi ytterligare ett sådant anfall hemma så nu lever vi i minst hundra år.

Hästarna fick återigen en välförtjänt vila.

Nu beger vi oss hemåt.

Fin utsikt och nyfikna kor.

En dagstur med häst är till ända.

//A-S



Sista semesterveckan och bra vikarier.

Måndagen lider mot sitt slut i alla fall för mej. Måste nog börja vända tillbaka dygnet för om en vecka börjar vardagen igen. Har haft (har) jättebra och duktiga vikarier som gör att jag kan koppla bort jobbet totalt på semestern. Det känns bra att komma tillbaka och veta att jag kan ta vid där jag slutade och det är välstädat. Tack mina vikarier ni är guld värda!
Semestern har varit bra, inga stora projekt, förutom rummet som ska tapetseras. (Undrar om man skulle anlita någon istället, hm, det får vi grunna på. Det skulle i alla fall gå mycket snabbare än om vi ska göra det i vår takt). Tre veckors semester på raken känns lagom och det är ganska skönt att ta den där veckan i början på sommaren.

I dag har gräset blivit klippt och jag har börjat få fram häcken som gömmer sig under ogräs, ogräs av den värsta sorten, nässlor. Nässlor är det värsta jag vet, det sticker fortfarande på händer och armar fast jag hade handskar på mej. Häcken tog vi ner helt på försommaren, den hade vuxit sig vild och ful så nu börjar vi om. Så fort kampen med ogräset är klart så ska häcken klippas.

Kul jobb.

Lollo och jag tog en promenad så Pegasus fick bada benen.

Botten är inte den bästa så de kan inte gå ut så långt.

En gammal eka full med barr, löv och grenar.

Nu i kväll har jag förberett lite inför morgondagen, vi hoppas på bra väder.

Sänder en extra kram till mina syskon idag !

//A-S



Så gick denna helg också.

Söndag kväll och det är riktigt skönt ute, kom just in från promenaden. Det är ju inte alltid jag går själv men när jag gör det blir det rask takt. När jag får sällskap går det inte lika snabbt men å andra sidan har jag ju någon att prata med.
Helgen har för min del varit ganska slapp och det är skönt ibland.

Fredagen började med massag, mycket välbehövlig , har äntligen hittat en bra massör där jag bor.
Till lunch kom vår fina vän Mia, det vart en mycket trevlig eftermiddag.
Det är lite tråkigt att vi ses så sällan, men så kan det vara ibland och jag saknar henne verkligen. För flera år sedan när vi bodde närmare varandra var vi mycket ute och gick med våra hundar. Vi pratade och pratade, för prata det kan vi (hon). Hon var ett stort stöd när min pappa gick bort. Vi delade både glädje och sorg. Det gör vi nog än idag, fast inte på samma sätt.  Du är min bäste vän, Mia. ( Nu sitter jag här och blir rörd till tårar) Nog om den tokfian.

Framåt kvällen när regnet beslutat sig för att dra någon annanstans tog vi en skogspromenad.

Lollo rider sin ponny Pegasus och Hans kör ett litet vedlass med Toppsy. Så här ser det ut ibland och så kommer jag mned mina illogranga löparbyxor, snyggt.

Vi fick förbi detta ställe som kunde vara så fint, utsikt över det som en gång varit en äng och en vacker göl. Tyvärr ser det nu ut som ett igenväxt skrotupplag.

Helgens största händelse är nog att Norrpann, vårt treåriga egenuppfödda nordsvenska sto, blev riden för första gången och att det var Lollo som fick den äran ( hennes framtida häst ).

...................................

Lördagen började med en allt förlång sovmorgon och en väldans sen frukost. Vädret var toppen så vi bestämmde att åka till stranden, bara Lollo o jag. En hel strand bara för oss själva, lyx.

En alldeles egen strand, vattnet var precis blankt. När vi kommit i så vattnet räckte mej till magen kom en orm simmandes. Inte jättetrevligt, så vi gick upp och satte oss en stund för att komma fram till att den ormen ska inte få förstöra årets kanske sista dopp.

Lollo i först...

.... sen kom även jag i, men jag hoppar inte utan är den där typen som går i från stranden så plågan blir lång. Det var faktiskt skönt så jag var i en lång stund. ( Måste lägga ut ett bildbevis så jag blir trodd ;)

Kvällen avslutades med en ensam promenad och jag såg massor av lingon.

Att en bit torrt bröd är så gott. Fortfarande så små och söta, inte brödbiten utan ungarna.

Mamma kanin är en Gotlandskanin.

Söndag och ytterligare en lång sovmorgon, semester och då får man sova om man vill.

Hitta dessa när vi kollade staketet i fårhagen och i brist på kasse fick vi ta min tröja.

Fårena skulle byta hage idag och det är ju inga problem förutom...

...dessa tre. De är flaskuppfödda och blir då lite speciella. Söta, goa och runda om magen.

Kvällens promenad vart inte jättelång och inte ensam.

det var riktigt skönt ute i kväll, märkte inte mycket av insekterna heller.

Såklart att Lollo skulle upp på Norrpann i kväll.